söndag 3 februari 2013

15 jan 2013: Erik Almqvists avträdesansökan dröjer

Det har nu - och i morgon är det allmän politisk debatt i riksdagen, den första 2013 (16 januari) - gått mer än två veckor sedan sverigdemokraterna meddelande att ledamoten Erik Almqvist lämnar riksdagen.
  En enkel kontroll, som inte har med posten (Postnord) att göra, visar att till kammarkansliet har ännu ingen avskedsansökan inkommit. Kanske har Almqvist sänt sin avskedsansökan med flaskpost?
  Varför denna tövan?
  Beror det på att Almqvist i själva verket är så förtjust i sitt riksdagsarvode att han avser att lyfta detta även framöver?
  Eller är det helt enkelt som så att han säger ett och menar ett annat?
  Eller, det är dock troligast, använder Almqvist tidsutdräkten till att - sagt rakt ut - pressa sverigedemokraterna om villkoren för sitt avträde? Partiet, som så starkt kritiserat partistödet, har sannolikt en stor skattebetalarkasta att ösa ur nu, Almqvist har ju god insikt i partiets ekonomi.
  Mitt tips: Erik Almqvist kommer åter att lura väljarna - och stanna i riksdagen länge.
  Sverigedemokraternas politiska etik är nämligen av sådan karaktär att det inte ens går att finna under rubriken moral, att noggrant skilja från den utbredda företeelsen i sverigdemokraterna, privatmoralen först.

15 jan 2013: Svensk energi 1970-2011

Om man skall göra något radikalt åt klimatproblemen - och det tror jag att vi är många som vill (fast så duktiga på att prata som miljöpartiet är kommer vi förstås aldrig att bli, säger vi andra att man skall nå ett mål har det partiet - dock utan att presentera förslag hur - alltid ett högre mål) , måste man också ha en politik som betyder något i verkligheten.
  Sverige har visserligen ganska små utsläpp (ungefär 0,2 procent av världens samlade utsläpp av växthusgaser) men vi skall vara bäst på att ha en ansvarsfull energiförbrukning.
  Jag minns från 1960-talet hur folkpartiet var det klart ledande miljöpartiet, till och med före Rachel Carsons bok Tyst vår kom ut på svenska 1968. (Miljöpartiet har då inte ens påtänkt, Per Gahrton skulle vara folkpartist åtta år till innan hann ens kom in i riksdagen för folkpartiet 1976!)
   Och i valrörelsen 1973, före oljekrisen skall sägas, presenterade dåvarande partiledaren Gunnar Helén och partisekreteraren Carl Tham - vars ideologiska hemvist ändrats men skarpsynta iakttagelseförmåga aldrig bör bestridas - i Malmö ett mycket radikalt anti-oljeanvändningsprogram; jag vet för jag var där för Sydsvenska Dagbladets räkning.
  Hur ser då - det kan vara bra i en debatt med lite fakta - den svenska energiförbrukningen totalt ut under de senaste 40 åren, mätt iförbrukade - och då också producerade - miljoner TWh, terrawatttimmar?
  Se tabellen nedan och drag själv slutsatserna!

Svensk energiförbrukning 1970-2011

      Olja     El  Fjärr- Biobräns- Övrigt
                    värme len, torv       
1970  118,6   21,9   12,1   12,1    ---
1971  112,9   24,3   12,8    8,8    ---
1972  109,2   26,7   14,0    7,6    ---
1973  113,4   28,4   15,1    6,7    ---
1974   90,2   28,2   14,6    6,8    ---
1975   97,4   31,7   16,6    6,0    ---
1976  103,6   38,1   21,3    6,3    ---
1977   96,4   40,1   21,3    6,9    ---
1978   95,5   42,5   22,9    7,8    ---
1979   99,0   42,5   24,1    8,8    ---
1980   87,3   43,0   24,7    9,8    ---
1981   80,1   44,8   25,4   11,6    ---
1982   68,6   48,2   25,6   11,3    ---
1983   56,7   51,2   26,1   10,4    ---
1984   50,6   54,4   27,3   11,9    ---
1985   49,4   62,9   33,9   13,8    ---
1986   44,5   63,5   33,0   13,2    ---
1987   48,0   65,8   35,3   12,1    ---
1988   45,0   64,5   32,2   11,5    ---
1989   41,5   63,9   29,9   11,0    ---
1990   41,1   65,0   30,7   11,2    ---
1991   40,4   68,9   34,3   11,2    ---
1992   37,8   67,8   34,1   11,2    ---
1993   38,0   69,4   36,4   11,2    ---
1994   37,9   70,2   36,6   10,5    ---
1995   36,2   70,4   37,1   11,3    ---
1996   36,7   71,6   41,0   11,6    ---
1997   33,4   69,6   34,1   11,0    1,9
1998   32,1   69,9   37,6   10,8    2,0
1999   30,4   69,1   39,0   10,2    2,0
2000   30,0   69,0   37,3   10,3    1,9
2001   28,2   73,1   40,3   10,8    2,0
2002   26,3   72,5   41,6   11,3    2,1
2003   24,4   72,1   42,1   12,8    2,2
2004   22,2   72,0   42,0   12,6    2,2
2005   18,0   72,3   42,5   13,5    2,2
2006   16,1   70,6   42,0   12,7    2,3
2007   14,9   69,9   42,4   13,9    2,3
2008   13,8   69,5   42,5   14,3    1,7
2009   13,2   71,2   42,8   16,2    2,1
2010   14,6   74,6   49,2   15,3    2,5
2011   12,1   70,9   44,8   16,9    2,0
     Källa: Energimyndigheten och SCB

25 jan 2003: En 85-åring från Georgien

I dag (25 januari) fyller Georgiens förre president (1995-2003) och Sovjetunionens siste utrikesminister Eduard Sjevardnadze 85 år.
  Han har samma bakgrund som Rysslands nuvarande president Vladimir Putin. nämligen som KGB-chef och blev 1972 partichef i det Georgien som en gång var Josef Stalins hembygd och fram till 1990 en del av Sovjetunionen.
  Det är svårt att värdera Sjevardnadzes gärning - gott har blandats med självupptagenhet, karriärism och rena ogärningar.
  Demokrat? Man får använda just ett frågetecken.

19 januari 2013: Försvaret och Gotland

I Sälen pågår den årliga Folk&Försvar-konferensen - utan överbefälhavaren.
  Sista dagen är i dag, 19 januari.
  Jag har noterat att Allan Widman (fp) krävde - han har gjort det sedan 2005 - att Gotland skall få militär kapacitet, omgående med robotförsvar.
  Orsak: Det försvarspolitiska läget är annorlunda än tidigare genom Rysslands upprustning och aggresivitet.
  Jag instämmer.
  Jag noterar också att det tycks ha blivit socialdemokraternas linje. Bra.
  Men varför lade man då på 1990-talet och första decenniet på 2000-talet ner fyra regementen på Gotland? Minns någon vad försvarsministrarna hette? Jo, Roine Carlsson, Anders Björck, Thage G Petersson, Leni Björklund och, skam till sägandes, Björn von Sydow.
  Dessutom har i kortare omgångar Pär Nuder, Lena Hjelm-Wallén och en rad andra vikarierat som försvarsminister: Mikael Odenberg, Sten Tolgfors, Karin Enström, Catharina Elmsäter-Svärd
  Dessutom noterade jag att Widman - jag instämmer även i det - att han i polemik med en tidigare ÖB sade att varje svensk soldat skall utbildas för att försvara vårt land, inte det omvända att vi skall utbilda för att soldaterna skall kunna tjänstgöra utomlands.

14 jan 2013: Nelsons fröer (kommer upp)

14 jan 2013: Ett parti i problem (kommer)

14 jan 2013: Hos Börjes i Tingsryd (kommer)

lördag 2 februari 2013

14 jan 2013: Världens kreditvärdighet

Enligt en internationell kapitalförvaltare, som finns i England men även Isle of Man skall tilläggas, Blackrock,  ser listan övr världens mest kreditvärdiga nationer (48 länder finns med på listan) ut så här, med störst kreditvärdighet överst (Det kan inte vara roligt att vara i opposition i Norge eller Sverige ...)
1 Norge
2 Singapore
3 Schweiz
4 Sverige
5 Finland
6 Canada
7 Australien
8 Taiwan
9 Tyskland
10 Chile
11 Nya Zeeland
12 Sydkorea
13 Danmark
14 Holland
15 USA
16 Kina
17 Österrike
18 Malaysia
19 Peru
20 Ryssland
21 Israel
22 Tjeckien
23 Storbritannien
24 Thailand
25 Philippinerna
26 Polen
27 Frankrike
28 Colombia
29 Brasilien
30 Belgien
31 Mexico
32 Slovakien
33 Indonesien
34 Turkiet
35 Japan
36 Sydafrika
37 Kroatien
38 Slovenien
39 Indien
40 Spanien
41 Ungern
42 Argentina
43 Irland
44 Italien
45 Venzuela
46 Egypten
47 Portugal
48 Grekland
I rangordningen ingår finansiella data kring bruttonationalprodukt,statsskuld och skatteinkomster, en uppskattning av regeringens effektivitet och landets grad av korruption, landets utlandsskuld och den finansiella sektorns stabilitet.

14 jan 2013: Trosa och snuset

Samme Bengt W noterade omedelbart detta, om ett mindre högstämt perspektiv på Europa, som en Trosabo hade i denna lilla limerick:
  En snusare bosatt i Trosa
  till ett EG-land styrde sin kosa
  När han kom i retur
  var han vresig och sur:
  "Jag har inte fått fylla min dosa."















14 jan 2013: Vem sade detta 1991?

Den 20 juli 1991 var jag i Trosa. Vem sade detta där?

"Den 1 juli 1991 var en bemärkelsedag i Europas historia.
  Då upplöstes Warszawapakten. Sedan andra världskriget har Europa varit delat i två.
   Så är det inte längre.
   Och så får det aldrig bli igen.
  Den formella upplösningen av ett av de två militärblocken i Europa är en bekräftelse på den utveckling som med sådan dramatik har pågått sedan 1989.

Men den 1 juli 1991 var en viktig dag också för Sverige. Då lämnade statsminsiter Ingvar Carlsson in vår ansökan om medlemskap i den Europeiska Gemenskapen, EU.
  Det var ett viktigt steget för Sverige.
  Och det var en stor framgång för oss liberaler.
  För inte så länge sedan blev vi starkt kritiserade av socialdemokraterna, och jag personligen av Ingvar Carlsson, för att vi ansåg att Sverige skall bli medlem i EG.

Som manifestaion av det fantastiska som håller på att ske, att Sverige upptas i den Europeiska Gemenskapen, hade vi svenska liberaler i början av veckan besök av en stor grupp liberaler från EG-länderna. Representanter från alla de 16 liberala partier som finns i EG, liberala EG-parlamentariker, kommissionärer och ministrar, deltog i en konferens om "Sverige i ett utvidgat EU".
  Det var en omtmlande upplevelse.
  EG och Europa ryckte närmare.
  När liberala vänner från Europas alla hör utvecklade sina tankar om att riva gränser och murar mellan människor och länder så kände vi svenska liberaler oss hemma.
  Deras stolthet över det som har åstadskommits med EG fick oss att, påtagligare än tidigare, känna att EG är en liberal vision som handlar om idéer och inte om pengar. Deras varma och genrösa attityd gentemot Sverige fick oss att känna att vi är en del av den visionen. 
  Låt mig citera den förre kommissionären och nuvarande ledaren för Europalibelerna, Willy de Clercq, när han beskrev oss liberaler:
  "Vårt hemland är planeten jorden.
  Vår släkt är hela mänskligheten.
  Och vår starkaste övertygelse är kärleken till nästan.
  Det är därför liberaler ägar all sin kraft åt att bygga ett samhälle utan gränser, utan krig, där ingen människa diskrimineras på grund av ras, religion eller politisk övertygelse."

Bättre än så kan inte det liberala arbetet för ett enat Europa beskrivas."

Rätt svar: Det var Bengt Westerberg, dåvarande fp-ledaren, som jag lyssnade till.
- - - -