För en tid sedan kontaktades jag via e-post av företrädare för, låt mig säga, den eritreanska oppositionen i Sverige. Dess företrädare ville att jag - och dessutom svenska myndigheter - skulle fördöma den fria svenska pressens sätt att skriva om Eritrea- och hade desutom synpunkter på att den svenska gästfriheten inte var total genom att den kunde utmynna i kritiska synpunkter på Eritreas inrikespolitik.
(Ordet demokarti, alltså folkstyre, användes dock förtjnstfullt inte i skrivelsen.)Jag bad om synpunkter i sak, inte minst på press- och åsiktsfriheten i Eritrea.
Jag ville också ha konkreet exempel på mötesfrihet, ungefär som vi har i Sverige. Jag har ju mött den, mycket aggressiva, oppositionen vid flera tillfällen, bland annat utanför riksdagshuset för några år sedan då kag och nuvarande EU-parlamentarikern Cecilia Wikström attackaderas nästan fysiskt av Eritreaanhängarna - kanske trodde de att hot bet bättre än argument.
Något svar på mitt svarsbrev har (ännu) inte kommit. Troligen funderar man på svaret.
Men den svenska friheten att arrangera möten - åsiktsfrihet - demonstrerades nyligen på ett uppenbart sätt när en av presidenten i Eritreas närmaste rådgivare, Yemane Gebreab, besökte vårt land. Mötesfrihet gäller även den som inte tycker som en majoritet i Sverige gör, nämligen.
Gebreab fick tala fritt vid ett möte i närheten av Göteborg arrangerat av eritreaner som stödjer regimen i Asmara. Det är det som är åsiktfrihet, föreningsfrihet, demokrati, av oss i Sverige högt skattade värden.
Gebreab togs också emot för samtal med svenska utrikesdepartementet, om gemensamma problem.
Det var ju bra eftersom statsminister Fredrik Reinfeldt och utrikesminister Carl Bildt inte fick samtala med Eritreas president Isais Afewerki vid FN:s generalförsamlings möte i höstas (2011) när samtliga var i New York samtidigt. Ibland är det skillnad på tillmötesgående!Och Gebrab och arrangörerna klagade förstås på att frågan om den svenska medborgaren i Eritrea Dawit Isaak togs upp. (Det riskerar inte att ske i hemlandet, där dock Högsta domstolen bekräftat att man registrerat ett brev från Journalister utan Gränser, där den organisaitonen mycket förtjäsntfullt begär att domstolen skall pröva frågan om det är förenligt med Eritreas rättssystem att hålla någon inlåst utan domstolsproövning i mer än tio år - något som ju inte förekommer i många länder ...)Jag undrar: Kan svenskar arrangera motsvarande möten i Eritrea?
Få tala med företrädare för Eritreas utrikesdepartement?
Få ha nationella fester och manifestationer i Eritrea?
Frågorna kan naturligtvis inte besvaras.
Och det är det som är tragedin för eritreanerna - tänk vilken fröjd det skulle vara om Eritreas makthavare lyckades skapa förtroende till sitt eget folk genom demokratiska reformer som tillförsäkrade alla medborgare rättssäkerhet, åsiktsfrihet och mänskliga rättigheter.
Visst går det att klaga när man sitter säkert långt bort från Asmara.
Men någon gång måste makthavarna i Asmara ställa frågan: Varför är så stora delar av vårt eget folk och världen runt i kring avvisade och misstrogna mot oss?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
I egenskap av en eritrean så kan jag kategoriskt förneka många av dina påståenden.
SvaraRaderaI Eritrea råder det en väldigt prekär situation. Det råder en "no peace - no war" stillestånd i landet, på grund av att landet Etiopien vägrat dra tillbaks sina styrkor ifrån eritreansk territorium.
Dessa länder hamnade nämligen i en gränstvist, om vart en by skulle ligga vilket sedermera mynnade ut i ett krig. Det internationella utskottet bestämde att Eritrea hade rätt ifrågan, men trots det så har Etiopien konsekvent vägrat acceptera utslaget.
12 år senare så är situationen längs gränserna väldigt allvarligt, båda länder har soldater stationerad längs gränsen, Etiopien invaderade Eritrea ganska nyligen, situationen vid gränsen är väldigt allvarlig. Ett nytt krig kan bryta ut i princip närsomhelst.
Min poäng är, på grund av att Eritrea tyvärr befinner sig i denna krigs sitatuion, så kan tyvärr inte förändringar ske.
Sverige styrdes som bekant av en "provisorisk" samlingsregering, när landet befann sig i ett "krigstillstånd" under andra världskriget. Politisk censur förekom även i Sverige under detta "krigstillstånd"
Ser du pararellerna med Eritrea?
Men som sagt, du ignorerar ett väldigt stort faktum.
Varför pressar inte det internationella samfundet Etiopien att acceptera beslutet? Anledningen till kaoset är just deras vägran till att acceptera beslutet.
Så istället för att klaga på oss eritreaner, så borde nog du förstå vilken situation landet befinner sig i, ett land där tusentals människor blir kallade till fronten, vilket på sikt till och med skadar ekonomin då försörjarna inte får en möjlighet att försörja sin familj fullt ut.
Ja, svenskar skulle definitivt kunna ha nationella fester i Eritrea. Detta är vanligt förekommande i landet då den eritreanska regeringen har ett tydligt fokus på att minska eventuell diskriminering. Det finns t.ex. olika folkslag som talar olika språk. För att motverka diskriminering så ser PFDJ (styrande partiet) till att varje folkslag får lika mycket uppmärksamhet.
Då landet även är sekulärt, så får du även ha religiösa möten eller dylikt.
Du har dock rätt i att Dawit Isaak förtjänar en rättegång, inte bara han utan alla politiska fånger som sitter i fängelset i dagsläget. Men i denna punkt så får faktiskt de styrande kritik. Motiveringen är som sagt kriget, en förklaring folket är beredda att acceptera.
Slutgiltigen vill jag säga att det grundläggande felet du gör är att du antar att systemet är fel, bara för att det är ett enparti styre.
Du glömmer bort att det var med hjälp av ett slags "enpartistyre" landet Eritrea tillkom.
PFDJ var den organisationen som befriade vårt land, de kom som hjältar...de är hjältar och de vet att majoriteten kommer att fortsätta se dessa som hjältar. Därför stödjer vi enpartistyret, just pga. att vi vet att PFDJ alltid vill Eritreas bästa.
Hoppas detta bidragit till att öka din förståelse kring landet Eritrea.
På återseende.