14 okt: Landsmöte i Karlstad

Åke tidigt tåg till Arlanda från Gävle för vidare flyg till Karlstad; på flygplatsen träffar jag Nyamko Sabuni, strålande som vanligt, Cecilia Wikström, dito, samt en rad västerbottningar som har samma mål som vi andra.
Väl framme blir det tal av Jan Björklund, bättre än i riksdagen, samt så kallade utskottsförhandlingar.
Dagen - som blivit lång - avslutas med landsmötesmiddag plus att jag tittar på TV nästan mitt i natten och ser att dagens Juholt-besked är att han stannar kvar.
Erik A Eriksson (c) råkar samtidigt illa ut: Han har fått mycket för mycket i hyresbidrag från skattebetalarna. Illa.
Själv har jag fått noll i sådana bidrag i tio år och lika mycket i traktamentsersättning.
Jag cyklar ju ofta i staden och till staden Stockholm och får också för det lika mycket.
Men igen: Juholt har varit slarvig med skattebetalarnas medel.
Det kommer få att glömma. Det finns många som tror att han inte bara varit slarvig utan också girig. Det tror inte jag: bara slarvig, slarvig.

30 maj: Föreställningen på Drottningholm

Det var kort sagt en strålande Mozartföreställning på Drottningholm.
Köp biljetter om ni har gjort det redan - sju föreställningar återstår. Jag lovar: Ni blir inte besvikna!
Glädjande nog fanns i publiken kulturministern Lena Adelsohn-Liljeroth, likaså EU-parlamentariken Cecilia Wikström (fp) i Uppsala med förre utbildnings- och kulturministern Jan-Erik Wikström (tillika ordförande i Stiftelsen Drottningholms Slottsteater), förre riksmarskalken Ingemar Eliasson med maka Karin (de har 23 meters gångväg till teaterentrén), LM Ericssonchefen Michael Treschow med maka Lena Torell och ytterligare omkring 445 besökare.
Den anrika Drottningsholmssalongen tar 458 åskådare som får sitta hårt som man gjorde 1776 men i stället - som i dag - fick en fantastisk föreställning.
Efteråter gratulerar jag regissören Per Erik Öhrn och dirigenten Mark Tatlow till en helt underbar föreställning - med humor också: Mozart är kompositören men till och med Interpol smygs in i handlingen.
I orkesterdiket som vanligt: Sven Aarflot, tidgare bosatt på Tranholmen med sin Kicki som hade en son i samma klass som vår Alexander; nu har de flyttat först till Enebyberg och sedan något år till Hjorthagen.
Sven har denna gång 1600-talsperuk på sig så att man inte först känner igen honom med sitt instrument.
Vad heter stycket förresten?
Den falska trädgårdsflickan.
Slutet?
Det reder sig - i motsats till Shakespeare där hjältarna dör: Här gifter man sig med varandra så intet öga är torrt.
Fyra poäng - men min kunskap om musik står i omvänd proportion till känslosamhet på skalan bra-dåligt.