18 okt: Efter landsm;tet

F:rsta riksdagsgruppen efter landsm;tet i Karlstad. Det blir en bred diskussion och partiledaren Jan Bj:rklund sammanfattar som så att besluten utg; en god grund f;r att gå vidare med inf;r valr;relsen 2014. Deet blir många instämmanden.
Publiciteten blev dock av skilda anledningar, noterar jag, inte den allra bästa. Det hängde främst samman med att vi inte hade några spännande val och att folkpartiet i jämf;relse med flera andra partier framstår som mycket enigt.
Det är i huvudsak bra men riskerar också att få som resultat att alltf;r få väljare observerar vilket starkt alternativ både till socialdemokratin och till de ;vriga allianspartierna som folkpartiet är.
Vi har en bra partiledare som vi är eniga om om folkpartiet står redo att omsätta sina f;rslag i verkjlig politik.

23 aug: Peter Eriksson (mp) i P1

Han gjorde så gott han kunde, Peter Eriksson (mp).
Men det är hopplöst att förena eld och vatten, att både försvara miljöpartiets ståndpunkter och den rödgröna röran. Det blev ett enda långt försvar för kompromissandets konst.
Varför rösta på miljöpartiet? Ja, efter detta framstår den frågan som ännu mer relevant.
Låt mig kort försöka analysera partiets saga undeer 30 år:
1980 kom miljöpartiet som anti-etablissemangspartiet. Det levde man på många år.
Men från valet 2006 har en annan dagordning gällt - nu skall partiet in i etablissemanget, alla principer som en gång var heliga, t.ex. EU-medlemskapets förkastlighet, har slängts överbord, anti-känkraftspolitiken är förhandlingsbar.
Resultatet blir därefter.
Sverige behöver ett nytt miljöparti.
Folkpartiet står redo.