Visar inlägg med etikett sverigedemokraterna. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett sverigedemokraterna. Visa alla inlägg

lördag 11 september 2010

11 sep: Vilken är TV:s roll?

Låt mig ställa frågan så här: Vilket ansvar har Sveriges Television - och ytterst Eva Hamilton - för sverigdemokraternas tillväx`t?
Frågan är förstås absurd - om den inte hade varit så relevant.
Låt mig gå tillbaka i i historien - till två dagar före EU-valet 2004. Då klargjorde SvT-chefen Eva Hamilton, en i övrigt charmerande person som jag jobbat tillsammans med många gånger på Sydsvenskan och SvD, att uppstickarpartiet Ny demokrati inte skulle få vara med i TV:s slutdebatt.
Nils Lundgren hade väl inte tänkt sig att bli martyr - men blev det. Pong - fem procent extra minst i valresultatet, i stället för prognosernas ett mandat blev det tre.
Det var ju så synd om ny demokrati som inte fick vara med i slutdebatten i TV - och få svara för sina frågor.
Nu har vi haft fler ekonomi- och skoldebatter i TV där de sju riksdagspartierna konfronterats, vi har haft ordentliga utfrågningar, ja, ibland nästan förhör, i TV1 av de politiska oraklen Anna Hedenmo och Mats Knutson. Grillningar av personer och ifrågasättanden av åsikter, vi har sett hela minspelet och kroppshållningen inför otrevligheter, rakt in i varje hem och hus.
Men sverigedemojraterna? Räkmacka in i riksdagen, det partiets ledare Jimme Åkesson har utöver utskåpningen av partiets ekonomiska förslag från skolade ekonomer, inte behövt diskutera någon annan fråga än invandring- och flyktingpolitik, inte en sekunde blivit konfronterad med de stygga människorna Hedenmo och Knutson.
Undra på att det partiet är nöjt: Gratis martyrskap och samtidigt slippa varje form av kritisk fråga. Det är ju inte konstigt att partiet nu seglar i medvind, inte minst bland ungdomar.
Här skär rödgröna och alliansen halsen av varandra i att överträffa varandra vad gäller förmåga att skapa ungdomsjobb - sverigedemokraterna behöver inte ens berätta hur det partiet tycker det skall gå till. Och pensionärerna skall få det otroligt mycket bättre med sverigedemokraterna, som kan berätta om allt det fina som dessa trotjänare - ja, om 3-4 månader är jag också där, man blir ju glad, eller hur? - men ingenstans behöver partiet berätta varför just sverigdemokraterna kan öka pensionärernas välstånd genom att färre människor arbetar i vårt land.
Det har lagts ut en röd matta för sverigedemokraterna i detta val. Till en del är de övriga politiska partierna skyldiga till detta, genom fördömandena av Lars Leijonborgs otroligt ideologiskt klara linje från 2002 då han symboliskt rev sönder Pia Kjaresgaards propaganda i TV.
Men sedan dess har det runnit mycket vatten runt Helgeandsholmen - dit sverigedemokraterna vill (bland annat för att kunna ta Sverige ur EU tillsammans med vänsterpartiet) - och partiet har fått just den uppbackning av medierna som partiet eftersträvat:
Det politiska martyrskapet.
Fortfarande återstår några dagar till valet 2010.
Fråga Jimmie Åkesson hur han tänker lägga upp den ekonomiska politiken, vad han vill med klimatpolitiken, vad sverigedemokraterna har alla pengar man använder att lova reformer med, kommunala frågor, bensinskatten (Är det någon som vet vad sverigedemokraterna tycker om hur den skall vara åren framöver?) och de hundratals andra frågor som övriga partier måste svara på!

lördag 3 juli 2010

2 juli: En norsk undersökning

Sentio heter ett norskt, vetenskapligt orienterat opinionsinstitut, baserat i Trondheim och med svensk avläggare på Sveavägen 155 i Stockholm.
Jag anser att det är värt att uppmärksamma Sentio av en enda anledning: att sverigedemokraterna praktiskt taget alltid får högre opinionssiffror hos Sentio än i andra undersökningar.
Varför?
Metodiken? Urvalet? Frågan?
Jag vet inte men man skall vara observant: partier som sverigedemokraterna frodas alltid dolt i annan politisk vegetation (läs: ogräs), berör starkt med utvalda argument, har föga bekymmer med fakta eller sammanahng, väljer bara fakta som stöder egna åsikter, väljare som vill ha det så, att ständigt få egna fördomar bekräftade, är tydligen ganska många.
Hur många?
Enligt Sentio fler än svenska opinionsinstitut får fram.
Det är tankeväckande - och oroande. Lurar vi oss själva?
Så här säger Sentio:
Trenden att alliansen går om de rödgröna visar sig nu även i Sentios junimätning. Där ökar även Sverigedemokraterna till 5,7 procent och är därmed större än Folkpartiet och jämnstora med Vänsterpartiet.
I Sentios junimätning erhåller den borgerliga fyrklövern 46,9 procent mot de rödgrönas 45,8. Det ger alliansen ett övertag på 1,1 procentenheter. Sverigedemokraterna erhåller dock hela 5,7 procent (+0,4) och blir därmed vågmästare. Noterbart är att SD i denna mätning är större än både Kristdemokraterna, Centerpartiet, Folkpartiet och jämnstora med Vänsterpartiet. Det är alltså bara S, M och MP som är större än SD.
2 969 personer ingick i undersökningen, via webb och telefon, under juni månad. Hela 21,5 procent av de tillfrågade har inte angivit något parti.
Samtliga partiers siffror (förändring sedan föregående mätning):
S: 30,8 (+0,5)
MP 9,3% (-0,8)
V 5,7% (-0,7)

SD 5,7% (+0,4)

M 31,8% (+0,7)
FP 5,6% (+/-0)
C 5,0% (+0,3)
KD 4,5% (+0,1)

torsdag 8 april 2010

8 april: Otidigheter från åsiktspoliser

Jag noterar att den som inte tycker som sverigedemokraterna och/eller deras anhängare - apropå den fruktansvärda misshandeln i Landskriona som ledde till en helt oskyldig människas död - blir utsatt för otidigheter som jag trodde inte kunde förekomma i ett civiliserat samhälle.
Jag är nu en av dem.
Det känns både bra och dåligt.
Bra att förföljas av dessa åsiktspoliser för att jag försöker föra debatten på et civiliserat och humanistiskt plan.
Dåligt för att samma åsiktspoliser anser sig ha monopol på sanning och rättvisa - och dessutom rätten att döma alla och envar efter sina egna åsikter.
Avståndet mellan dessa nysvenska åsiktspoliser och kommunistiska eller fascistiska åsiktsdiktatorer som Hitler, Stalin, Mussolini, Castro, PolPot och Mao är i grunden inget alls.
Förr skylldes allt som var fel på judarna, nu är det invandrarna som skall skuldbeläggas.
Och de tjänstemän som prövar ansökningar förtalas å det grövsta. "Bunta ihop dem - och slå ihjäl dem", som Hans Alfredsson ironiserade en gång, fast det då gällde norrlänningar.
Och inget vet dessa okritiska sanningssägare om sin egen bakgrund, tycks det mig.
Bedrövligt och förskräckande.