Måndag morgon - tidningarna förstås och sedan till riksdagen. Hela dagen går med saker som skall göras, inte minst för att reda upp vad som inte gjorts under den vecka jag var i Rumänien.
På riksdagsdatorn finns efter sju dagars bortovaro 560 e-postbrev av olika slag, 1500 spammeddelanden som tas bort inom en tiondels sekunde samt - maskinen kan räkna - 42.274 andra, sparade men olästa meddelanden.
- Du har 42.274 filer i din dator, som tar upp si och så stor plats, står det när jag öppnar.
- Kasta om möjligt sådant som du inte behöver, är den ständiga uppmaningen.
Sanningen är att jag behöver varenda fil: Jag samlade på mig alla adresser som skrev till mig om FRA den där gången drevet gick i den frågan, där man hade både rätt och fel, rätt i bemärkelsen att man skall vara orolig för intrång i den personliga integriteten, fel i den bemärkelsen att vi faktiskt skapade ett rättssystem som dels tillgodosåg enskildas rätt att inte bli föremål för dataspaning utan föregående misstanke och domstolsbeslut, dels att vi gjorde slut på dataoperatörernas oinskränkta möjlighet att utan insyn hantera vars och ens digitala trafik i kommersiellt syfte; jag tror att få inser att dataoperatörernas - och många enskildas - prostester hade ett helt annat syfte än det föregivna: man ville behålla status quo och utan straffansvar kunna leta och samla andras datatrafik.
Men visst: Staten skall inte kunna kartlägga enskildas datatrafik utan mycket stora restriktioner. Jag tycker att det blev en bra balans. Endast efter domstolsbeslut får myndighet, i praktiken polisen, spana i datatrafik. Då kan vi komma åt knarkbrottslingar, spioner och andra skumma typer medan all annan datatrafik förblir helt skyddad, ja, handlar det bara om inrikes datatrafik förblir den inte ens för brottslingar föremål för någon spaning.
Jag tar till slut cykeln till Stockholms Central.
Målet är Arboga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar