24 juni 2013: Busstrejk - eller bussförarstrejk

Linje 3 som jag ofta åker - bussen finns kvar men har
nu ingen förare. Tråkigt - men hanterligt. Jag går. Och
tänker så här: Finns det ingen strateg hos Kommunal?

I dag (24 juni) utvidgas förarkonflikten, den som kallas busstrejk - jag strejkar mot det ordet.
  Förarstrejk är det.
  Eller möjligen bus-strejk ...
  Jag undrar dock:
  Hur har fackföreningen tänkt när man tar ut sina medlemmar i strejk före, under och efter midsommarhelgen?
  Det är ju just den tid på året då människor - hur problematiskt det än är för den enskilde - har goda andra alternativ, gå, cykla, ta bilen, avstå resan, i motsats till då det är snö, svårt att ta sig fram och 15-20 minusgrader.
  När är upprördheten hos allmänheten visserligen är mätbar men inte mycket mer.
  Kommunal tar säkert striden - eller fajten som man säger på svenska (the fight) - men om man skall ta till sådana vapen som strejk - och då måste det onekligen vara viktiga ting som man strider för - måste ju effekterna vara kännbara, för arbetsgivaren och dennes uppdragsgivare.
  Hur är det med denna bussförarstrejk?
  Jo, säkert kan något enskilt bolag drabbas men åtminstone i Stortstockholmsområdet tjänar SL på strejken: inga utgifter för förare, underhåll, bränsle - och, uppriktigt sagt, det minsta intäktsbortfallet under året, det inträffar ju i slutet av juni och början av juli vartenda år.
  Företaget slipper köra ibland på sommaren nästan tomma bussar.
  Det är begripligt att bussförararbetsgivarna inte har höjt tonen, man räknar förstås på att effekterna inte alls blir vad Kommunal tänkt sig.
  Kommunal borde anställa en strateg.
  Eller tänka efter före.

23 juni 2013: Tidningen tillbaka - en glädjens dag

Har det varit en bra dag?
  De flesta tänker väl på jobbet (som de inte var på), vädret (som kunde varit bättre) eller vad man gjort (man borde gjort mer och annat och tidigare).
  Jag tycker det var en bra dag.
  För tidningen - i mitt fall tidningarna - var tillbaka.
  I brevlådan vid vägen 06.00.
  Dagen räddad.
  För ingenting är så överskådligt och intresseskapande som en tidning.
  Man vet att den kommer, en helt ny produkt varje dag, inte en sida står det samma sak i dag på som i går, man vet inte vad som händer när man vänder blad.
 

23 juni Kommer 2

23 juni Kommer 1

23 juni 2013: Den starka kronan

Den svenska kronan är stark. (Jag tänker då inte på familjen Bernadottes ställning, vare sig i ekonomiskt eller annat avseende.)
  Det rapporteras nu att det betyder att svenskarna far utomlands i nästan aldrig skådad omfattning. Man får mycket för den svenska kronan.
  Det är en sak som den politiska oppositionen inte tar upp. Den beskriver den ekonomiska utvecklingen i Sverige i misärtermer (liksom SvD-krönikörerna Per Lindvall och Andreas Cervenka - om de fått rätt hade undergången varit här för länge sedan).
  Men kronkursen är faktiskt minst lika mycket ett problem. Den gör att svensk exportindustri. liksom faktiskt handeln - illustrerat av HM-resultatet häromdagen - har bekymmer av kronkursen och riskerar att förlora värdefulla order för att den svenska ekonomin är för stark.
  Så: Res gärna och gläds över att den svenska kronan är stark.
  Men minns att också en stark svensk krona hur vacker den än är på framsidan, också har en baksida.

23 juni 2013: Karensdag och karensavdrag

Några fackliga företrädare för LO och stora medlemsförbund vill ersätta karensdagen i sjukförsäkringen med ett karensavdrag.
  Den tekniska utformningen är nog ganska ointressant.
  Deet intressanta är ju vem som skall betala - nu när lösningen Manna från himlen inte längre fungerar.

22 juni: Kommer 3

22 juni 2013: Vad är värst - tidningsfritt eller vädret?

Vad är värst? Att man inte får sitt dagliga blad i brevlådan eller vädret så här på midsommardagen?

22 juni 2013: Från tukthus till kriminalvårdsstyrelsen

Längre straff - eller ännu längre?
  Tuffast bäst (ingen kan förstås mäta sig med dagens sverigedemokrater som vill bura in de flesta).
   Ändå: Lite perspektiv 

1553

Döds- och kroppsstraff ersätts av frihetsstraff när korrektionshuset Bridewell öppnas i London. I Amsterdam öppnas 1596 ett tukthus för män. De intagna männen får som sysselsättning raspa (riva trä till fint spån) och inrättningen kom därför också att kallas för rasphus. Samma år inrättas ett spinnhus för prostituerade och alkoholiserade kvinnor, också det i Amsterdam.

1624

Sveriges första tukthus för lösdrivare och småtjuvar inrättas på Norrmalm i Stockholm.

1680-talet

Grova lagöverträdare börjar sändas till fästningar för att hjälpa till med förstärkningsarbete i dessa. Fästningsfängelser fanns i Marstrand, Kalmar, Karlskrona, Kristianstad, Landskrona, Malmö, Nya Älvsborg, Vaxholm, Karlsborg och Varberg. Fästningsfångarna skulle plikta med sitt arbete och vara slagna i järn.

1724

Permanenta rasp- och spinnhus anläggs på 1700-talets första hälft i bland annat Norrköping och Göteborg. I Stockholm inrättas 1724 ett rasp- och spinnhus på Långholmen. Det byggs ut i olika omgångar och blir senare landets största fängelse. Det avvecklas först 1972-78 och ersätts då av bland annat dagens Österåker norr om Stockholm.

1773

Det första cellfängelset, Oktogonen, uppförs i Gent i Belgien. Även i Storbritannien börjar man uppföra cellfängelser, där fångarna hålls inlåsta i cellerna istället för att arbeta.

1790

Arbetsanstalten i Norrköping uppförs. Den är 2013 - 233 år senare - fortfarande i drift och Sveriges äldsta fungerande fängelse, nu som häkte.

1825

Den första centrala förvaltningsmyndigheten – Styrelsen för rikets fängelser och arbetsinrättningar – inrättas.

1820-talet

De två anstalterna Western och Eastern Penitentiary i Pennsylvania lägger grunden för Philadelphiasystemet,som på 1800- och början av 1900-talet blev det dominerande cellfängelsesystemet i Europa.

1840

Kronprins Oscar (senare Oscar I) publicerar anonymt boken ”Om straff och straffanstalter” (”Gula boken”). Han argumenterade mot prygel och andra kroppsstraff. Humanare behandling av fångar hade debatterats i Sverige under hela 1830-talet;  termen fångvård myntas.

1840/41

Riksdagen - det var på de fyra ståndens tid - beslutar om att införa cellfängelsesystemet,som ersätter systemet med kroppsstraff och gemensamhetsfängelser (slottskällare, fästningar, jordhålor, inspärrningsinrättningar). Åren1845-1885 byggdes fyrtio cellfängelser i Sverige. Cellfängelsesystemet skulle vara ett skydd mot skadlig påverkan fångarna emellan; fången skulle begrunda sitt öde ensam i cellen.

1841

John Augustus, skomakare i Massachusetts i USA , ställer upp som borgensman och övervakare för en fyllerist, som därmed undgick att dömas till fängelse. Augustus blev så småningom borgensman för omkring 2.000 lagöverträdare och brukar räknas som den förste övervakaren/frivårdsinspektören.

1859

Styrelsen för rikets fängelser och arbetsinrättningar omorganiseras och får namnet Kungliga Fångvårdsstyrelsen.

1910

Den sista avrättningen i Sverige genomförs på Långholmen i Stockholm.

1918

Efter schweizisk förebild öppnar Fångvårdsstyrelsen Sveriges första öppna anstalt – Singeshult i Småland.

1942

Frivårdsorganisationen blir statlig och en del av fångvården. Den omfattar från starten fyra skyddskonsulenter (frivårdschefer), placerade i Stockholm, Kristianstad, Borås och Sundsvall.

1945

En ny verkställighetsreform ersätter 1857 års förordning om straffarbetets och fängelsestraffets verkställighet i enrum. Därmed avskaffas cellfängelsesystemet och vistelse i gemensamhet på öppna eller slutna anstalter blir regel.

1964

Riksdagen antar lagen om behandling i anstalt. Enligt lagen ska den intagne sysselsättas och behandlas så att återanpassningen i samhället främjas.

1965

Ny brottsbalk, där frivård införs som självständig påföljd under namnet skyddstillsyn.

1965

Fångvårdsstyrelsen byter namn till Kriminalvårdsstyrelsen.

22 juni: Kommer 2