Jag läser i IHT, International Herald Tribune (utgåva 24-26 december), en utmärkt artikel av Carl Bildt och hans kollegor i Berlin, Warszawa och Bratislava, om det så kallade presidentvalet i Minsk. Det fanns förhoppningar,både om mer demokrati, mer utrymme för oppositionen och mindre valfusk än tidigare.
Men allt kom på skam skriver de fyra utrikesministrarna.
Ja, att något sådant skall behöva förekomma i vårt närområde är en skam för Europa, 65 år efter Hitlers fall, 20 år efter Sovjetväldets sammanbrott.
Även om demokratin är dålig i Sovjet, är den ju varken ett skämt eller en diktatur som i Belarus.
Men när man beter sig som Aleksandr Lukasjenko nu gjort i Minsk vet man att han har en fiende som han fruktar mer än något annat: den folkets sanning som alla vet finns om hans tid och hans regim.
Det är ingen tillfällighet att både Lenin men framför allt KGB-grundaren Felix Dzerzhisky (som sedan 2006 finns som stor staty i Minsk) ännu hyllas i Minsk.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar