15 okt: En ersättare träder in

Så fortsätter debatterna under hela dagen. Det skall snart bli kvällspass - det är en del av politiken som jag tror många inte riktigt förstår. Man måste vara beredd att argumenta för sin åsikt vid alla tidpunkter.
Men politik är dock inte allt. Denna kväll beviljas jag av vår chefsombudsman Berith Eriksson ledigt för att gå till landshövding Eva Eriksson som på residenset samlat vad vi kallar Hajens vänner, efter den för några år sedan bortgångne Gunnar Hajen Bäckström, från början FPU-ombudsman i Västerbotten med då han basade for 31 lokalavdelningar, senare verksam i allt som tänkas kan, upp till partikassör och fungerande partisekreterare kring 1983 då folkpartiet var i riktig ekonomisk knipa.
Nu träffas Ola Ullsten, Bengt Westerberg, Bonnie Bernström, Lena Hallerby, Håkan Mankefors, förra vice talmannen Kerstin Heinemann, Susann Torgerson, Staffan Mitchell, Hadar Cars, familjen Christer Svensson från Täby, legendariska Fl;orence Laag Brandell från Goteborg, Per Ahlmarks mångåriga sekreterare Birgitta Bredskog, Anitha Wretling från Eskilstuna och många till och trivs, Jan Fröman från Tidningen NU Det liberala nyhetsmagasinet - en utmärkt tidning! - fotograferar.
Vem betalar?
Det är ju en i hogsta grad aktuell fråga. Vem?
Jag kan lugna skattebetalarna, media och alla andra som är intresserade om vi kalasar på andras pengar. Var och en betalar 200 kr för maten och drycken, inte en krona av skattebetalarnas pengar konsumeras.
(Meddelas bara på detta sätt till förekommande av varje misstanke om annat - det förekommer ju att politiker, har jag sett i tidningarna och läst om, att de låter andra betala.)

21 feb: Ett sanningens ord - och tack till Bengt

Häromdagen (18/2) var det interpellationsdebatt i riksdagen, om LSS.
Låt mig citera:
"En av vårt lands största jämllkhetsreformer var när lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, trädde i kraft 1994 ochh samtidigt ett system för personlig assistans inrättades.
För många människor med omfattande funktionsnedsättningar innebar rätten till personlig assistans att man kunde ta makten över sitt eget liv, slippa vara beroende av anhöriga och leva självständigt, till exempel bo i egen lägenhet i stället för på instittution. För en del är den personliga assistansen förutsättningen för att kunna arbeta eller studera. Den ger möjlighet att själv bestämma över vardagen, utveckla sina intressen och leva som andra - kort sagt: att göra det som många av oss tar för självklart."
Den som sade detta i riksdagen - och jag instämmer, det var en verkligt socialliberal deklaration - var riksdagsledamoten Eva Olofsson (v).
Och den som 1994 införde denna reform till stöd för alla som inte är lika lyckliga som vi som fått den oskattbara förmånen att vara friska var dåvarande fp-ledaren och vice statsministern Bengt Westerberg.
Tack Eva för lovorden till Bengt och socialliberalismen.
Många segrar ligger bakom oss. än fler framför oss.