5 mars: Stalin död

Den 5 mars 1953 avled Josef Stalin.
Kommentarer överflödiga.
Det dröjde dock tre år innan Nikita Chrustjov vid den hemliga 22:a partikongressen vågade berätta om alla illgärningar. (Då var sedan länge Lavrentij Beria undanröjd av resten av ledningen.)
Sådan är kommunismen.
(Och det enda ljusa minnet som finns av detta är hyllningsartiklarna i den kommunstiska stora dagstidningen i Stockholm som beskrev Stalin på ett helt devot sätt. Chefredaktören som då höll i pennan och senare blev ordförande i kommunistpartiet i Sverige hette C-H Hermansson, alltjämt i livet, kånkande på den historia som ingen vill kännas vid i dag.
Men glöm inte: Zebran är ett randigt djur, ränderna går aldrig ur.)

14 april: Katyn

Det var en spännande men ohygglig upplevelse att lyssna på journalister Per Jonsson och historikern Kristian Gerner i dag om Katyn. Det var ett program som Svensk-Polska parlamentarikerförbundet ordnat men som nu hade gjorts om till en Minnesstund med anledning av den polska politikertragedin vid Smolensk i lördags den 10 april då 95 person samt Polens president Kascinsky omkom.
Om Katyn och flera andra illdåd lärde jag mig mycket - utöver att två personer som hade haft släktingar, bland annat Ulla Carlssons mammas första man, bland de som avrättades, gav mycket laddade skildringar av vad som förtigits i årtioenden.
Stalin visste uppenbart precis vad han gjorde när han sände 10.000-tals polacker in i döden. Hans namn och Da (ja på ryska) finns på dokument som också Molotov, den kände utrikesministern, signerat. Vem som presenterat dokumenten 1940? Beria förstås.
Vilket gäng! Vilka tölpar - för dem var människors värde intet.