9 juli: Till Gällivare med Dundretbesök

Gällivare station - en skönhet!
Denna fredagskväll far jag med NextJet - jag tror flygföretaget heter så - till Gällivare. Avsikten är att medverka om lördag på Pajala marknad.
Flygplanet, av propellertyp, landar på Lappland Airport i Gällivare vid 20-tiden, det är ganska mycket folk med planet.
Så tar jag in på Grand Hotel Lappland som ligger mitt emot den granna järnvägsstationen - tyvärr är antalet tåg som passerar och stannar begränsat. Jag vet få tågstationer som till det yttre är så vacker som Gällivare Centralstation - den heter väl så?
Ingen VM-fotboll ikväll, jag noterar att nattlivet i Gällivare verkar ganska livligt men tar bilen på en tur upp till Dundret.
Bilderna är därifrån och talar för sig själva oxh självt.

9 juli: Förberedelser för resa

Vad behöver man ta med sig på resa till Norrland?
Björnsprej? Myggnät? Världskarta? Solskydd när man sover?
Nä, visst finns det fördomar - roliga sådana, man måste kunna skratta - om också Norrland, men det viktigaste att ta med sig är lite tålamod. För medan alla rusar runt och är jäktade i Stockholm är skåningen och norrlänningen sina likar: De tar dagen som den kommer och utan att hetsa, det finns en trygghet - något annat än sävlighet - som gör att Norrland ibland kan framstå som mer inbundet och konservativt än storstadsområdena i Sverige.
Det märks redan när jag skall hämta hyrbilen som skall ta mig till Pajala. Från bilfirman ringer man och säger var nyckeln finns, man har inte tid att - vid 20-tiden - själv lämna nycklarna "men det går ju lika bra att du hämtar bilen själv".
Jo, nog är det sant.
I övrigt kretsar medierapporteringen kring Mona Sahlins tal i Almedalen. Det var ingen nedslagen person som ställde sig i talarstolen utan en optimistisk sådan.
Kanske lyckades hon i en mening: Att höja modet hos de egna. Det är ju många som inte bara är bekymrade över partiledaren själv utan också partiets ekonomiska politik, att den bygger på att landet är i kris vilket inte är fallet. Nu var det mer traditionella löften som fördes fram och stridslinjen gick än en gång kring välfärdens fördelning, inte skolan där socialdemokraterna vikt ned sig, inte utrikespolitiken där samma sak är fallet osv.
Med Arlandabanan mot Gällivare!