2 april: Dag Hammarskjölds Backåkra

I flera år har jag - tillsammans med Ulf Nilsson, Lund, Allan Widman, Malmö och tidigare Torkild Strandberg, Landskrona, skrivit motioner om att vi sm svesnkar och världsmedborgare måste rädda Dag Hammarskjölds Backaåkra från förfall. Hittills har det varit utan resultat.
Jag började med motionerandet i samband med att jag i början på 2000-talet lyssnade till Elisabeth Rehn som föreläste på Backåkra om sitt FN-uppdrag för större jämställdhet.
Nu har Ulf Nilsson skrivit en artikel i Historiska Nyheters e-upplaga som jag med glädje återger.

Rädda Dag Hammarskjölds Backåkra

Dag Hammarskjölds roll i världshistorien kan inte överskattas.
Han gjorde långt mera än att bara förvalta sin givna roll som generalsekreterare för Förenta Nationerna.
FN-administrationen blev under hans tid en egen maktfaktor med egna fredsbevakande styrkor.
Mindre länders rättigheter stärktes mot supermakternas.
Därför menar jag att det är en skyldighet för oss att bevara hans minne och gärning och även uppmärksamma FN:s roll i stort.
Det är där därför en nationell skandal att Dag Hammarskjölds gård Backåkra i Skåne nu tydligen kommer att stängas i sommar på grund av ekonomiska problem.
Vid flera tillfällen har jag motionerat i riksdagen om att Sverige borde ha ett levande museum över en av sina mest kända medborgare.
I år (2011/12) väckte jag en motion tillsammans med folkpartisterna Allan Widman och Gunnar Andrén. Ett Hammarskjöldmuseum skulle samtidigt visa FN:s historia och Sveriges roll i FN genom tiderna.
En naturlig plats för detta är Österlen där Dag Hammarskjölds gård Backåkra ligger.

Dag Hammarskjöld förordade i sitt testamente att Backåkra skulle tillfalla Svenska turistföreningen (STF), som bland annat fick möjlighet att ordna olika sammankomster där.
Enligt testamentet fick också en bostadslänga disponeras av medlemmar i Svenska Akademien under två sommarmånader.
Delar av Backåkra är i dag inredda som en utställning om Dag Hammarskjölds liv.
Det lilla museet är intressant och trevligt att besöka, men skulle kunna utvecklas betydligt.

Eftersom pengar har saknats har det inte skett nysatsningar och modernisering av utställningen.
Själva byggnaderna är dåligt underhållna och i sommar lägger alltså Svenska Turistföreningen ned verksamheten på grund av dålig ekonomi.
Jag tycker att STF borde kunna ta ett större ansvar och att även Svenska Akademien borde ge ett bidrag.
Men det är verkligen också hög tid att staten tar sitt ansvar för museet. STF har i dag uppenbart svårt att bekosta underhåll och upprustning.
Därför skulle det vara naturligt att överlåta fastigheten till Statens Fastighetsverk, som ju har ansvaret för att förvalta kulturarv.
Fastighetsverket har sakkunskap och ekonomiska resurser att förvalta fastigheter med andra värden än rent kommersiella.
Jag vill se ett upprustat museum som uppmärksammar minnet av Dag Hammarskjöld och för nya generationer tydliggör hans betydelse för FN i ett kritiskt skede av världsorganisationens historia, det kalla kriget mellan USA och Sovjet.
Om museet får en tryggare ekonomi och blir mera känt, är det mycket tänkbart att sponsorer blir intresserade. Hammarskjöld säger visserligen i sitt testamente att Backåkra inte får användas kommersiellt.
Det måste respekteras men hindrar inte att till exempel en byggnad inreds för möten och konferenser på lämpligt avstånd i omgivningarna.
En första förutsättning är dock att dagens museum inte förfaller utan i stället får möjlighet att utvecklas.
Sveriges regering genom kulturdepartementet har ett ansvar för att donationen, som gjordes av den 1961 förolyckade generalsekreteraren Dag Hammarskjöld, förblir tillgänglig för svenskar och för utländska gäster.
Ulf Nilsson
Lund
Riksdagsledamot (fp)

17 okt: En intensiv dag

Jag skall i slutet av veckan åka till FN:s 66:e generalkonferens i New York. Hela dagen utom att jag är 6-8 timmar i riksdagen for att bland annat besvara något 100-tal e-postmeddelanden går åt att planera resa over there.
Jag funderar att på kvällen gå på Publicistklubben men avstår. For jobbigt.

17 maj: Ut ur FN?

Det var interpellationsdebatt - Kent Ekeroth (sd) mot Carl Bildt (m) om ev. svenska medlemsskap i FN:s råd för de mänskliga rättigheterna. Ett sådant medlemsskap skulle legitimera alla de islamska och andra odemokratiska stater som röstar mot Israel och annat, hävade Ekeroth. Sverige bör inte delta i en sådan verksamhet.
Ibland bör man tänka innan man talar. Och utrikesministern genmälde att med det sättet att se borde Sverige, FN-medlem sedan 1940-talet, också lämna FN eftersom säkerhetsrådet och generalförsamlingen stundom och inte sällan domineras av diktatuer.
Så ut ur FN?
Jo, det är uppenbart sverigedemokraternas linje: Ekeroth tyckte att man skulle bilda ett FN bara bestående av demokratier.
Men blir det då FN?
Herr Petzäll (sd) instämde förstås i de helt sanslösa förslagen om hur Sveriges utrikespolitik skall utformas.

29 juli: Kan FN överleva?

En organisation som under sin nuvarande generalsekreterare betyder mindre och mindre - och ständigt är på fel väg.
Inspirerad av Åke Wredén, tidigare politisk redaktör på Nerikes Allehanda men just nu sommarvikarie på Eskilstuna-Kuriren - tillsammans med Alex Voronov, en alltid intressant skribent som vilket år som helst kommer att upptäckas av Stockholmspressen (fast det kan dröja...) - har jag nu läst den 50-sidiga rapport som Inga-Brit Ahlenius lämnade den 14 juli då hon slutade som FN-revisor till Ban-Ki-Moon.
Ni kan läsa den här.
Den är värd en stunds begrundan.
Ahlenius bekräftar vad vi alla sett efter Koffe Annans sorti: Ett FN som tillhandahåller en möteslokal som allt färre bryr sig om med en ledare som inte är någon ledare och som därtill handlar tvärs emot vad FN behöver just nu, integritet och transparens (ett bättre och mer heltäckande ord än genomskinlighet; transparency innefattar också en etisk dimension: Det som är publikt innefattar även möjlighet till granskning av andra än makthavarna själva.)
Vi behöver, inte minst i Europa och Sverige som ju är FN:s bästa vänner och frikostigaste finansiärer, en diskussion om FN.
Det måste vara en organisation med klös. Inte en papperstiger som idag.