Opinionsundersökningarna liknar exakt det läge som rådde före socialdemokraternas, vänsterpartiets och miljöpartiets budgetmotioner i maj valåret 2010: Klar majoritet för s-v-mp.
Varför? Hur kunde det vara så?
Jo, varje väljare - som ville - kunde läsa in i de tre partiernas oklara besked vad de ville, vad man själv önskade. Det tyckte bortåt 57 procent av väljarkåren var mycket bra.
Men sedan kom verkligheten - och den tydliga majoriteten smälte samman till en minoritet, till saken hörde också att främst socialdemokraterna tappade väljarna till sverigedemokraterna, inte minst fackligt aktiva som säkert inte är rasister men som attraherades av sd:s ohöljt populistiska tal om hot mot jobben.
Att moderaterna nu förlorar var väntat: I Rosenbad sitter statsministern och finansministern och administrerar, tyvärr, mer än leder utvecklingen - och är rädda för att ta tappa 10 procent av väljarkåren, från 35 till 20-25 procent.
Folkpartiet har här mycket stora möjligheter, både att attrahera de många väljare som ser bortom attackerna mot enskildheterna i den omlagda skol- och utbildningspolitiken och ser, som Jan Björklund - gärna med mitt instämmande - ser utbildningspolitiken - språk, läsning, matematik, historia och många andra viktiga ämnen inom området bildning - som den enskilt viktigaste hävstången till framgångar både för den enskilde och för vårt land framöver.
Det är f.ö. obegripligt att sd med sin totala brist på förståelse för skola och bildning och ensidigt koncentrerade av budskapet till invandrare och flyktingar, kan ha sådan framgång som 4-6 procent av väljarna. Förstår man inte att det är inte invandringen som är problemet för Sverige utan bristen på kunskap hos många svenskar som är det stora hotet mot ett framgångsrikt Sverige? Som inte förstår att en stark humanism är grundbulten i kampen mot alla former av religiös och annan fundamentalism?
Det politiska läget är intressant. Det finns goda möjligheter för ökad tolerans, kamp för frihet och förvaltarskap av vår natur att vinna vägen till fler människors hjärtan de närmaste åren.
Vad skall man till slut säga om Stefan Löfven?
Svårt att säga något - ännu har han ju inte ens börjat färga av sig.
Av av rött finns det många nyanser, dock är genomskinligt inte en av dessa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar