Första gången jag kom i direkt kontakt med Egypten var genom Bertilas Barna Hedenös - Bertila hette egentligen Bertil Almqvist och var en skicklig tecknare i Stockholms-Tidningen och dessförinnan i Dagens Nyheter. Det var 1949 som Barna Hedenhös åker till Egypten kom ut, jag var tre år och förstod det mesta om pyramider och hieroglyfer.
Sedan har jag på riktigt varit i Egypten ett par gånger, ja, en gång kom jag nästan dit, det var den 6 juni 1967 men då hamnade jag i rumänska Constanta eftersom krig utbrutit mellan Egypten och Israel.
Jag minns också mycket väl mordet på Anwar Sadat - jag var i riksdagshuset vid Sergels torg som så ofta och tittade på vad som hände, jag minns att ned för en trappa kom en av de berömda O:na - Gustav Olivecrona (vars berömde far hjärnforskaren Herbert Olivecrona för övrigt blev svensk mästare i bandy 1912, dock ej Sirius utan IFK Upsala eller vad den berömda klubben hette, detta kan skrivas på kontot onödigt vetande) och frågade mig vad som inträffat, det var oro i huset, sådant känner man på sig: Anwar Sadat har blivit mördad vid en militärceremoni, många andra celebriteter är också skjutna, bland andra vice-presidenten.
Men där hade jag fel, Hosni Mubarak som väl få vid det laget hört talas om, hade bara blivit skadad - och resten är historia.
Nu finns bara en sak att hoppas på: Att demokrati värd namnet införs i Egypten och alla andra länder i Nordafrika som kallas arabländer, dessa människor, som få känner men vi alla kan känna med, har lika stor rätt som alla andra att få leva i fred och säkerhet och med ett demokratiskt styre.
Vad är det senare? Jo, en process där folk i fria val kan tillsätta och avsätta presidenter och regeringar och där successioner sker under fredliga, ja, hedervärda, honorerande former.
Jag håller med alla dem som säger: Mubarak - Game over.
Kan också gälla Mugabe och flera andra regimer som överlevt sig själva.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar