6 juli: Möte med Gotlands kommun

Fr. v.: Bo Dahllöf, Åke Svensson, Johan Pehrson, Eva Nypelius (ensam kvinna ...), Mats Ola Rödén och Johan Malmros i Häggska rummet, Wisby Hotel. Foto: Gunnar Andrén
Jag vaknar i mitt gröna tvåmanstält - inköpt i Östersund vid VM i fotboll 1974 - på Norderstrand i norra Visby långt före klockan ringer 07.30 - jag duschar och cyklar sedan till Wisby Hotel.
Där sker möte mellan företrädare för Gotlands kommun och folkpartiet. Det är en tradition sedan flera år - jag tror att jag och Åke Svensson nästan varit med sedan början, fast då företräddes Gotland nog mest av dåvarande kommunstyrelseordföranden Jan Lundgren, på Olof Palmes tid ombudsman i partidistriktet (s).

(Det kan i sammanhanget nämnas att socialdemokraterna på den tiden alltid bjöd alla journalister på middag efteråt där både Olof Palme, Lisbeth Palme, Ingvar Carlsson och lokala företrädare som riksdagsmannen Per-Axel Nilsson, numera död, och just Jan Lundgren, var tillstädes; det var oftast uppe vid Stora torget någonstan eftersom Palmes årliga presskonferens ägde rum på Arbetarekommunens kansli, granne med Domkyrkan och biskopen.)
Men åter till 2010: Från fp deltar gruppledaren i riksdagen Johan Pehrson och jag (från fastlandet), Mats-Ola Rödén och Johan Malmros från Gotland.
Kommunen företräds av Eva Nypelius (c), kommunstyrelsens ordförande och riksdagskandidat, och Åke Svensson (s) samt regiondirektören Bo Dahllöf; den sistnämnde har viss erfarenhet av personal, var i Västerås chef för 10.000 anställda..
Nypelius inleder med en beskrivning av situationen för Gotland: Det går bra för Gotland, är budskapet.

Men så bra att problem saknas, går det förstås inte - och öns läge ur transportsynpunkt är alltid föremål för diskussion och oro.

Det är i huvudsak samma temata som tidigare år, men det är uppenbart att attraktiviteten hos Gotland stärkts, det visar sig inte minst i antalet flyglinjer som nu etableras sommartid, till och med till Riga kan man nu flyga.

Ett speciellt orosmoment är att det inte är tillåtet att köra Gotlandsbåtar på alla bränslen, till exempel gas. Det är ju en konstig inskränkning och vi lovar att se på motivet för denna.

Gotlänningar - alltså människor som är skrivna på Gotland - har 40 procents rabatt på biljettpriserna på färjorna. Det skall man veta att det också skall betalas - av alla skattebetalare.

Det är en trivsam tillställning, ja, givande.

5 juli: Resan till Visby

Jag har beslutat att tälta på Gotland. Därför behöver jag också bilen där. Det kostar 2.094 kr/ToR - avsvärt mindre än att hyra rum.
Destination Gotland skall gå 12.50 denna dag - och gör det. Jag har åkt i god tid hemifrån och tur är det för vid Järfälla Krog på E4 är det jätteköer - så jag vänder vid första avfart och åker rakt genom Stockholm, denna dag utan trängselskatter som förvisso skulle ha behövts på tunnelbanan och E4 men inte inne i stan där det är tomt, tomt så här dags på måndagen.
Ombordkörningen fungerar utmärkt, att köra ombord på Gotlandsfärjorna är numera inget problem.
På färjan läser jag först lite grann, mest post som jag tagit med, det är ett par kg. Ett av breven innehåller en broschyr från Svenska passagerarrederiföreningen vars ordförande jag noterar är den tidigare dubble OS-deltagaren och VM-medaljören i brottning Jan Kårström. 29 milj passagerare fraktades till och från Sverige förra året, alltså lite drygt tre gånger Sveriges befolkning ...
Vem där?
I matkön upptäcker jag - ja, just det, Jan Kårström med fru och två barn. Vilket sammanträffande. Och jag kan inte låta bli att berätta när vi hälsar att jag just läst hans broschyr!
Framme i Visby kör jag direkt till Högklint men beslutar att inte resa tältet där. Det får bli vid Norderstrand, 220 kr/natt när man väl köpt campingkort x 130 kr.
Tältet fixas raskt och sedan blir det cykel in till Lars Ohlys Almedalstal. Han lär, har jag hört, döpt om Vänsterpartiet till Välfärdspartiet denna dag.
Det säger mig bara en sak:
Det kommer att bli en lång lista över hur vi ska ha´t - och inte ett ord om var vi ska ta´t.
Och Ohly kommer som alltid att vara bekymrad över de få rika Sverige har.
Jag och folkpartiet är bekymrad över något helt annat: Att så många är fattiga och inte har goda möjligheter att bli rika, eller i alla fall öka sin frihet genom eget arbete.
Vi har olika foki.
Det är jag glad för.