1 jan: Konsert i Uppsala

Nyårsdagen började med två 3/4 timmars snöskottning. Annars hade jag varit insnöad också resten av året - vid 11.30-tiden hade jag nått ut till vägen.
På eftermiddagen bilresa till Uppsala för UAK:s - Uppsala Akademiska Kammarkörs - årliga nyårskonsert, med kör under Stefan Parkman, med Drottningholms Kammarorkester under ledning av Nils-Erik Sparf (och med fagottisten Sven Aarflot, som förra året fick ett fint Hederspris) och slutligen Tke Divenes.
Man spelar och sjunger vanliga och vanliga stycken av Bach, Händel, ja, ni känner dem alla.
På plats är också ärkebiskopen med maka som jag har tillfälle att tala med denna nyårsdag, inte långt från kyrkans eget nyår som ju inträffar 1 advent.
Poäng på föreställningen: Mycket bra, rekommenderas, fyra nyårsstjärnor av fem.

30 maj: Föreställningen på Drottningholm

Det var kort sagt en strålande Mozartföreställning på Drottningholm.
Köp biljetter om ni har gjort det redan - sju föreställningar återstår. Jag lovar: Ni blir inte besvikna!
Glädjande nog fanns i publiken kulturministern Lena Adelsohn-Liljeroth, likaså EU-parlamentariken Cecilia Wikström (fp) i Uppsala med förre utbildnings- och kulturministern Jan-Erik Wikström (tillika ordförande i Stiftelsen Drottningholms Slottsteater), förre riksmarskalken Ingemar Eliasson med maka Karin (de har 23 meters gångväg till teaterentrén), LM Ericssonchefen Michael Treschow med maka Lena Torell och ytterligare omkring 445 besökare.
Den anrika Drottningsholmssalongen tar 458 åskådare som får sitta hårt som man gjorde 1776 men i stället - som i dag - fick en fantastisk föreställning.
Efteråter gratulerar jag regissören Per Erik Öhrn och dirigenten Mark Tatlow till en helt underbar föreställning - med humor också: Mozart är kompositören men till och med Interpol smygs in i handlingen.
I orkesterdiket som vanligt: Sven Aarflot, tidgare bosatt på Tranholmen med sin Kicki som hade en son i samma klass som vår Alexander; nu har de flyttat först till Enebyberg och sedan något år till Hjorthagen.
Sven har denna gång 1600-talsperuk på sig så att man inte först känner igen honom med sitt instrument.
Vad heter stycket förresten?
Den falska trädgårdsflickan.
Slutet?
Det reder sig - i motsats till Shakespeare där hjältarna dör: Här gifter man sig med varandra så intet öga är torrt.
Fyra poäng - men min kunskap om musik står i omvänd proportion till känslosamhet på skalan bra-dåligt.