21 feb: Ett sanningens ord - och tack till Bengt

Häromdagen (18/2) var det interpellationsdebatt i riksdagen, om LSS.
Låt mig citera:
"En av vårt lands största jämllkhetsreformer var när lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, trädde i kraft 1994 ochh samtidigt ett system för personlig assistans inrättades.
För många människor med omfattande funktionsnedsättningar innebar rätten till personlig assistans att man kunde ta makten över sitt eget liv, slippa vara beroende av anhöriga och leva självständigt, till exempel bo i egen lägenhet i stället för på instittution. För en del är den personliga assistansen förutsättningen för att kunna arbeta eller studera. Den ger möjlighet att själv bestämma över vardagen, utveckla sina intressen och leva som andra - kort sagt: att göra det som många av oss tar för självklart."
Den som sade detta i riksdagen - och jag instämmer, det var en verkligt socialliberal deklaration - var riksdagsledamoten Eva Olofsson (v).
Och den som 1994 införde denna reform till stöd för alla som inte är lika lyckliga som vi som fått den oskattbara förmånen att vara friska var dåvarande fp-ledaren och vice statsministern Bengt Westerberg.
Tack Eva för lovorden till Bengt och socialliberalismen.
Många segrar ligger bakom oss. än fler framför oss.