29 maj: Cosi van Tutte

Jag åker till Drottningholm - det är från Stocksund en utmärkt bussförbindelse dit, SL:s 176:a, den börjar vid Mörby station och går sedan till Ekerö via Brommaplan.
Det är premiär på Drottningholms slottsteater från 1676 på Cosi van tutte, Wolfgang Amadeus Mozarts år 1790 uruppförda såpopera , jo, sådana fanns före TV3:s tid där handlingen är mer än banal: två unga män slår vad om att deras vackra damer aldrig skulle komma på tanken att vara otrogna vilket inte direkt visar sig stämma med operans innehåll.
Nu är det inte för innehållet i operan man ser opera på Drottningholm utan det är dels sången, dels miljön. Och den är förförande.
Under ledning av Mark Tatlow spelar elever från Operahögskolan - och i publiken finns dess politiskt ledda ledning, Kristina Axén Olihn (m) och Gudrun Schyman (fi, f.d. v) och de som tillsatt dem, Lena Adelsohn Liljeroth (m) och hennes statssekreterare Ingrid Eiken (m) - för allt vad deras halsar är värda, och de är värda mycket: Visserligen blir väl ingen en ny Jussi Björling men alla sjunger utmärkt och orkestern, till utseendet en blandning av 1500-tals unga män och kvinnor med hästsvans och ett 20-30-tal kopior av Anders Borg, är ypperlig, måste jag säga.
I publiken finns - utöver bland andra både teaternas nya ledare Sofi Lerström från Dramaten och hennes företrädare under32 år Per Forsström (som berättar att han har ett - enligt mig då - strålande projekt på gång, nämligen att skriva om sin morfar, den f.d. liberale ministern från Norrbotten David Hansén) - också Anders Wall, som med all rätt är stolt över att via stipendier ha stött två av sångarna som nu har huvudroller i Operahögskolans uppsättning av Cosi van Tutte.
Vi behöver fler som Anders Wall i Sverige! Kapitalister som i grunden bryr sig mer om vad man får och kan göra för pengar än samla dem i stora högar. Och det behövs stora och små kapitalister. Min far (1916-97) var verkligen en sådan, sprungen ur de minsta av omständigheter, och den ende som jag känner till i Sverige som svultit under långa tider i brist på att den faderslösa familjen (min farfar var Frälsningsofficer och dog i spanska sjukan innan min pappa blivit två år gammal) hade mat för dagen, men som - bland annat provinssialläkare - hjälpte många studiebegåvade textilarbetarbarn i Viskafors söder om Borås med böcker, busskort och andra på den tiden nödvändiga "stipendier" för att de skulle ha råd att studera vidare - jag visste inte detta förrän min far var död, då framgår det hur otroligt generöst han var i stället för att som läkare samla pengar på hög.
Detta apropå Cosi van Tutte, som betyder - har jag förstått - Så gör alla.
Deet borde alla göra, fast inte på det sättet som såpoperan skildrar utan som många som bidrar till att lyfta andra, enskilda i samhället gör genom generositet.
Jag tar efter föreställningen, som alltid slutsåld, bussen hem och tänker på andra i publiken jag mött där: bara från fp-håll förra utbildningsministern Jan-Erik Wikström, europaparlamentarikern Cecilia Wikström, förra partistyrelseledamoten (fp) Agneta Dreber samt förra riksdagsledamoten från Jönköping Inger Gustafsson i Norrahammar.
Det är kul att gå på operan även om handlingen i föreställningen, uppriktigt sagt, är förskräcklig med våra moralmått mätt.