tisdag 15 juli 2014
4 juni 2014: Allinanskonvent i Nacka
Jag tar taxi av tidsskäl till Nacka där det skall hållas Allianskonvent.
Tyvärr hittar inte taxin, men jag kommer under partiledarnas framträdanden. Jan Björklund är bäst.
Ändå: Ett Allianskonvent? Under dessa former?
Frågetecknen hopar sig.
Bra politiskt budskap, ja.
Formen - Bedrövlig form.
Hur har arrangörerna tänkt - om de tänkt?
Rakt på sak: Underkänt.
Jag vill att politiken skall vara seriös, formerna får anpassas därefter.
Politik är ingen lekstuga.
Politik är viktigt. Allvar.
Detta jippo - utöver budskapet - gör att formen tar över innehållet.
Tyvärr hittar inte taxin, men jag kommer under partiledarnas framträdanden. Jan Björklund är bäst.
Ändå: Ett Allianskonvent? Under dessa former?
Frågetecknen hopar sig.
Bra politiskt budskap, ja.
Formen - Bedrövlig form.
Hur har arrangörerna tänkt - om de tänkt?
Rakt på sak: Underkänt.
Jag vill att politiken skall vara seriös, formerna får anpassas därefter.
Politik är ingen lekstuga.
Politik är viktigt. Allvar.
Detta jippo - utöver budskapet - gör att formen tar över innehållet.
måndag 14 juli 2014
3 juni 2014: Hur Vä blev Kristianstad
När jag i förra notisen noterade att Vä nyligen blivit Kristianstad stämmer det. Kristian IV utfärdade nämligen stadsrättigheter i maj 1614 - för bara 400 år sedan - för den nya staden, detta sedan Gustaf II Adolf - Skåne och Blekinge var ju danska områden - år 1612 bränt Vä.
- Vi har grasserat, skövlat, bränt och ihjälslagit alldeles efter vår egen vilja, noterar GIIA sina insatser under det som kallas Kalmarkriget med freder i Knäred (1613), Brömsebroch och slutligen Roskilde (1658) - fast då var ju GIIA död sedan 16 år efter att ha gått vilse i dimman vid Lützen.
Vä har haft bebyggelse sedan 100-talet och fanns redan som som stad på 1100-talet. På kungligt initiativ kom den att tillhöra danske kungen själv genom att marken tillhörde konunglev (kungamaktens egendomar).
En bidragande orsak till stadsbildandet kan vara att ett så kallat premonstratenkloster förlades till Vä 1170, som dock efter en brand 1213 flyttades till nuvarande Bäcksakog.
Från 1250 hade Vä stadsrättigheter, omnämns görs dock staden redan i kung Valdemars jordebok.
Staden blomstrade under medeltiden, viktiga näringar var bland annat järn- och metallhantering.
År 1452 brändes staden av den svenske kungen (han var det flera gånger) Karl Knutsson Bonde och 1509 av Svante Sture, 1569 av hertig Karl (dvs Karl IX) och slutligen 1612 av Gustav II Adolf.
- Vi har grasserat, skövlat, bränt och ihjälslagit alldeles efter vår egen vilja, noterar GIIA sina insatser under det som kallas Kalmarkriget med freder i Knäred (1613), Brömsebroch och slutligen Roskilde (1658) - fast då var ju GIIA död sedan 16 år efter att ha gått vilse i dimman vid Lützen.
Vä har haft bebyggelse sedan 100-talet och fanns redan som som stad på 1100-talet. På kungligt initiativ kom den att tillhöra danske kungen själv genom att marken tillhörde konunglev (kungamaktens egendomar).
En bidragande orsak till stadsbildandet kan vara att ett så kallat premonstratenkloster förlades till Vä 1170, som dock efter en brand 1213 flyttades till nuvarande Bäcksakog.
Från 1250 hade Vä stadsrättigheter, omnämns görs dock staden redan i kung Valdemars jordebok.
Staden blomstrade under medeltiden, viktiga näringar var bland annat järn- och metallhantering.
År 1452 brändes staden av den svenske kungen (han var det flera gånger) Karl Knutsson Bonde och 1509 av Svante Sture, 1569 av hertig Karl (dvs Karl IX) och slutligen 1612 av Gustav II Adolf.
3 juni 2014: Till slut i strömmen
Riksdagen har flera matsalar, fin, finare, finast - men samma mat.
En heter Strömmen.
På kvällarna, mer förr än numera, var vi några som ofta träffades där för att dryfta politiska frågor, inte minst Marita Aronson i Kungälv, Axel Darvik i Göteborg, Anne-Marie Ekdström i Borås, Torkild Strandberg i Landskrona, Christer Nylander i Vä (som nyligen bytt namn till Kristianstad, se nästan notis) och flera andra.
Nästan alltid med var och är Ulf Nilsson i Lund.
Denna afton inget undantag.
Han lämnar nu riksdagen efter sexton år - för att åter ta plats i Lunds stadsfullmäktige.
En förstärkning för Lund att återfå denne vise person. Han har f.ö. precis som jag suttit i skolstyrelsen i Lund, han på 1990-talet, jag på 1970-talet.
En heter Strömmen.
På kvällarna, mer förr än numera, var vi några som ofta träffades där för att dryfta politiska frågor, inte minst Marita Aronson i Kungälv, Axel Darvik i Göteborg, Anne-Marie Ekdström i Borås, Torkild Strandberg i Landskrona, Christer Nylander i Vä (som nyligen bytt namn till Kristianstad, se nästan notis) och flera andra.
Nästan alltid med var och är Ulf Nilsson i Lund.
Denna afton inget undantag.
Han lämnar nu riksdagen efter sexton år - för att åter ta plats i Lunds stadsfullmäktige.
En förstärkning för Lund att återfå denne vise person. Han har f.ö. precis som jag suttit i skolstyrelsen i Lund, han på 1990-talet, jag på 1970-talet.
3 juni 2014: Föredragning av Erik Ullenhag
I stället blir det en ganska lång och mycket faktarik genomgång av integrationspolitiken av Erik Ullenhag. Mycket bra - tänk om väljarna visste vilka ansträngningar som görs för att vrida politiken från omhändertagandeidén (s) till arbetsplatsanpassning (fp) - nu går 700.000 utlandsfödda till sina jobb varje dag i Sverige, inte minst inom vården. Vad vore Sverige utan dem?
(Ja, man kan fråga sig vad Sverige t.ex. vore utan den tjeckiskinvandrade sonen Kamprad i Agunnaryd (tänk om pappan inte fått stanna i vårt land!) eller den Österrike-judiske flyktingen Herbert Felix i Eslöv ?)
Det sker ett verkligt skifte i synen - men av detta försöker dels sverigdemokraterna öppet, dels den socialdemokratiska fackföreningsrörelsen dolt, slå mynt.
Jag minns hur Annie Lööf (c) i en partiledardebatt frågade Jimmie Åkesson (sd) vilka verktyg han ville använda i integrationshänseende.
- Jag behöver inga verktyg, svarade Åkesson. Det var inte jag som tog hit dom.
(Ja, man kan fråga sig vad Sverige t.ex. vore utan den tjeckiskinvandrade sonen Kamprad i Agunnaryd (tänk om pappan inte fått stanna i vårt land!) eller den Österrike-judiske flyktingen Herbert Felix i Eslöv ?)
Det sker ett verkligt skifte i synen - men av detta försöker dels sverigdemokraterna öppet, dels den socialdemokratiska fackföreningsrörelsen dolt, slå mynt.
Jag minns hur Annie Lööf (c) i en partiledardebatt frågade Jimmie Åkesson (sd) vilka verktyg han ville använda i integrationshänseende.
- Jag behöver inga verktyg, svarade Åkesson. Det var inte jag som tog hit dom.
3 juni 2014: Ovanligt - partiledaren frånvarande
Varje tisdag kl 16.00 har partigrupperna möte - om riksdagen har vecka med beslutsärenden. Så är det denna vecka, i högsta grad.
Det diskuteras ju ofta hur mycket ledamöter är frånvarande.
Jag kan vända på saken: Jag har varit närvarande vid alla voteringar detta riksdagsår, utom en då jag blev "utkvittad". Det går så till att kvittningsföreträdarna - i folkpartiets fall Emma Löfdahl från Eksjö och Christer Winbäck från Skövde (och om båda är borta brukar jag få fungera) - stundom tvingas "tvångsutkvitta" någon ledamot för att det är fler borta i ett annat parti än som föranmälts.
Då kommer man som jag en gång först till voteringen och möts av den annars så timide Christer Winbäck i rulltrappan:
- Du är tvångsutkvittad.
Vad göra? Man noteras som frånvarande, och det blev min lott en gång, fast man var där.
Men partiledaren röstar förstås inte om vederbörande också är statsråd. Däremot kommer Jan Björklund, liksom Lars Leijonborg gjorde, mycket, mycket frekvent till riksdagsgruppens möten. I dag är han inte med, orsak okänd, kanske på resa. jag är imponerad över hur ofta fp-statsråden är med på riksdagsgruppens möten.
Plus för samtliga.
Att partiledaren inte är närvarande är så ovanligt att alla lägger märke till saken.
Det diskuteras ju ofta hur mycket ledamöter är frånvarande.
Jag kan vända på saken: Jag har varit närvarande vid alla voteringar detta riksdagsår, utom en då jag blev "utkvittad". Det går så till att kvittningsföreträdarna - i folkpartiets fall Emma Löfdahl från Eksjö och Christer Winbäck från Skövde (och om båda är borta brukar jag få fungera) - stundom tvingas "tvångsutkvitta" någon ledamot för att det är fler borta i ett annat parti än som föranmälts.
Då kommer man som jag en gång först till voteringen och möts av den annars så timide Christer Winbäck i rulltrappan:
- Du är tvångsutkvittad.
Vad göra? Man noteras som frånvarande, och det blev min lott en gång, fast man var där.
Men partiledaren röstar förstås inte om vederbörande också är statsråd. Däremot kommer Jan Björklund, liksom Lars Leijonborg gjorde, mycket, mycket frekvent till riksdagsgruppens möten. I dag är han inte med, orsak okänd, kanske på resa. jag är imponerad över hur ofta fp-statsråden är med på riksdagsgruppens möten.
Plus för samtliga.
Att partiledaren inte är närvarande är så ovanligt att alla lägger märke till saken.
3 juni 2014: Känsla - men realism?
 |
| Skall Jimmie Åkesson bli Sveriges statsminister? (observera. Bilden har ingenting med texten att göra.) |
Men om man funderar på EU-parlamentsvalet, som gav nio partier från Sverige plats i Bryssel, funderar man på vad väljarmajoriteten vill.
Det var ett känsloval, värderingsval enligt vissa.
Feministiskt initiativ vill lämna EU men föra fram jämställdhetsfrågor - oklart vilka och hur - där.
Vänsterpartiet vill vara i Bryssel för att får Sverige att lämna.
Sverigedemokraterna skall nu satsa på att minska Sveriges EU-avgift, som är bestämd för tiden 2014-2020, och skall i stället satsa på cabotagetrafiken i Sverige - samtidigt som man vill att Sverige skall lämna EU.
Miljöpartiet var ju tidigare stenhårda motståndare till EU-medlemskapet men framstår nu som - tillsammans med folkpartiet - det mest EU-entusiastiska.
Alla dessa partier vill frammana bilden av att Sverige är illa skött, att man kan sköta det utan ekonomisk realism och därför använder man samma pengar flera gånger, ja, värst är som vanligt de mycket Sverigefientliga sverigedemokraterna.
Hur har dessa partier tänkt att Sverige skall styras 2014-18.
Utifrån känsloargument?
Utan ekonomisk realism?
Bäva månde svenskarna.
Sverige är ett rikt land - men detta har svenskarna inte råd med.
Tänker sig de som röstar på Sverigedemokraterna, Fi eller vänsterpartiet att Jimmie Åkesson skall bli statsminister? Eller att landets företrädare vid stats- eller regeringschefsmötena i Bryssel skall företrädas av Gudrun Schyman, Jonas Sjöstedt eller Åsa Romson?
Om två-tre månader kommer detta att kunna vara verklighet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
