13 okt: Tidningskonferens i Gävle

Efter att ha hämtat cykel som varit lufttom, åker jag till Gävle för möte med Mittmedia.
Lars Leijonborg är numera styrelseordförande i förvaltningsbolaget, jag hinner lära mig mycket under en intensiv eftermiddag.
Övernattning i Gävle på hotell Winn.

4 aug: I dag för åtta år sedan

I dag för åtta år sedan var jag i Björkvik i Folkets park. Där var mycket folk, journalisterna var många, jag var själv där i den egenskapen. Dagen före hade jag varit i Västervik, på Gränsö, för att lyssna till Lars Leijonborg, jag var förresten en av de få närvarande journalisterna på den berömda presskonferensen där Lars Leijonborg sägs ha lanserat språkkravet men där sanningen är att TT-journalisten Lars Larsson frågade var i programmet detta krav fanns och Lars Leijonborg inte ens visste utan fick fråga dåvarande partisekreteraren Johan Pehrson var kravet fanns formulerat (det fanns nämligen inte med i talet eller pressreleasen).
Jag skrev emellertid från Göran Perssons framträdande i Björkvik, för det var han som var där, en ledare i Sundsvalls Tidning (liberal) som hette En applåd. Men för vad?
Den är värd att återge även nu, så här åtta år senare:

Publiken var stor vid statsministerns möte i Björkvik i söndags. Men applåderna var återhållsamma. Det kanske var för varmt i solen?
Men en mycket stark och spontan applåd fick statsministern. Frågan är: För vad?
Det är ingen ointressant fråga. Ty svaret speglar politikens synliga och dolda sidor. Tillfället var då statsministern ondgjorde sig över folkpartiets och Lars Leijonborgs förslag att tillåta mer arbetskraftsinvandring, att välkomna sådana människor till vårt land, att inte som nu göra det besvärligt för dem.
Statsministern, som kallade dem gästarbetare (också det ett ideologiskt ordval, likaså jämförelsen med hur det gått i Europa), förklarade att Leijonborgs förslag icke skulle genomföras, socialdemokraterna medverkar inte till arbetskraftsinvandring.
En dånande applåd följde.
Var det för angreppet på Leijonborg? Tja, kanske det – även om det skulle överraska att vederbörande väcker sådana aggressioner.
Eller var det något annat?
Statsministern sade också att han tyckte att det nu fanns både ett danskt och ett svenskt folkeparti.
(Tja, det kanske skall ses som en ordlek, men skillnaden i sak är ju att dansk folkeparti vill kasta ut invandrarna medan folkpartiet i Sverige vill att invandrarna skall få jobb här och vara välkomna.)
Men tänk – avskyvärda tanke – att publiken var en smula nationalistisk, nästan invandrarfientlig? Det är ju osannolikt, men applådens spontanitet och styrka antydde ändå att det inte bara var Leijonborg som utgjorde klangbotten för applåden.
Vad kan det ha varit som statsministern så skickligt anspelade på? Vilket budskap var det han sände ut? Känner han möjligen vindarna som nu omsluter allt fler politiker, även socialdemokrater, runt om i Europa?
En applåd, kunde alla höra. Men vad gällde den?

18 maj: En bild från måndagen

Här är en bild till från måndagens årsmöte i Stiftelsen Pressorganisation. Längst till höger den omvalde ordföranden Jörgen Ullenhag.

17 maj: Ett årsmöte

Årsmöte med Stiftelsen Pressorganisation, som intressent väljs förre fp-ledare Lars Leijonborg in, antalet intressenter är därmed 39 av stadgeenliga 40.

På bilden fr.v. Helena Dyrssen, statssekreterare (fp) och Susann Torgerson (fp), evenemangsansvarig.

Likheten mellan de tre är som alla ser påtaglig. Hur? Jo, alla har varit partisekreterare (fp).

Vid årsmötet i riksdagshuset på måndagskvällen under ledning av förre fp-gruppledaren i riksdagen Jörgen Ullenhag, Uppsala, talade Lars Leijonborg om framtidens mediemarknad - visserligen sägs han ju, av många uttalat då han utsågs till ordförande i Utbildningsradion, sakna kompetens på medieområdet men han har dock startat tidningen NU, varit chefredaktör och verkställande direktör för denna, samt i övrigt ägnat medierna mycket intresse sedan strax före 1970-talets infall.
I Stiftelsen Pressorganisation omvaldes som ordförande Jörgen Ullenhag. Övriga styresleledamöter är Anders Frostell, Stockholm (sekreterare), Ulrika Stuart Hamilton, Stockholm (kassaförvaltare), Maria Arnholm Wallgren, Lidingö, och Johanna Elgenius, Stockholm, med Christer Nylander, Kristianstad, som suppleant.
Omdöme om Lars Leijonborgs medieanförande: Bra och roligt framfört, kryddat med många anekdoter.
Ett lämpligt intervjuobjekt för Utbildningsradion!

25 mars: Ringholms humorkonkurrent (s)

Att Bosse Ringholm är riksdagen överlägset mest humoristiske ledamot, torde vara oomstritt (däremot är han troligen ingen god brevskrivare, sade sig i en debatt för något år sedan med mig tro att portot var 5:50 kr/20-gramsbrev).
Men nu har han fått humorkonkurrens, troligen övermäktig!
Det är förre ministerkollegan Leif Pagrotsky (s) som tar upp konkurrensen genom kravet att man måste värna Sveriges Radios och TV:s - alltså public service-bolagens - politiska obundenhet. Visserligen har exemplet Lars Engqvist (s), Ove Joanson (-) och Birgit Friggebo (fp) som bolagsordföranden varit efterföljansvärt, men den nya konstellationen Engvist (s), Agneta Dreber (-) och Lars Leijonborg (fp) utgör uppenbart ett hot mot obundenheten.
Här måste tas nya tag, kräver Pagrotsky. Man förstå hans oro.
Det finns nog bara en lösning på detta problem, för att klara total politisk obundenhet.
Utse Lars Engqvist (s), Bosse Ringholm (-) och Leif Pagrotsky (s).
Eller Engqvist, Inga-Britt Ahlenius (-) och Bosse Ringholm (s).
Men skratta inte åt Leif Pagrotsky. Det är fult.
Däremot är det tillåtet att småle, ja, ni vet så som Bosse Ringholm brukar göra.