Visar inlägg med etikett EU-nämnden. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett EU-nämnden. Visa alla inlägg

fredag 10 februari 2012

10 febr: Ett förskräckligt sammanträde!

Jag har just kommit från EU-nämndens möte.
Det var tur ni inte var med.
Ett förskräckligt sammanträde!
Där satt ordföranden och gjorde anteckningar med sin penna, dessutom med vänster hand.
Viceordföranden till vänster gjorde detsamma fast med höger.
Statsråden gjorde det, statssekreterarma gjorde det, företrädarna för moderaterna, centern och kd gjorde det, likaså gjorde företrädarna för sociademokraterna, miljöpartiet, sverigedemokraterna (som dock inte verkade helt närvarande utan återkom gång efter annan till punkter som struktits eller redan just beslutats) och vänsterpartiet, självaste Lars Ohly, gjorde det.
Gjorde vad?
Jo, använde penna för att skriva.
Inte en läsplatta så långt ögat kunde nå.
Förskräckligt!
Rena Gutenbergs- i stället för digitalåldern.
Ja, till och med - så långt har det gått - stenograferna använde pennor och inte läsplattor.
Om det inte var bättre förr, så ju förr dess bättre.

fredag 10 september 2010

10 sept: EU-nämnden

Dagen börjar med EU-nämnd, återrapportering från ekonomiskt toppmöte och regeringens ståndpunkter inför det rådsmöte som skall hållas nästa vecka (16 september) och där Sverige i statsministerns frånvaro skall företrädas av utrikesministern samt inför det rådsmöte, också det på regeringschefsnivå, som äger rum den 28-29 oktober under belgiskt ordförandeskap.
Härförleden var det ekonomin som dominerade, nästa möte är det utrikespolitiken, särskilt uppbyggandet av den gemensamma europiska utrikesförvaltningen under ledning av Catherine Ashton, och vid oktobermötet är det än en gång miljöfrågor som skall stå i förgrunden.
Vi vet dock av erfarenheten att aktuella händelser tenderar att kullkasta varje förhandlingsplanering.
Man kan ju fråga sig om inte dagens strösta fråga är situationen i Pakistan, med lika många drabbade människor som finns sammantaget i Sverige, Danmark, Finland, Norge och Island?

Nu är det Europaministern Birgitta Ohlsson som föredrar olika regeringsärenden, och gör det lysande, inte minst vad gäller romerna och resolutionen i EU-parlamentet som antogs i går med röstsiffrorna 337-245.
Det finns också skäl att erinra om att Birgitta Ohlsson tillsammans med Nyamko Sabuni redan i juli 2010 sände ett brev från regeringen till EU-kommssionen där det påtalades att utvisningar av det slag som nu inträffat i Frankrike inte är förenliga med EU:s traktater.

En speciell sak är onekligen att i EU-nämnden reserverar sig vänsterpartiet och miljöpartiet gång efter annan mot regeringens uppläggning av Sveriges förhandlingsstrategi, i dag reserverar sig miljöpartiet mot den uppläggning som vid utrikesministrarnas informella planeringsmöte som pågår under rubriken Gymnich i dag och i morgon i Bryssel.
Jag funderar också på att reservera mig, dock inte mot innehållet i det av Belgien ledda mötet eftersom ingen känner till det utan att det tycks saknas en både formell och informell dagordning.
Jag undrar hur det går till vid planeringsmöte i miljöpartiet - finns allt på plats redan vid första planeringsmötet?

fredag 23 juli 2010

23 juli: EU-nämnd i dag

I dag deltar folkpartiets EU-nämndsgruppledare Christer Winbäck, Skövde, och jag i sommarens sista EU-nämndssammanträde.
Att det nu blir sommarpaus hänger samman med att EU-parlamentet tar semester och att i nästan hela Europa är just augusti den minst arbetsbemängda månaden också i politiken.
Om inget oförutsett inträffar - men det brukar det ju göra, problemet är bara att säga vad - möts EU-nämnden, riksdagens samrådsorgan med regeringen, först den 3 september igen, då inför nästa stora ekonomiska EU-möte som äger rum den 7 september i Bryssel.
Men i dag kommer kabinettssekreterare Frank Belfrage till nämnden för att redogöra dels för den senaste tidens möten i Europeiska rådet, den 17 juni, dels för EU-parlamentets två senaste beslutssessioner i Strasbourg. Vidare står på programmet rapporter om Island och ytterligare några ting, kanske främst det belgiska ordförandeskapets början, det har ju ännu bara gått 22 dagar av 183.
Men sedan handlar EU-nämnden också om vad som händer med uppbyggandet av EU:s nya utrikesförvaltning, vidare om situationen i Sudan, Iran, Gaza/fredsprocessen i Mellanöstern, ekonomiska ting gällanade Indien/Brasilien, vidare kanske - om det finns något speciellt att rapportera om - Kirgizistan, Georgien och Västra Balkan, som alla ser internationella oroshärdar där EU på olika sätt finns med.
Jag skulle nog vilja veta lite också om situationen i Eritrea, om där finns något nytt att rapportera - EU-kommissionären Andris Piebalgs har ju varit eller skall besöka president Issayas Afewerki för att diskutera biståndsfrågor. Jag har i förväg bett kabinettssekreteraren att beröra den frågan.

Noteras kan att i dag har den svenske journalisten Dawit Isaac suttit internerad utan anklagelse, rättegång, försvarsadvokat eller dom 3.225 dagar.

onsdag 21 juli 2010

21 juli: Birgitta Ohlsson i EU-nämnden

Häromdagen, den 9 juli, blev statsrådet Birgitta Ohlsson mamma till Stella. Stolt fader: Mark Klamberg, folkrättsjurist. I går, den 20 juli, fyllde Birgitta 35. Och på fredag, den 23:e, företräder hon regeringen i EU-nämnden.
Vi ses där!

torsdag 15 juli 2010

14 juli: Rapport från EU-nämnden

I måndags var det EU-nämnd.
Tid: 17.00.
Plats: Riksdagens EU-sessionssal.

Jag är ju 42:e suppleant i nämnden och deltog följaktligen som en av folkpartiets två ledamöter - den andre var Christer Winbäck, Skövde, fp-gruppledare i EU-nämnden - i dess möte som formellt avhölls i EU-nämndens sammanträdeslokal i riksdagen men reellt på telefon.
I riksdagen fanns ordföranden Anna Kinberg Batra (m), vice ordföranden Susanne Eberstein (s), ledamoten Lars Lilja (s) och jag närvarande. I Bryssel satt - som övriga per telefon - finansminister Anders Borg (m) med sina medarbetare, i Skövde hade vi sagde Christer Winbäck (fp), i Linköping Staffan Danielsson (c), i Nyköping Peder Wachtmeister (m), i Stockholm Sofia Arkelsten (m), i Jönköping Per-Anders Johansson (m), någonstans i Skåne ytterligare en moderatledamot, Margareta Cederfeldt (idiomet är omisskännligt), miljöpartiet företräddes av Mehmet Kaplan, vänsterpartiet av Jacob Johnson, Uppsala, socialdemokraterna av Monica Green, Skövde, Carina Adolfsson Elgestam, Uppvidinge/Lenhovda, Åsa Lindestam, Söderhamn, Christina Axelsson i Huddinge och, om jag minns rätt, ytterligare en ledamot - jag får kolla med protokollet.
(Nu minns jag - Börje Vestlund i Stockholm, alltid väl påläst och med många års erfarenhet från EU-nämnden, jag skall medge att jag alltid lyssnar lite extra noggrant när han eller Christina Axelsson frågar, det är nästan alltid relevanta frågor: Även denna dag svarar Anders Borg på Börje Vestlunds fråga:
- Jag tackar för den frågan som är viktig.)
Men åter till öppenheten:
Det speciella med EU-nämndens möten är nämligen att de i praktiken är öppna genom att alla samtalsuppteckningar publiceras. Formellt är det ett slutet möte, i praktiken kan vem som helst i efterhand läsa vad som förevarit.

Jag vill här gärna ge ett erkännande till - utöver kansliet med Margareta Hjorth i spetsen - presidiet, Anna Kinberg Batra och Susanne Eberstein, som leder nämnden på ett sätt som gör att man kommer framåt i den komplicerade föredragningslistan samtidigt som mängder av detaljer kommer med.
Vid det ovannämnda sammanträdet var det först Anders Borg som rapporterade om senaste Eco-finmötet, därpå inför EU-ministrarnas möte dagen därpå. EU-nämnden hade denna gång inte sänt ut 600 sidor för läsning som ibland sker utan bara någonting i storleksordningen 3-400 - inklusive en mycket omfattande rapport från EU-kommissionen där alla EU-ländernas ekonomiska situation gicks igenom.
Jag har den självfallet på nattduksbordet - hm, är det försvunnet?
(Vi kommer att få ett sammandrag av den svenska delen inför nästa möte, den 23 juli - sommaren är kort åtminstone för vissa riksdagsledamöter; nästa fredag skall EU-nämnden främst återigen behandla utrikesfrågor och minister som skall föredra regeringens position och politik är Carl Bildt.)

På dagordningen stod dels övervakningsfrågor på den euopeiska finansmarknaden; Sverige godkänner det förslag som förhandlats fram under det belgiska ordförandeskapet, men tycker väl tillsammans med några andra länder att det är utvattnat, likaså att ordförandefrågan inte fått den lösning som Sverige med vår oberoendekultur önskat. Men skall man vara med, måste man ofta kompromissa - regeringen fick stöd för sin förhandlingsuppläggning, vänsterpartiet anmälde som vanligt avvikande mening, det partiet svävar utanför verkligheten utan att en enda gång kunna presentera sina egna förslag, ständigt anmäls "avvikande mening" som är lika utförlig som ett blankt A4-papper. Vänsterpartiet är ett plakatparti!
Sedan fortsatte vi diskutera den ekonomiska samordningen i Europa, varvid Anders Borg klargjorde att Sverige accepterar det kompromissförslag som innebär att man till EU-kommissionen - om Europeiska rådet också godkänner det - skall sända in sina statsbudgetar till EU-kommissionen mellan det parlamentet fått ta del av förslagen och parlamentets beslut.
Innebörden av detta - min mening - är att EU-kommissionen slipper läsa i tidningarna vad som händer, kan inhibera en dagstidningsprenumeration, alltså ett förslag - som rönt mycket uppmärksamhet - som är till intet förpliktande med svenska mått mätt.
Regeringen fick stöd för sin uppläggning men de rödgröna anmälde avvikande mening genom att hänvisa till en reservation i finansutskottet i våras, det gör man alltid. Vad som står i reservationen? Ingen vet längre.
Så har vi Estlands blivande medlemskap i euro-zonen. Det är en fråga som ju formellt inte avgörs av finansministrarna, men i praktiken har de naturligtvis veto. Vi stödjer av främst integritetsskäl Estlands ambition att bli 17:e eurolandet i Europa med motiveringen att Estlands parlament avgör denna fråga, medlem eller ej, själv. Här kan noteras att vänsterpartiet inte anmäler avvikande mening: Det är bra att Sverige inte är med i eurozonen anser vänsterpartiet (och miljöpartiet) men Estland får avgöra sin valutatillhörighet själv.
Därmed slut på detta referat från EU-nämnden.
Det är - som Göran Persson uttryckte saken tidigare i våras - en nämnd vars betydelse är starkt underskattad som samråds- och informationskanal, ett ständigt pågående Europaseminarium som Persson sade.
Jag instämmer - och stanna gärna som 42:e suppleant nästa mandatperiod -om väljarna tycker så den 19 september.

måndag 5 juli 2010

5 juli: Jacob Johnsson - en person, två åsikter

Jag hörde denna morgon EU-nämndsledamoten Jacob Johnsson (v) diskutera Turkiet.
Det var klara besked. Turkiet bör bli medlem i EU.
Däremot bör Sverige gå ur.
Jacob Johnsson utmärkte sig för övrigt - se EU-nämndens protokoll - genom att inför den stora EU-överläggningen om Greklands ekonomi den 8-9 maj i år till protokollet anteckna att hans parti inte stödde den svenska regeringens uppläggning av stödet till de utsatta grekerna.
Hur skall ett sådant parti kunna företräda Sverige i Europa?

Som har en vidsyn lika omfattande som den som - Johnson bor ju där - står i Domkyrkan i Uppsalas torn och ropar:
- Nu ser jag hela världen och vet precis vad som bör göras. Jag blundar och hoppar!

lördag 12 juni 2010

11 juni: EU-nämnden

Obs! Fotot från 4 juni 2010, ej 11 juni om någon tror det. Men personerna, platsen och tiden på dagen är densamma: kanslichefen Maria Hjorth, nämndordföranden Anna Kinberg Batra (m) och viceföranden Susann Eberstein (s).

I dag var det Emma Löfdahl Carlsson från Eksjö och Karin Granbom Ellison från Linköping som företrädde folkpartiet vid EU-nämndens möte. Men jag slank också in för att lyssna till Carl Bilt och Birgitta Ohlsson när de presenterade Sveriges ståndpunkter i en rad viktiga EU-frågor vid den rad av EU-möten under Belgiens ordförandeskap som avslutas den 30 juni - sedan tar ju Ungern vid, man kan dessvärre frukta att den fasthet som präglade Sveriges hantering av ordförandeskapet under andra halvåret 2009 kanske inte kommer att utmärka det ungerska ordförandeskapet med det landets mycket darriga ekonomi.
Och Belgien har ju just under första halvåret drabbats av regeringskris, den har något vägts upp, ja, ganska mycket, att förre premiärministern Herman Van Rompuy den 1 januari tillträdde som "President of the European Council".
Birgitta Ohlsson är mycket tydlig i en rad frågor där Sverige inte direkt ligger i linje med många andra EU-länder. Allra tydligast blir det faktiskta i kollektivavtalsfrågan och ifråga om mäns och kvinnors deltagande på arbetsmarknaden.
I den första frågan - som svar till Lars Lilja (s) - tydliggör Birgitta Ohlsson att Sverige motsätter i alla delar de försök som kan tänkas kom från kommissionen och/eller andra EU-länder att ha synpunkter på de svenska kollektivavtalens utformning. Punkt.
Mer behöver inte sägas.
Möjligen kan det vara att vi i Sverige inte alltid förstår att det i rader av andra länder finns en helt annan lönestruktur, dels med större spännvidd än vi i Sverige har med många mycket rika människor, dels en statligt bestämd minimilön som dessvärre får den funktionen att många företag och myndigheter tillämpar just denna lagstadgade minimilön - det är just själva finessen med avtalsfrihet som vi har i Sverige att man kommer ifrån det statliga inflytandet över lönebildningen, å andra sidan förutsätter det att parterna i Sverige inte missbrukar sin rätt att agera på arbetsmarknaden med just löner och andra förmåner som konkurrensmedel om viktiga medarbetare.
Sedan gäller det EU20-direktivet om hur många män och kvinnor som skall finnas på arbetsmarknaden. Här har regeringen gått med på en miniminivå för män och kvinnor på 75 procent, det var inte Sveriges önskan utan vi ville dela upp det så att det skulle vara minst 75 procent för kvinnor och minst 75 procent för män, men det var alltför höga målsättningar för många andra länder med förfärande låg procent av kvinnor på arbetsmarknaden. Nu reserverade sig socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet mot den svenska hållningen i när frågan var uppe i finansutskottet i våras då EU20-strategin uppföljaren till Lissabonstrategin, fastställdes. Ständigt hänvisas nu till denna så kallade avvikande mening - det har papegojans styrka bakom sig varje gång det sägs: Visserligen är det ingen som hör på oss men vi har rätt i alla fall.
Birgitta Ohlsson förklarar tålmodigt att Sverige är inte hela EU - och att EU-länderna inte ser ut som Sverige överallt. Det är som att hälla vatten på en gås vad gäller t.ex. miljöpartiet och vissa socialdemokrater - vänsterpartiet är inte ens närvarande, vilket ordföranden Anna Kinberg Batra (m) låter notera till protokollet när beslut skall träffas.
Att inte ens försöka argumentera eller påverka, det är tydligen vänsterpartiets politik. Bedrövligt!
Sedan kommer frågan om uppbyggandet av EU:s nya utrikesförvaltning upp och ett intressant meningsutbyte utspinner sig mellan Carl Bildt, utrikesministern, och Urban Ahlin, socialdemokratiska talesman i utrikesfrågor.
Det intressanta ligger i enigheten om att länderna skall ha inflytande via tjänstemän, men EU:s utrikespolitiska hållning skall inte fastslås eller drivas av EU-parlamentet utan av de valda företrädarna för regeringen. Båda uttrycker - och där vill jag gärna instämma starkt - att det är bra att EU-parlamentet kontrollerar hur pengar används men EU-parlamentet är inte valt av mig och andra för att föra utrikespolitik. Det har vi en regering i Sverige och andra länder som skall göra, alltid och oavsett hur dess partipolitiska sammansättning ser ut.
Ett klargörande meningsutbyte där enigheten är större än motsättningarna - och det i en mycket viktig fråga.
Det kan noteras att också här är vänsterpartiet frånvarande - men det är ju i denna fråga mer förståeligt eftersom partiet i utrikespolitiken är totalt isolerat. När Bildt och Ahlin och vi andra ser uppbyggandet av en administration i Europa för enigt agerande utom Europa är ju detta i själva verket den kanske viktigaste motkraften till USA som förekommit sedan Sovjetunionens fall.
Men vänsterpartiet vill att Sverige inte skall vara med i denna 27-nationsgemenskap utan överlåta än mer inflytande till supermakterna USA, Indien, Kina och vad nu världens mest folkrika länder heter.
Jag tror inte Lars Ohly förstår följderna av sitt eget isolationsistagerande: Han bidrar till att stärka supermakternas dominans, EU-medlemskapet ger små nationer mer inflytande än de skulle ha om de agerade alldeles ensamma.

söndag 6 juni 2010

4 maj: EU-nämnden


Här EU-nämndens presidium vid sammanträde i Skandiasalen: Margareta Hjorth, kanslichef, Anna Kinberg Batra (m), ordförande, och Susanne Eberstein (s) från Sundsvall, vice ordförande
Tar fyra timmar och en kvart. Statsråden passerar i revy: Andreas Carlgren, Anders Borg, Göran Hägglund, Bettina Kashefi ersätter Husmark Persson, Magnus Kindbom ersätter Eskil Erlandsson och till slut Nyamko Sabuni.
Lärorikt men ändå tröttsamt.
Göran Hägglund berättar att solen lyser utomhus.

Stor debatt om saltfrågan där alla partier är eniga om att godkänna de rådsslutsatser som Spaninen nu har lagt fram men riksdagen gör genom EU-nämnden ett tydligt tillägg att på den här punkten skall Sverige inte ställa sig bakom vidare beslut som förslag till lagstiftning. Detta är, säger jag, inte en fråga för EU utan WHO.

lördag 5 juni 2010

3 juni: Alliansgruppen EU-nämnd

Så hastar jag iväg till Alliansgruppens EU-nämnd, som naturligt nog leds av Anna Kinberg Batra (m), ordförande i EU-nämnden. Utöver ledamöter (m) + (fp) finns politiska tjänsteman från alla fyra partierna utom folkpartiet samt dessutom företrädare för statsrådsberedningen.
Det behövs - för det handlar om mycket vetande som vi som vanliga människor inte har, dels vilka frågor som diskuteras på olika EU-möten i Bryssel, dels vilka ståndpunkter Sverige intar.
På EU-nämndsmötet går vi igenom hela dagordningen och på några punkter blir det diskussioner.
Jag känner mig okunnig vad gäller Sveriges position vad gäller romernas situation i Europa och måste ta reda på mer inför morgondagen. Sedan diskuterar vi - på mitt initiativ - vad EU skall göra, och inte göra: Jag hävdar att de rådsslutssatser som en arbetsgrupp kommit fram till om konsumtion/överintag av salt visserligen är korrekta, men hör hemma i WHO, inte EU.
Denna min uppfattning skall jag - kommer vi överens om - lyfta vid morgondagens möte.
Mycket diskussion blir det också om Sveriges position när det gäller EU-kommissionens önskan att få se ländernas budgetar före de presenteras i parlamenten. Det säger jag och alla andra nej till.
Men vi beslutar avvakta vad finansministern har att säga om saken - kanske har nya fakta tillkommit?

måndag 10 maj 2010

9 maj: EU-paket

EU-nämnden sammanträder åter vid 19-tiden. Nu är det allvar - men hemligt. Intressant att vara med och lyssna.
Jag hade inte föreställt mig att EU-nämnden - jag är ju 42:a suppleant men har flitigt fått tjänstgöra under senare tid som en av folkpartiets två företrädare - skulle vara så viktigt och spännande som det är.
Så där hade jag fel.
Samtal under kvällen med Christer Winbäck och Helena Bargholtz för att kolla läget. Tack för det!
Om ett parti skall jag skriva senare - det har en solidaritet med andra länders människor som är helt absurd. Deet är ju hemligt i skrivande stund vilket det är men så mycket kan jag säga som att alla andra partier stöder vår finansminister Anders Borg i Bryssel, bara ett parti anmäler avvikande åsikt.
Otroligt!!!