Djursholms kapell, 20101225 kl 07.00
Jag skall erkänna att jag - som medlem i Svenska kyrkan sedan 1 januari 2000, då den fick sin självständighet från staten, dessförinnan hade jag stått utanför i 32 år - inte är alltför flitig kyrkobesökare, bland annat avstår jag för att slippa hyckla besöket i Storkyrkan som riksdagsledamöter förväntas göra före riksdagens högtidliga öppnande varje år. Men julottan går jag alltid i, även då jag inte tillhörde gemenskapen. Sedan 1980 har det, med två avbrott, en gång i Lunds domkyrka, en gång i mässan i S:t Augustin, varit i Djursholms kapell.
Staffan Hellgren och de psalmer som sjöngs
I år var det kyrkoherden Staffan Hellgren som predikade. Hans utgångspunkt var ett citat av Selma Lagerlöf, ett citat som han sedan spann på, intressant tyckte jag utan att kunna återge de associationer som infann sig.
Jag måste ge honom godkänt. Glädjande nog följer min son Alexander alltid med till julottan, liksom - en nu tvåårig tradition - Gunnela.
De sjunger båda otroligt bra, så bra att jag slipper understödja mer än vissa strofer.
I kapellkören finns också Gunnelas morbror, läkaren Kjell Craaford, allt under ledning av den erfarne Ingemar von Heijne.
Absolut värt besväret detta år att stiga upp om morgonen när det snöar och är 10 grader kallt, tråkigt att det inte var fullt i kyrkan. Vad sysslar folk med vid 7-tiden dagen efter julafton?
Plus för fullmäktigeledamoten Lars-Gunnar Wallin med hustru som alltid besöker samma tidiga otta som jag!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar