2 april: Det som händer i Malmö - och bedövande tystnad

Det är bra att socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven talar med Lena Posner-Körösi, ordförande för Judiska centralrådet, om det hänt i Malmö, om de upprepade s.k. missförstånd som kommunalrådet Ilmar Reepalu (s) åstadkommit i förhållande till medlemmarna i den judiska församlingen där.
Löfven sade att Reepalus uttalande var olyckliga. Det är det minsta man kan säga.
Ingen - inte heller jag - tror att Ilmar Reepalu är antisemit. Eller främlingsfientlig. Absolut inte - jag har träffat Reepalu och han är en gedigen socialdemokrat som står för - som Löfven sade - samma värderingsgrund som arbetarrörelsen.
Men bara den misstanken att han av taktiska skäl lagt sina ord på det sättet att han önskat undvika konfrontation med islamister som inte har sasmma toleranta värderingarn, sådana finns, i Malmö, är skäl nog att varna för en utveckling där intoleransen - som kan finnas på många håll, svenskar är absolut inte immuna bör tilläggas - får näring av missförstånden.
En sak kan jag dock inte underlåta att notera i detta sammanhang: Den fullständigt bedövande tystnaden från den s.k. vänstern - intellektuell eller inte - ifråga om fördömandet av alla former av intolerans.
Något säger mig att den vänster som brukar vara så upprörd, inte sällan med rätta, över t.ex. övervåld från israelisk sida i Palestina (jag tillhör dem som vill ha två stater, både med erkända och säkra gränser), mäter med märkliga mått när det gäller ansvarsfördelning och egen intolerans.
I ögat ser man ofta den egna bjälken - men då måste man våga se sanningen i spegeln.