27 juni: Oro som stillas av vänsterpartiet

Jag var, det skall medges, en smula frågande inför söndagens uppgifter i SvD om det fp-utspel om aktivitetsgarantin för ungdomar som en arbetsgrupp under ledning av Johan Pehrson skall presentera i denna vecka.
Men först stillades oron sedan Johan Pehrson och hans medarbetare under söndagen skickat ut den prelimininära arbetsgruppsrapporten vilken - jag läste den genast - att det är ett genomtänkt förslag som syftar till att bryta den hopplöshetens utanförskapsspiral som tydligen ungefär 40 procent av 26.000 ungdomar befinner sig i. Det är ju utmärkt - det finns ingen, jo, en, bättre gemenskap än arbetsgemenskap, den allra viktigaste är förstås familjen - som, det tycker jag som liberal - kan se ut på olika sätt.
Men nu denna morgon stillades min oro definitivt över att fp-förslaget inte var genomtänkt och bra. Riksdagsledamoten Josefine Brink (v) sågade nämligen detsamma jäms med fotknölarna.
Bra! Utmärkt! Lysande!
Ty det hade varit mycket allvarligt om denna vänsterns företrädare sett något positivt i fp-förslaget. Då hade jag blivit mörkrädd.
För på Josefine Brink, som tror sig företräda det arbetande folket, kan man lita på. Under de fem år jag sett henne agera i riksdagen har hon aldrig skänkt det arbetande folket en tanke, det har varit fler bidrag, högre bidrag, bidrag till alla, bidrag på bidrag, ja, bidrag, bidrag, bidrag, som gällt - aldrig tillräckligt, aldrig nog.
Josefine Brink är en kännande människa, inte tu tal om annat. Hon känner för dem som behöver bidrag och de som inte behöver bidrag som hon vill ge bidrag så att de förhindras att arbeta och komma in i arbetsgemenskap.
Däremot ägnar hon aldrig en tanke åt dem som skall skapa bidragen, alltså det arbetande folket. Dem vill hon beskatta hårdare och hårdare, bort med sådana saker som jobbskatteavdrag och andra lägre skatter för dem som gör stora insatser för att vi skall ha ett bra välfärdssamhälle, t.ex. skapar resurser så att vi kan ha fler sjuksköterskor, hårt arbetande kommunala lärare och andra som utför storverk i vardagslivet.
Nej, Josefine Brink infriade alla mina förväntningar denna morgon: Döm ungdomar som kan arbeta till helst livslångt utanförskap redan tidigt, värna aktivitetsersättningen så att de inte kan gå över till vanligt arbete, ge dem bidrag, bidrag, bidrag så att de drogas att inte söka social gemenskap.
Förmodligen instämmer inte Josefine Brink i denna beskrivning av vad hennes förslag leder till.
Jag får leva med det.
Bara vi kan få ut fler ungdomar i arbete och ge dem ett bättre liv.
De som har verkligt nedsatt arbetsförmåga, och det kan vara av många olika orsaker, somatiska såväl som psykiska, gagnas bäst av att vi får så mycket resurser det är möjligt att få genom att fler och fler får jobb i meningsfulla sysselsättningar.
Tack, Josefine Brink för att Du sågade fp-förslaget om jobb till fler unga!