1 feb: Lång riksdagsgrupp

Många närvarande på det sedvanliga riksdagsgruppsmötet, tisdag kl. 16.00. Denna gång leds det av Allan Widman, efter Johan Pehrson har tagit en välförtjänt tvåveckorssemester. Jag tror inte riktigt alla förstår vilket ansvar det är att vara en riksdagsgrupps ledare: Det skall träffas tusen och en beslut och jag ser ju på Johan hur bråttom han alltid har, det är otroligt många saker i en fungerande demokrati som skall förhandlas om, träffas beslut om.
Denna dag blir det intressanta diskussioner i en rad sakfrågor, men till saken hör ju att det aldrig rapporteras om vad man diskuterar. Men man kan väl ändå säga som så att det politiska läget alltid analyser, främst av partiledaren när han är där - och det är Jan Björklund oftast, så även denna tisdag - och sedan har man möjlighet att göra diskussionsinlägg.
För dagen har vi också besök av RUT:s chef, Gunnar Forss, som informerar om vad utredningstjänsten sysslar med.
En viktig fråga är om RUT:s material är arbetsmaterial eller offentliga utredningar. En enskild person har begärt ut alla utredningar under 2009 och 2010, jag gav mitt tillstånd att lämna ut de utredningar som jag begärt, andra har motsatt sig förfrågan - båda synsätten har goda poänger.
Eftersom det också handlar om upplysningar till både utskott och andra parlament, tycker jag att det kan vara en god lösning att varje utredning redan från början blir endera arbetsmaterial eller publik, det får beställaren avgöra. Men även om jag inte har några problem att lämna ut mina beställningar, kan jag förstå t.ex. socialdemokraterna som är tveksamma eftersom då skulle deras frågor i ekonomiska beräkningar bli tillgängliga också för regeringen medan däremot regeringens interna utredningar inte skulle bli offentliga för oppositionen. Det vore inte en bra ordning.

1 okt: Talmanstrubbel 3

Läs gärna Johan Pehrsons blogg för i dag om Talmannen.

6 juli: Möte med Gotlands kommun

Fr. v.: Bo Dahllöf, Åke Svensson, Johan Pehrson, Eva Nypelius (ensam kvinna ...), Mats Ola Rödén och Johan Malmros i Häggska rummet, Wisby Hotel. Foto: Gunnar Andrén
Jag vaknar i mitt gröna tvåmanstält - inköpt i Östersund vid VM i fotboll 1974 - på Norderstrand i norra Visby långt före klockan ringer 07.30 - jag duschar och cyklar sedan till Wisby Hotel.
Där sker möte mellan företrädare för Gotlands kommun och folkpartiet. Det är en tradition sedan flera år - jag tror att jag och Åke Svensson nästan varit med sedan början, fast då företräddes Gotland nog mest av dåvarande kommunstyrelseordföranden Jan Lundgren, på Olof Palmes tid ombudsman i partidistriktet (s).

(Det kan i sammanhanget nämnas att socialdemokraterna på den tiden alltid bjöd alla journalister på middag efteråt där både Olof Palme, Lisbeth Palme, Ingvar Carlsson och lokala företrädare som riksdagsmannen Per-Axel Nilsson, numera död, och just Jan Lundgren, var tillstädes; det var oftast uppe vid Stora torget någonstan eftersom Palmes årliga presskonferens ägde rum på Arbetarekommunens kansli, granne med Domkyrkan och biskopen.)
Men åter till 2010: Från fp deltar gruppledaren i riksdagen Johan Pehrson och jag (från fastlandet), Mats-Ola Rödén och Johan Malmros från Gotland.
Kommunen företräds av Eva Nypelius (c), kommunstyrelsens ordförande och riksdagskandidat, och Åke Svensson (s) samt regiondirektören Bo Dahllöf; den sistnämnde har viss erfarenhet av personal, var i Västerås chef för 10.000 anställda..
Nypelius inleder med en beskrivning av situationen för Gotland: Det går bra för Gotland, är budskapet.

Men så bra att problem saknas, går det förstås inte - och öns läge ur transportsynpunkt är alltid föremål för diskussion och oro.

Det är i huvudsak samma temata som tidigare år, men det är uppenbart att attraktiviteten hos Gotland stärkts, det visar sig inte minst i antalet flyglinjer som nu etableras sommartid, till och med till Riga kan man nu flyga.

Ett speciellt orosmoment är att det inte är tillåtet att köra Gotlandsbåtar på alla bränslen, till exempel gas. Det är ju en konstig inskränkning och vi lovar att se på motivet för denna.

Gotlänningar - alltså människor som är skrivna på Gotland - har 40 procents rabatt på biljettpriserna på färjorna. Det skall man veta att det också skall betalas - av alla skattebetalare.

Det är en trivsam tillställning, ja, givande.

27 juni: Är jag bitter? (Men lite, väl, ändå?)

Den frågan är verkligen värd att ställa. Jag skulle ju så gärna vilja besvara frågan med Nej, men jag vet inte.
Jag ställer frågan mot bakgrund av ett idolporträtt av SEB:s chefekonom Robert Bergkvist, i en av de dagligen utkommande morgontidningarna i Stockholm. Reportaget visar vilken kunnig, sympatisk och efterlevnadsvärd person Robert Bergkvist är. Man måste beundra honom.
Jag har själv lyssnat till Robert Bergkvist vid flera tillfällen - och då tänker jag inte på serieprogrammen i radio och TV där alla bankekonomer får uttala sig om ditten och datten. Jag har med stort intresse lyssnat till honom, sett på kurvorna, tagit till mig förklaringarna och den kunskap han förmedlat. Jag är beredd att ge honom minst fyra stjärnor för god framställning och insiktsfullhet.
Idolporträttet är väl motiverat, med andra ord. Precis som de som görs om företrädaren Klas Eklund, eller Cecilia Hermansson i en annan stor bank. Eller deras chefskollegor, nu och tidigare.
Varför jag ställde frågan ovan var att jag själv aldrig blivit intervjuad om någonting - utom när jorunalister vädrat skandaler. Inte en intervju på åtta år. Varför?
Förmodligen helt rationellt: Jag har skött mitt jobb i utskotten, skatte-, bostads- och finansutskotten, likaså EU-nämnden och något möte i kulturutskottet. Det finns inget att säga.
Så jag är inte bitter, nej, nej, nej.
Men jag kan ju ställa mig undrande till journalistiken.
Eller om man så vill:
Vad är det för journalistik som inte kunnat leta upp en enda intressant sak att delge allmänheten om mig eller vad jag tycker och tyckt under t.ex. nästan åtta år i skatteutskottet?
Medan det blir helsidor och reportage om Thomas Bodström, som också sitter i riksdagen om än inte så ofta, så snart han har en ny bisarr idé.
Bitter?
Nej, journalistiken är rationell, skriver om kändisar.