20 dec: Det är för lätt att lämna riksdagen

I torsdags åt jag och tredje vice talmannen och Torkild Strandberg sen middag på en restaurang på Västerlånggatan. Orsaken var att Torkild än en gång skulle avsäga sig riksdagsmannaskapet. Han är ju nu återvald som ordförande i kommunstyrelsen i Landskrona. Denna måndag lämnas ansökan om befrielse in. Den godkänns.
Men det är ett problem när personer som Thomas Bodström, Tobias Krantz och Torkild Strandberg - personvalda alla - tvingas lämna sina mandat därför att reglerna i riksdagen är så rigida.
De borde beviljas tjänstledighet för andra uppdrag, allt från att vara pappa i USA till att vara kommunstyrelsens ordförande i Landskrona.
Det är nästan som om riksdagen - företrädd av riksdagsstyrelsen - ville kasta ut varenda ledamot som har mer än själva riksdagsarenan som verksamhetsplan. Det är orimligt. Det skall vara lika svårt att få lämna riksdagen som det är att bli invald.
Jag är arg på att Bodström, Krantz och Strandberg fått - eller tvingats - lämna riksdagen. Alla säger ja till att så sker - men nu skall jag berätta:
Jag har vid alla tre tillfällena tyst men för den som vill höra hörbart sagt nej.
Jag tycker riksdagsstyrelsen träffar fel beslut som låter dessa folkvalda enkelt som en plätt avsäga sig sina platser. De bör beviljas tjänstledighet utan lön - men hur de sköter sina mandat, det skall inte riksdagsstyrelsen avgöra utan det är en sak mellan de valda och väljarna som valt dem.
Det är för lätt att lämna riksdagen.

14 okt: Thomas Bodström: En fråga för väljarna

Jag anser att riksdagens styrelse fattat ett helt felaktigt beslut om Thomas Bodström och dennes tjänstledighetsansökan.
Jag anser att den borde ha bifallits.
Min mening, vilken jag meddelat fp-gruppledaren Johan Pehrson som i sin tur fått helt andra signaler från folkpartiets riksdagsgrupps förtroenderåd - men i folkpartiet behöver inte alla tycka lika - är att frågan om någon skall vara närvarande eller inte i riksdagen inte är en sak för andra i riksdagen att besluta om, inte ens talmannen eller någon riksdagsstyrelse. Det är en sak mellan riksdagsledamoten och väljarna.
Skall talmannen ibland också förbjuda ledamöter att byta parti?
Eller rent av åsikt?
Det regelsystem som byggts upp av riksdagsstyrelsen är administrationsstyrt, och jag förstår varför. Det är viktigt att man inte är riksdagsman ena dagen och inte den andra. Men Bodström tvingas nu hem inte av någon lagregel utan av ett system där kollegor beslutar.
I stället borde vi ett system, lagreglerat, som gör att man utöver vid långvarig sjukdom kan ansökan om ledighet utan angivnade av orsak i längre perioder, kanske sex månader eller ett år. Det skall då framgå att man begär sådan tjänsledighet, kanske för studier, segla jorden runt, skriva romaner, sitta i fängelse eller domstol eller passa barn, allt är detta fråga om personens personliga ansvar inför väljarna.
Själv är jag flitig i riksdagen och har aldrig tänkt ta ledigt, men Bodströms ansökan borde - om den ens behövts - ha beviljats.
Det verkligt allvarliga med Bodström inträffade förra mandatperioden och det var när han själv råkade vara i riksdagen och deltog i beslut som gällde processrätten, dvs i frågor där uppenbart jäv föreligger.
Det är lika omdömeslöst som om jag som ledamot i skatteutskottet skulle starta rådgivningsbyrå i skatteplanering eller aktieplacering, för mig absolut otänkbart.
Riksdagsstyrelsen har inte träffat ett bra beslut om Tomas Bodström.
Hans omdömeslöshet måste väljarna ta ställning till, inte riksdagsstyrelsen.
Sedan kan hans väljare bedöma hans skäl för bortovaro.

9 sept: Bodström åter i landet

På förekommen anledning vill jag meddela att Thomas Bodström - bildbevis finns - återkommit till den svenska valrörelsen från sin vistelse i USA.
President Obama skulle säkert, om han kände till omständigheterna, vara glad över förflyttningen.
Nu återstår bara en fråga att besvara:
Vilka tio nya områden kommer Bodström att uttala sig om härnäst?