29 maj: En borttagen åsikt

Kommunalrådet Pierre Månsson (fp), tillika ordförande i  kommunstyrelsen, och fullmäktiges ordförande i Kristianstad Sten Heermansson (fp), vid avtäckningen i juni 2011 av minnesmärket över Filip Orlik, den ukraniske statschef som efter slaget vid Poltava utvandrade till Sverige (en sorts asyl) och bosatte sig i Kristianstad, den stad som för övrigt numera också Sverigedemokraternas partisekreterare är bosatt i.
  Bör minnesmärket få vara kvar? kan man fråga - svensk är ju verkligen inte Filip Orlik och likväl är han hedrad med ett minnesmärke mitt i Kristianstad, som det fria ordets och tankens försvarare, författare till det fria Ukrainas första författning - men  fördriven från sitt hemland

Apropå rubriken:
  Nej, det är inte jag som tagit bort en åsikt jag har.
  Det är Björn Söder (sd) som raderat sin åsikt "Sverige?" om sångerskan Loreens strålande viktoria i Baku i Azerbadzjan - ett land vars regim hon (likt mig och många till) starkt ogillar.
 Att inte våga stå för en åsikt man har, kan jag förstå man tvingas till i vissa andra länder, av rena säkerhetsskäl. Ondskans regimer är alltid omöjliga att ha att göra med, de vill att alla skall tänka lika.
  (Då blir som jag brukar säga inte myket tänkt.).
  Men i Sverige?
  Det är nesligt att radera åsikter man har, att inte våga stå för dem i vårt land.
  Det är kort sagt osvenskt.
  Björn Söder - som personligen är som varje annan svensk, jag känner honom ganska hyfsat från en gemensam tid i New York (många representanter från olika länder och kulturer samlas där) som svenska FN-delegater hösten 2011 - har gjort ont värre genom de mest krystade förklaringar till sin egen raderade kommentar.
 Det är för alla som vågar stå för sina åsikter uppenbart att Söder sänder signalen att Loreen, Zlatan och många andra som företräder Sverige i internationella sammanhang inte är riktiigt goda - genuina - svenskar för att de skall falla det invandringskritiska parti Söder är företräder i smaken.
  De borde kanske rent av inte ha kommit hit, till det land som Björn Söder vill förbehålla rätten för bara riktiga svenskar - vad det nu är.
  Men tiden läker de flesta sådana fördomar.
 Själv härstammar jag från Polen och Ukraina - min anfader, en polsk bonde, följde med Karl XII (frivilligt eller ej, ingen vet) när denne ursvenske monark förlorat slaget (och 8.000 svenska män) vid Poltava 1709 och måste bege sig till Bender - därifrån kom min anfader så småningom till Sverige och bosatte sig i backarna söder om Jönköping (Barnarpstrakten) för att bli det svenskaste som tänkas kan.
  Så kan det gå.
  Men i närtid finns andra exempel på det svenskaste av svenskar:
  På Sveriges tron har vi t.ex. en fransk ättling, gift med en tyska från Brasilien, en utmärkt kombination i vårt land.
  För det kan väl inte vara som så att de enda som kan accepteras vad gäller svenskhet är att man är född i
Ockelbo och framför allt inte kommer från någon del av den provins i Sverige som under århundraden tillhörde Danmark?
 Likväl: Skånska sångare är trevliga att höra, de skorrar vackert och är bäst när de inte, var sig i ton eller innehåll, sjunger falskt.
  De behöver aldrig radera sina sånger eller åsikter.