Jag och ett stort antal andra - bland annat två nuvarande statsråd, ett antal f.d. statsråd, tre nuvarnade eller f.d. partiledare, fyra partisekreterare, två nuvarande och en f.d. EU-parlamentariker, ett antal riksdagsledamöter, kyrkomötesombud samt många, många andra vänner - bevistade på fredagen Susann Torgersons begravning i Hedvid Eleonora kyrka. Det var en värdig manifestation över en icke så utåt känd men i liberala kretsar mycket välkänd person - jag ber att få hänvisa till mina ninnesord den 18 april.
Vid sammankomsten efteråt talade dels förra biskopen Caroline Krook, dels en av Susann Torgersons äldsta vänner - de hade känt varann i 63 år - samt förre fp-ledaren Lars Leijonborg.
Den sistnämnde höll ett starkt känt tal, där Susanns betydelse för många andra framhölls på ett strålande sätt.
Leijonborg tog som utgångspunkt något som Susann Torgerson skrivit i en blogg en tid före sin död - hon hade åkt med sin make Torger en dag med Roslagsbanan till Kårsta där de druckit kaffe.
Det hade varit så otroligt trevligt, lite paradisiskt.
Och som Lars sade:
Det är inte alltid de stora sakeerna som förgyller livet, det kan också vara en resa till Kårsta med det bästa sällskap man kan tänka sig. Det blir lycka i livet, gemenskap, kärlek.
Det är inte bara Torger och barnen som saknar Susann, det är många.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar