1 nov: Ohly hoppar av

Ibland blir man bedrövad. Det är jag nu - men jag är inte förvånad. Ty denna morgon har Lars Ohly meddelat att han hoppar av samtalen med regeringen om den svenska Afghanistanstyrkan.
Det är tur att det inte är Ohly som sitter i regeringen. För då skulle dessa, våra svenska män och kvinnor, stå där borta utan det stöd som behövs.
Vem vill att svensk trupp skall vara i Afghanistan? är motfrågan. Ja, inte jag. Däremot vill jag medverka till att Sverige är en del av världen, ett land man kan lita på, om FN:s säkerhetsråd begär stöd: Då skall Sverige vara en del av världen och ta vårt ansvar.
Det orkar aldrig riktiga vänsterpartister med. Så här var det också efter valet 1994. Då skulle Ohlys företrädare Gudrun Schyman och Ohly själv som partisekreterare ta ansvar för det hårda åtstramningsprogram som Anne Wibble lagt grunden för och den nye finansministern Göran Persson fullföljde. Skattehöjningarna gick bra för Ohlys del - men sedan kom det nödvändiga nedskärningar i de sociala trygghetsförsäkringarna. Det orkade vänsterpartiet inte med, centerpartiet med Olof Johansson fick ta vid som stödparti 1995-98.
Ack ja, den som lutar sig mot den personligen trevlige Lars Ohly skall veta att finns det ett opporutnistiskt sätt att hoppa av, då kommer vänsterpartiet inte att försitta den möjligheten.
Även om det inte gagnar svensk ekonomi, svenska företag och löntagare eller svenska män och kvinnor i Afghanistan.
Det är med kommunister som med zebror: Ränderna går aldrig ur.