11 juli: Hemma igen

Det tar sin lilla tid att besöka Pajala.
Från Stockholm vid 16-tiden fredag för att åka till Gällivare med flyg (NextJet, inte SAS), framme vid 20-tiden. Övernattning där, Grand Hotel Gällivare, cirka 15 mil bil till Pajala.
Sedan bil till Luleå lördag kväll, knappt 20 mil.
SAS flyger sparsamt om lördag och söndag till Luleå så planet går först 14.05 till Stockholm - på planet träffar jag för övrigt s-riksdagsmannen Peter Hultqvist från Borlänge som liksom jag gästat Pajala marknad; jag såg både honom och Karin Åström (s) i den socialdemokratiska montern.
Hemma i Stocksund är jag vid 17-tiden denna söndag.
Så är det att ibland vara politiker - roligt men lite tröttsamt att vara på resa så mycket.
Många tillbringar i stället sina helger med familjen eller på stranden vid sommarstugan.
Ändå: Jag vill inte klaga - för tänk så otroligt många personer som jag träffat denna helg som jag aldrig annars lärt känna!

10 juli: På Pajala marknad

Det är tredje gången jag gästar Pajala marknad - en gång, för två-tre år sedan, var det kyligt och regnigt men i dag - 10 juli - strömmar folk till, inte bara från Pajala utan hela södra Sverige.
I folkpartiets stånd finns Ulla Bergström, känd av alla Pajalabor från Posten, och denna mandatperiod, liksom flera tidigare, folkpartiet liberalernas företrädare i Pajala kommunfullmäktige.
Den platsen kommer dock att nästa mandatperiod tas av Eino Frikvist - i röd keps - som likt många andra liberaler i Pajala har ena handen i Lions, andra i folkpartiet.

Det är en fröjd att stå här mitt i folkvimlet där 10.000-tals besökare går för, just går, här tar man det lite lugnt. Man strosar runt bland alla stånd, äter, pratar, studerar utbudet.
I fp-montern hittar jag också Jens Sundström, landstingsråd från Luleå och folkpartiets toppkandidat 2010 i riksdagsvalet. Med är hela familjern Sundström: Lotta och de två flickorna. Man kan, efter några timmar, ana att döttrarna är en smula mätta på både politik och att blåsa fp-ballonger. Strejken är nära ...

Jens Sundström har placerat sin kampanjbil ett halvkvarter längre bort och vi går dit för tt fotografera bilen och 2 x Sundström.
Hur tas partipolitik emot på en marknad som Pajala?
Det vanligaste - och det är känt av alla politiker - är att väljarna skyndar förbi, man vill inte stanna. Men så finns det också en minoritet, kanske någon procent, som tvärtom tar tillfället i akt att diskutera angelägna frågor.
Ibland står man svarslös: en kunnig person från Uppsala,. han är uppenbart lärare, är urarg på kommunalpolitikerna i Uppsala för nedskärningar i kommunens skolbudget. Samtalet tar emellertid en annan vändning när vi så småningom lämnar frågan om hur stora grupperna i skolan är och borde vara, och diskuterar Jan Björklunds sätt att omvandla skolan. Det visar sig ha fullt stöd - utom på en punkt: Det har gått för sakta. Men målet att eleverna skall lära sig mer och att den som skall bestämma i klassrummet är läraren, det får fullt stöd - och jag får också veta att detta är inte bara vad lärare länge önskat utan även eleverna.
Så är det sjukvårdsfrågor förstås, det finns inte en väljare i detta land som inte har egna, negativa, erfarenheter från kontakterna med sjukvården. Men samma väljare lovordar samtidigt den vård och omsorg man fått när man väl kommit fram.
Talas det något om skatterna? Ja, de är fortfarande höga. Om infrastrukturen, vägar och järnvägar? Ja, det som nu görs borde ha gjorts långt tidigare. Om Littorin? Nä, ingenting.
Mitt intryck är att alltför många väljare inte bryr sig, och inte heller nänns sätta sig in ens i de frågor de bryr sig om. Däremot skall politikerna leverera - det man själv tycker.
Pajala marknad? Jag står fem timmar i fp-montern och har intrycket att detta är en mycket populär marknad, med många besökare som bor i Stockholmsområdet och kommunerna runt i kring, Gällivare, Kiruna, Överkalix, Kalix, Haparanda och Övertorneå.

9 juli: Förberedelser för resa

Vad behöver man ta med sig på resa till Norrland?
Björnsprej? Myggnät? Världskarta? Solskydd när man sover?
Nä, visst finns det fördomar - roliga sådana, man måste kunna skratta - om också Norrland, men det viktigaste att ta med sig är lite tålamod. För medan alla rusar runt och är jäktade i Stockholm är skåningen och norrlänningen sina likar: De tar dagen som den kommer och utan att hetsa, det finns en trygghet - något annat än sävlighet - som gör att Norrland ibland kan framstå som mer inbundet och konservativt än storstadsområdena i Sverige.
Det märks redan när jag skall hämta hyrbilen som skall ta mig till Pajala. Från bilfirman ringer man och säger var nyckeln finns, man har inte tid att - vid 20-tiden - själv lämna nycklarna "men det går ju lika bra att du hämtar bilen själv".
Jo, nog är det sant.
I övrigt kretsar medierapporteringen kring Mona Sahlins tal i Almedalen. Det var ingen nedslagen person som ställde sig i talarstolen utan en optimistisk sådan.
Kanske lyckades hon i en mening: Att höja modet hos de egna. Det är ju många som inte bara är bekymrade över partiledaren själv utan också partiets ekonomiska politik, att den bygger på att landet är i kris vilket inte är fallet. Nu var det mer traditionella löften som fördes fram och stridslinjen gick än en gång kring välfärdens fördelning, inte skolan där socialdemokraterna vikt ned sig, inte utrikespolitiken där samma sak är fallet osv.
Med Arlandabanan mot Gällivare!