Inför Stora Båt-i-sättardagen - alltså första maj - firades som vanligt Valsborgsmäss, av mig och Gunnela genom att traditionsenligt lyssna till Sofia kammarkör under ledning av Åke Johannsson (och Ingemar Bodén med sin hustru Christin, båda oss närboende) som sjöng in våren och sedan höll Märta Lindman ett vår- och Stocksundstal, allt medan brasan blev allt eldigare.
I publiken fanns många goda vänner, Kerstin och Jan Eliasson (harangerad i vårtalet, med rätta), Anna-Carin och Olof Kleberg, Ingar Beckman- och Johan Hirschefedt, NU:s mångåriga medarbetare Louise Drangel, förra rektorn för Spånga gymnasium Ulla Assarsson-Eklöw med make Sven Eklöw, rektor på sin tid på Bosön, lärarinnan i tyska med mera Gunnel Lagne, f.d. statssekreterarna Ingrid och Odd Eiken, Benkt Lindström, Helen och Hakon Bildt, ja, Gunhild Sällvin förstås (jag kunde inte se Helge, kanske tränade han på Nestor-rollen inför 21 april 2013?), Amorinas ordförande Kjell Gunnarson med sin Gunnel (från Kiruna) osv.
Det var flera hundra som var samlade i Svanholmsparken.
Allt var med andra ord som det brukar vara.
Men på en punkt har det blivit bättre: antalet smällare har minskat påtagligt, till hundarnas och människornas glädje.
tisdag 1 maj 2012
söndag 29 april 2012
29 april: Agenda
Jag vill ge söndagens Agenda i TV2 högt betyg: Relevant, intressant.
Fråga: Påverkar journalisters personliga uppfattningar valet av nyheter och presentationen av dessa?
Ja.
Det vet varenda väljare, varenda tidningsläsare, varenda radiolyssnare, varenda TV-tittare.
Och enda sättet att komma ifrån detta är att inte dölja att så är fallet.
De flesta journalister är rädda in till döden för att avslöja att de har personliga åsikter, ofta politiska och inte sällan starkt partipolitiska.
När jag var aktiv journalist (1969-2002) - dvs 33 1/2 år - gjorde jag en ära i att aldrig dölja mina partipolitiska sympatier eller partipolitiska hemvist, ja, i själva verket var det en förutsättning för att jag skulle kunna arbeta med opinionsjournalistik (bland annat Sifo-kommentarer 1973-1988) som jag gjorde, på Sydsvenskan, SvD (chefredaktören Gustaf von Platen skriver till och med om min anställning som "liberal" i sina memoarer), Pressens Tidning, NU och Sundsvalls Tidning:
Det framgick alltid klart - särskilt viktigt var det under SvD-tiden - att jag var en liberal skribent med sympatier för folkpartiet - vilket inte betydde att jag delade varje åsikt som partiledarna hade - det rörde sig om Sven Wedén, Gunnar Helén, Per Ahlmark, Ola Ullsten, Bengt Westerberg, Maria Leissner och Lars Leijonborg - och därför inte heller var ett språkrör för fp eller något parti.
Däremot var det viktigt för mig att läsarna skulle veta var jag hade mina partisympatier - och så här i efterhand kan jag säga att det var en styrka: såväl Olof Palme som Gösta Bohman sade direkt till mig att det var bra när jag gjorde partipolitiska analyser att de visste vad jag hade för åsikter så att de, när de läste vad jag skrivit, kunde värdera vad jag skrev mot sin egen uppfattning i partipoliktiken.
- Jag gillar inte vad du skriver, sade en gång Gösta Bohman till mig, men jag respekterar det för jag vet att du har rätt i sak.
Tja, så kan man också uttrycka sig.
(Palme poängterade det flera gånger, redan 1976 och sedan inte minst i 1985 års valrörelse att det var viktigt att veta vad jag själv tyckte för att kunna bedöma opinionsanalyserna; Ulf Adelsohn var däremot misstrogen, "han är ju folkpartist" avfärdade han en åsikt som jag framfört just det nämnda året, det gick ju inte heller så bra för moderaterna det valet.)
Så miljöpartiet:
Det är ju uppenbart att miljöpartiet av många journalister behandlats, från 1988 och framåt, med silkesvantar.
Det märks framför allt genom att partiet alltid får framträda i sitt favoritämne: högre miljöambitioner än andra partier.
Men mycket, mycket sällan frågas om hur det skall gå till - miljöpartiet tillåts sakligt sväva ovanför andra partier: man har tydligen mer resurser, mer pengar och mer kunskap än andra partier i just miljöfrågan; bevakningen av miljöpartiets ambitioner har varit journalistiskts ensidig och okritisk i flera decennier nu.
Så har det också ofta varit med vänsterpartiet - där står folkpartiets och centerns företrädare ofta för det etiska och ideologiska motståndet i den mån inte vänsterpartiets demokratifernissa och sedelpresspolitik avslöjar sig själv.
Och just nu åker Stefan Löfven (s) räkmacka i pressen: inga svåra frågor ställs, det verkar som om stora delar av journalistkåren anser att den kollektivt och enskilt har en skuld att betala av till socialdemokraterna för att väljarna - inte journalisterna - misshandlade såväl Mona Sahlin som Håkan Juholt 2006-2011.
Däremot finns det nästan inget uttalande som inte i allmänhet kan vändas mot statsministern (lite svårare med finansministern eftersom alla ser att den svenska ekonomin i en internationell jämförelse är väldigt välskött) eller utbildningsministern som får svara för nästan alla tillkortakommanden på utbildnings- och forskningsområdet från 1980-talet och framåt. Också socialministern får svara för brister i äldrevård och annat som har kommunalt eller landstingskommunalt huvudmannaskap.
Tag Torsiliahemmet i Eskilstuna - starkt kritiserat. Men där finns ju inga övervinster som förklarar viad som skett, och det går ju inte heller att kommunalisera som lösning eftersom det redan är kommunalt!
Tänk om några journalister, i alla fall någon, skulle ställa miljöpartiets ledande företrädare till svars och fråga:
- Hur hade skolpolitiken sett ut om ni fått styra från 2006?
- Vilka reformer skulle ni ha vidtagit?
- Ni som är så missnöjda med Jan Björklunds alla reformer, var det bättre förr?
Gustav Fridolin har också han åkt räkmacka i pressen länge, sedan han återkom till politiken, ja, han hyllas av självaste verkställande direktören för Svenskt Näringsliv. Och KU-anmälningarna viner från mp-håll.
- Men vilken näringspolitik står miljöpartiet för?
- Vilken energipolitik?
- Och därmed vilken jobbpolitik?
Tack, Agenda, för relevanta och intressanta frågor.
Tittarna och väljarna behöver inte alla svar.
De kan svara själva.
29 april: Vinnare av TOYP-priset 2012
Dagens rekommendation: Läs på
http://www.cecilia-mozambique.blogspot.com/
Där kan ni finna denna text:
Vinnare av TOYP-priset 2012!
Jag blev i vintras nominerad till TOYP-priset 2012, Ten Most Young Outstanding People in the World Award, efter artikeln om Futebol dá força i Metro. Tävlingen avgörs både nationellt och internationellt och första deltävlingen, nationellt i Sverige, har nu avgjorts!
Jag och Futebol dá força vann i kategorin Etiskt Ledarskap med motiveringen:
"TOYP i kategorin ”Etisk ledarskap”
Priset tilldelas Cecilia Andrén Nyström som genom sitt projekt
”Futebol dá força” i Moçambique engagerat sig för unga kvinnors
oberoende, hälsa, säkerhet och bättre levnadsvillkor. Cecilia har en
lång bakgrund inom fotbollen och använder fotboll som väg till
självkänsla för unga kvinnor. Hon är själv coach för ett lag i Maputo
och har utbildat coacher som är aktiva i alla regioner i Moçambique.
Projektet har vuxit och bedrivs nu tillsammans med Football for
Worldwide Unity och Lurdes Mutola Foundation i Moçambique med partners
som Utbildningsdepartementet, Ungdoms- och Sportsdepartementet i
Moçambique, Mozambican Football Federation and WLSA (Women and Law in
Southern Africa).
Cecilia kom till Moçambique med tomma händer och en vilja att skapa
förändring. Hon har jobbat med svåra omständigheter i ett land där
unga kvinnor tas ur skolan och gifts bort. Genom sitt engagemang och
sin tydliga idé om en bättre värld står hon för en exceptionell insats
inom etiskt ledarskap och är trots sin unga ålder ett föredöme för
andra ledare."
Cecilia - som råkar vara min systers dotter - skriver själv:
Jag är väldigt hedrad av detta, det höjer min motivation att tro på det jag gör och fortsätta jobba med projektet. Hela projektet handlar ju just om självförtroende, och det krävs inte bara av tjejerna på fotbollsplanen och av mina mocamibikiska kollegor utan också av mig! Tack TOYP!
Prisceremonin äger rum den 4 maj på Summits lokaler på Grev Turegatan 30 i Stockholm kl. 18.00 - varmt välkomna! Jag kommer dock bara medverka via Skype då jag fortfarande befinner mig i Mocambique, men jag rekomenderar er som har möjlighet att komma och träffa de andra unga handlingskraftiga människor som vunnit i andra kategorier.
Vi ses där!/GA
lördag 28 april 2012
28 april: Opinionsläget
Att socialdemokraterna, miljö- och vänsterpartierna har ett opinionsmässigt övertag över regeringen bekräftades i dagens partisympatimätning i Dagens Nyheter.
Men det fanns en intressant siffra:
Socialdemokraterna under Stefan Löfven fick för första gången en minussiffra jämfört med tidigare jämförbara månadsmätning.
Slutsats:
Inte heller nya trän växer ända upp i himlen.
Men det fanns en intressant siffra:
Socialdemokraterna under Stefan Löfven fick för första gången en minussiffra jämfört med tidigare jämförbara månadsmätning.
Slutsats:
Inte heller nya trän växer ända upp i himlen.
27 april: En jordfästning
Jag och ett stort antal andra - bland annat två nuvarande statsråd, ett antal f.d. statsråd, tre nuvarnade eller f.d. partiledare, fyra partisekreterare, två nuvarande och en f.d. EU-parlamentariker, ett antal riksdagsledamöter, kyrkomötesombud samt många, många andra vänner - bevistade på fredagen Susann Torgersons begravning i Hedvid Eleonora kyrka. Det var en värdig manifestation över en icke så utåt känd men i liberala kretsar mycket välkänd person - jag ber att få hänvisa till mina ninnesord den 18 april.
Vid sammankomsten efteråt talade dels förra biskopen Caroline Krook, dels en av Susann Torgersons äldsta vänner - de hade känt varann i 63 år - samt förre fp-ledaren Lars Leijonborg.
Den sistnämnde höll ett starkt känt tal, där Susanns betydelse för många andra framhölls på ett strålande sätt.
Leijonborg tog som utgångspunkt något som Susann Torgerson skrivit i en blogg en tid före sin död - hon hade åkt med sin make Torger en dag med Roslagsbanan till Kårsta där de druckit kaffe.
Det hade varit så otroligt trevligt, lite paradisiskt.
Och som Lars sade:
Det är inte alltid de stora sakeerna som förgyller livet, det kan också vara en resa till Kårsta med det bästa sällskap man kan tänka sig. Det blir lycka i livet, gemenskap, kärlek.
Det är inte bara Torger och barnen som saknar Susann, det är många.
Vid sammankomsten efteråt talade dels förra biskopen Caroline Krook, dels en av Susann Torgersons äldsta vänner - de hade känt varann i 63 år - samt förre fp-ledaren Lars Leijonborg.
Den sistnämnde höll ett starkt känt tal, där Susanns betydelse för många andra framhölls på ett strålande sätt.
Leijonborg tog som utgångspunkt något som Susann Torgerson skrivit i en blogg en tid före sin död - hon hade åkt med sin make Torger en dag med Roslagsbanan till Kårsta där de druckit kaffe.
Det hade varit så otroligt trevligt, lite paradisiskt.
Och som Lars sade:
Det är inte alltid de stora sakeerna som förgyller livet, det kan också vara en resa till Kårsta med det bästa sällskap man kan tänka sig. Det blir lycka i livet, gemenskap, kärlek.
Det är inte bara Torger och barnen som saknar Susann, det är många.
26 april: Logiken i mp-förslagen
Så har då även miljöpartiet lagt fram sina förslag till så kallad vårbudget. Kaktusar blandas med päron, om man så kan säga.
Men först sd: Partiet går nu emot nedsättningen av arbetsgivareavgifter för unga under 26 år eftersom - det är argumentet - denna satsning som sägs kosta 16 miljarder kr/år ger så få nya jobb.
Tidigare har sd-partiet stött den politiken - med det omvända argumentet: deet ger unga jobb.
Men sanningen är förstås att det övertakstiska partiet vill samla en majoritet mot regeringen, vilken politiken är, det bryr man sig inte om.
Att rösta på sverigedemokraterna för ungdomar - det är som ett lotteri, ena året si, nästa så - vad resultatet blir om ett år vet förmodligen inte ens partiledningen (sd). Den står för alla åsikter, ligger rätt i full storm, kan man säga.
Eeller som Grönköpings Veckoblad så elegant uttryckte saken för många år sedan: Här går utvecklngen fram och tillbaka i rasande fart.
Men så var det det här med miljöpartiet. Partiet vill stimulera fler att cykla och att cyklarna skall repareras. Därför vill man sänka momsen på cykelreparationer.
Det är en fullt legitim åsikt (tdigiare vill man ha avdrag för cykling till jobbet) - kanske inte den mest angelägna reformen av alla men partier kan prioritera olika.
Men om nu sänkt moms på cykelreparationer leder till att fler reparerar cyklar, och efterfrågan på cykelreparationer ökar, kan det då tänkas att andra momssänkningar fungerar på samma sätt?
Nja, det är inte så säkert. Sänkt moms på mat ville visserligen miljöpartiet ha i början av 1990-talet, kanske hoppades man att folk skulle äta mer?
Visserligen har en specialutredning inom den Hambergska mervärdeskatteuredningen 2005 visat att det framför allt är konsumenterna av riktigt dyr mat - oxfilé och rysk kaviar - som tjänar mest på skattesänkningen på mat, men vill man lura sig själv är det också tillåtet.
Det vill många.
Men om nu sänkt moms på cykelreparationer leder till högre efterfrågan, och sänkt moms på mat likaså (äter vi mer då?), hur är det då med sänkt moms och, om än marginellt, sänkt pris på mat på restauranger, på varm korv, pizza och vad det nu kan vara?
Ökat det efterfrågan? Skapar det som på cykelreparationer nya jobb?
Nej, det anser miljöpartiet inte är fallet, momsreformen på serverad mat leder inte till sänka priser eller fler jobb.
Därför bör de sänkta momsen på restaurangserverad mat tas bort men sänkt moms på mat i butiker vara kvar och införas på cykelreparationer.
Efter detta:
Miljöpartiets logik - om den finns - den är totalt obegriplig.
Men. men: Partiet har ändrat uppfattning förr, om EU-medlemskap, om RUT-avdraget och många andra ting.
Så ingen kan vara förvånad.
Hur är det då med partiets kanske inte mest kända men ändå mest bisarra krav från det första partiprogrammet, att det skall vara tillåtet att cykla två i bredd?
Också där har partiet ändrat uppfattning.
Så miljöpartiet är i alla fall ett parti det svänger om.
Ungefär som vindkraften.
Den är bra - dock inte när det blåser alltför hårt, är för kallt eller - likt den berämda tanken - stilla står.
Men först sd: Partiet går nu emot nedsättningen av arbetsgivareavgifter för unga under 26 år eftersom - det är argumentet - denna satsning som sägs kosta 16 miljarder kr/år ger så få nya jobb.
Tidigare har sd-partiet stött den politiken - med det omvända argumentet: deet ger unga jobb.
Men sanningen är förstås att det övertakstiska partiet vill samla en majoritet mot regeringen, vilken politiken är, det bryr man sig inte om.
Att rösta på sverigedemokraterna för ungdomar - det är som ett lotteri, ena året si, nästa så - vad resultatet blir om ett år vet förmodligen inte ens partiledningen (sd). Den står för alla åsikter, ligger rätt i full storm, kan man säga.
Eeller som Grönköpings Veckoblad så elegant uttryckte saken för många år sedan: Här går utvecklngen fram och tillbaka i rasande fart.
Men så var det det här med miljöpartiet. Partiet vill stimulera fler att cykla och att cyklarna skall repareras. Därför vill man sänka momsen på cykelreparationer.
Det är en fullt legitim åsikt (tdigiare vill man ha avdrag för cykling till jobbet) - kanske inte den mest angelägna reformen av alla men partier kan prioritera olika.
Men om nu sänkt moms på cykelreparationer leder till att fler reparerar cyklar, och efterfrågan på cykelreparationer ökar, kan det då tänkas att andra momssänkningar fungerar på samma sätt?
Nja, det är inte så säkert. Sänkt moms på mat ville visserligen miljöpartiet ha i början av 1990-talet, kanske hoppades man att folk skulle äta mer?
Visserligen har en specialutredning inom den Hambergska mervärdeskatteuredningen 2005 visat att det framför allt är konsumenterna av riktigt dyr mat - oxfilé och rysk kaviar - som tjänar mest på skattesänkningen på mat, men vill man lura sig själv är det också tillåtet.
Det vill många.
Men om nu sänkt moms på cykelreparationer leder till högre efterfrågan, och sänkt moms på mat likaså (äter vi mer då?), hur är det då med sänkt moms och, om än marginellt, sänkt pris på mat på restauranger, på varm korv, pizza och vad det nu kan vara?
Ökat det efterfrågan? Skapar det som på cykelreparationer nya jobb?
Nej, det anser miljöpartiet inte är fallet, momsreformen på serverad mat leder inte till sänka priser eller fler jobb.
Därför bör de sänkta momsen på restaurangserverad mat tas bort men sänkt moms på mat i butiker vara kvar och införas på cykelreparationer.
Efter detta:
Miljöpartiets logik - om den finns - den är totalt obegriplig.
Men. men: Partiet har ändrat uppfattning förr, om EU-medlemskap, om RUT-avdraget och många andra ting.
Så ingen kan vara förvånad.
Hur är det då med partiets kanske inte mest kända men ändå mest bisarra krav från det första partiprogrammet, att det skall vara tillåtet att cykla två i bredd?
Också där har partiet ändrat uppfattning.
Så miljöpartiet är i alla fall ett parti det svänger om.
Ungefär som vindkraften.
Den är bra - dock inte när det blåser alltför hårt, är för kallt eller - likt den berämda tanken - stilla står.
onsdag 25 april 2012
25 april: 10.000 färre - eller fler?
Den svenska bostadspolitiken .......
I en statistiskt förtjänstfull granskning av Stockholms bostadsmarknad konstaterar lokaltidningen Dagens Nyheter - med den indignation man kan åstadkomma i rubriker och frågeställningar - att antalet hyresrätter som ombildas till bostadsrätter i olika delar av Stockholm under 2000-talet, särskilt från mitten av första decenniet, uppgår till 10.000-tals lägenheter. Samtidigt har bara 5.000 nya hyresrätter tillkommit.
Att bostadsmarknaden i Stockholm är kaotisk, är ju igen nyhet. Redan när hyresregleringen infördes 1917 - på grund av krigstillståndet, det råder som bekant fortfarande - var brist på bostäder i det då växande Stockholm ett stort, stort problem.
Möjligen kan sägas att experimentet med hyresreglering - efter de första 95 åren - inte slagit helt väl ut. Men det kanske måste bli värre innan krafter som bygger mer släpps fram?
Men åter till själva ansatsen: färre hyresrätter - men varje hyresrätt har ju blivit en bostadsrätt. Ingen bostadsrättsägare intervjuas, bara de som söker hyresrätt, en dyrbar boendeform som vi vet.
Och kanske är det svårt att hitta klagande bostadsrättsägare, både för att de trivs och för att de just äger sin bostad?
Konkulsion: Om vi inte gör upp med den mediala vanföreställningen att det är massor med människor som går omkring och beklagar att de äger sin bostad, då kommer bostadsträsket att bestå.
Också 2117.
tisdag 24 april 2012
24 april: Ett land med fart
Nyhetsbyrån Rapidus rapporterar att danska polisen under tre månader satt fast nästan 70.000 fartsyndare, 763 om dagen.
Danmark - ett land med fart.
Danmark - ett land med fart.
24 april: Bryr sig inte, skriver hel kolumn
Ibland tar man sig för pannan.
I dagens SvD skriver kolumnisten Annina Rabe - känd även för att ha fått "gåshud" vid Whitney Houstons begravning, "en förstklassig föreställning" (21 febr 2012) - att hon inte bryr sig det minsta om Carola (Häggkvist).
Så skriver hon en hel kolumn om just Carola - och att hon inte bryr sig.
Tänker hon konkurrera med den uttrycksfulle ordförrådsösaren Johan Croneman i Dagens Nyheter?
I dagens SvD skriver kolumnisten Annina Rabe - känd även för att ha fått "gåshud" vid Whitney Houstons begravning, "en förstklassig föreställning" (21 febr 2012) - att hon inte bryr sig det minsta om Carola (Häggkvist).
Så skriver hon en hel kolumn om just Carola - och att hon inte bryr sig.
Tänker hon konkurrera med den uttrycksfulle ordförrådsösaren Johan Croneman i Dagens Nyheter?
måndag 23 april 2012
23 april: Anti-trängselskatt
Centerpartiet vill ha trängselskatt i Uppsala och Linköping, enligt partiordförande Annie Lööf och trafikpolitiske talesmannen Anders Åkesson., det skriver de på Dagens Nyheters debattsida. sidan för proklamationer från partiledningarna.
Jag har ju, när miljöpartiet var som hetast på att införa trängselskatt i Stockholm, föreslagit också Kalix och Örebro. Men språkröret Peter Eriksson (mp) tyckte tydligen att det inte behövdes i Kalix och dåvarande gruppledaren, som var från Örebro, tyckte inte att det behövdes i hans hemstad.
Så kan det vara.
Jag har ju också, på den tiden Helena Leander (mp) satt i skatteutskottet, aktualiserat trängselskatt i just Uppsala, särskilt som man redan byggt en kringfartsled där för nästan 1 miljard kr, en sådan där kringfart som miljöpartiet är emot i Stockholm.
Men mp-språkröret från Uppsala - som nu gått över till miljöutskottet - har aldrig tänt på idén.
Vi får väl se nu när centerpartiet på riksnivå tycker att det är en bra idé - lokalt är centern helt emot i Uppsala - hur miljöpartiet agerar.
Men frågan bör aktualiseras på fler ställen, t.ex. i Värnamo och Kalmar.
Frågeställningarna är kanske lite annorlunda där, ungefär som i Deje eller Onslunda, ja, ni vet sådana där orter där det ibland blir stockning.
Hur får man tillräckligt många bilister att köra in i Annie Lööfs Värnamo eller Anders Åkessons Kalmar?
Varför inte betala människor 10 kr som åker in där med bil för att handla?
För övrigt kan jag rekommendera ett studium vaalfri dag av Bergshamraleden genom Solna som bra exempel på vilka fantastiska resultat man kan få genom att införa trängselskatter på andra håll.
Där gick det, precis som på Essingeleden, förr att köra. Nu är det stopp på stopp under flera timmar varje dag, därför att bilisterna är så dumma att de väljer bort att betala 10-20 kronor och i stället åker gratis.
Alla - nästan - berättar ju numera hur framgångsrika biltullarna i Stockholm är, kanske inte de som sitter fast på Essingeleden men nästan alla som åker kollektivt i alla fall.
Framgångarna är stora. Det stämmer. Stormarknaderna i Barkarby, Bromma, Länna, Kungens kurva, Södertälje och Arninge i Täby har rekordresultat och bygger ut för fullt - eftersom massor med olydiga människor inte alls beter sig som man skall göra utan kör långa vägar till stormarknaderna långt från Sergels torg och Stureplan för att parkera på gratis p-platser och slippa betala trängselskatt.
Uppriktigt sagt: En mer nyanserad debatt om trängselsaktternas undergörande verkan är på sin plats.
Man borde bland annat mäta bränsleförbrukningen på ett relevant sätt. Hur mycket har bränsleförbrukningen minskat - eller rättare sagt ökat - genom att så många bilister i dag kör längre än de gjorde tidigare?
Jag är för bilavgifter, p-avgifter, på vissa gator etcetera.
Men områdesavgifter är ett elände.
Jag har ju, när miljöpartiet var som hetast på att införa trängselskatt i Stockholm, föreslagit också Kalix och Örebro. Men språkröret Peter Eriksson (mp) tyckte tydligen att det inte behövdes i Kalix och dåvarande gruppledaren, som var från Örebro, tyckte inte att det behövdes i hans hemstad.
Så kan det vara.
Jag har ju också, på den tiden Helena Leander (mp) satt i skatteutskottet, aktualiserat trängselskatt i just Uppsala, särskilt som man redan byggt en kringfartsled där för nästan 1 miljard kr, en sådan där kringfart som miljöpartiet är emot i Stockholm.
Men mp-språkröret från Uppsala - som nu gått över till miljöutskottet - har aldrig tänt på idén.
Vi får väl se nu när centerpartiet på riksnivå tycker att det är en bra idé - lokalt är centern helt emot i Uppsala - hur miljöpartiet agerar.
Men frågan bör aktualiseras på fler ställen, t.ex. i Värnamo och Kalmar.
Frågeställningarna är kanske lite annorlunda där, ungefär som i Deje eller Onslunda, ja, ni vet sådana där orter där det ibland blir stockning.
Hur får man tillräckligt många bilister att köra in i Annie Lööfs Värnamo eller Anders Åkessons Kalmar?
Varför inte betala människor 10 kr som åker in där med bil för att handla?
För övrigt kan jag rekommendera ett studium vaalfri dag av Bergshamraleden genom Solna som bra exempel på vilka fantastiska resultat man kan få genom att införa trängselskatter på andra håll.
Där gick det, precis som på Essingeleden, förr att köra. Nu är det stopp på stopp under flera timmar varje dag, därför att bilisterna är så dumma att de väljer bort att betala 10-20 kronor och i stället åker gratis.
Alla - nästan - berättar ju numera hur framgångsrika biltullarna i Stockholm är, kanske inte de som sitter fast på Essingeleden men nästan alla som åker kollektivt i alla fall.
Framgångarna är stora. Det stämmer. Stormarknaderna i Barkarby, Bromma, Länna, Kungens kurva, Södertälje och Arninge i Täby har rekordresultat och bygger ut för fullt - eftersom massor med olydiga människor inte alls beter sig som man skall göra utan kör långa vägar till stormarknaderna långt från Sergels torg och Stureplan för att parkera på gratis p-platser och slippa betala trängselskatt.
Uppriktigt sagt: En mer nyanserad debatt om trängselsaktternas undergörande verkan är på sin plats.
Man borde bland annat mäta bränsleförbrukningen på ett relevant sätt. Hur mycket har bränsleförbrukningen minskat - eller rättare sagt ökat - genom att så många bilister i dag kör längre än de gjorde tidigare?
Jag är för bilavgifter, p-avgifter, på vissa gator etcetera.
Men områdesavgifter är ett elände.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
