När regeringen hösten 2010 lade fram förslag om lärarlegitimation, välkomnade socialdemokraterna genom Mikael Damberg (s) förslaget.
Miljöpartiet tyckte också att det kunde vara kvalitetshöjande, men yrkade likväl avslag på förslaget som partiet ansåg skulle göras till en del av lärarutbildningen. Det gick för fort, var huvudskälet till avslaget.
Och vänsterpartiet genom Rossana Dinamarca gick förstås tvärtemot - fast med krumelurer. Det partiet har aldrig lärt sig läxan!
- - -
Och nu! Jo, då står dessa partiet först i raden att anmäla regeringen för att den inte genomfört reformen på det sätt som tänkt var. Och så fort som det var tänkt!
- - -
Snurreruntpartier! Åsiktsbytarpartier! Populister!
Heder åt Mikael Damberg (s). Han tänkte förmodligen först - innan han uttalade sig.
Vänsterpartiet genom Rossana Dinamarca och miljöpartiet genom Gustav Fridolin kan bäst tjänstgöra som vindflöjlar.
Visar inlägg med etikett miljöpartiet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett miljöpartiet. Visa alla inlägg
onsdag 4 april 2012
tisdag 27 september 2011
27 sept: Miljöpartiet har alldeles rätt!
Miljöpartiet - liksom vänsterpartiet på något andra grunder - vill avgiftsbelägga också Essingeleden med trängselskatt. Anledningen är att alla skall betala - och det är onekligen berättigat att avgiftsbelägga Essingeleden.
I dag när jag för ovanlighetens skull inte cyklade eller åkte Roslagsbanan/T-banan var det proppfullt på Essingeleden. Jg blev en halvtimme försenad till skatteutskottets förmöte. Hur skall man minska trafiken?
Jo, där har ju miljöpartiet en helt suverän lösning, jag har faktiskt inte förrän i dag förstått hur genialisk den är.
Man avgiftsbelägger förstås också den proppfulla Essingeleden med trängselskatt.
Hur skall man annars kunna få alla dessa bilar att åter åka genom stan och proppa till trafiken även där?
Grattis miljöpartiet till en helt suverän lösning!
I dag när jag för ovanlighetens skull inte cyklade eller åkte Roslagsbanan/T-banan var det proppfullt på Essingeleden. Jg blev en halvtimme försenad till skatteutskottets förmöte. Hur skall man minska trafiken?
Jo, där har ju miljöpartiet en helt suverän lösning, jag har faktiskt inte förrän i dag förstått hur genialisk den är.
Man avgiftsbelägger förstås också den proppfulla Essingeleden med trängselskatt.
Hur skall man annars kunna få alla dessa bilar att åter åka genom stan och proppa till trafiken även där?
Grattis miljöpartiet till en helt suverän lösning!
söndag 11 juli 2010
11 juli: Miljöpartiet i Almedalen
Jag följer rapporteringen om miljöpartiet i Almedalen denna lördag - precis på samma sätt som 99,9 procent av övriga svenska folket gör, alltså via radio och TV.
Lördagen i Almedalen - jag minns att Nyamko Sabuni (fp) häromåret hade fått samma lott - är den minst publikdragande veckodagen i Almedalsveckan. De flesta journalister, organisationsföreträdare och politiker från andra partier har åkt hem, dvs till fastlandet. Så det blir hur gärna man än vill lite avslaget.
Redan i Bibeln står det ju - lätt travesti för att inte direkt åberoåa Gud - att "på den sjunde dagen vilade han sig". Nu framför språkrören Wetterstrand och Eriksson i huvudsak tydligen två önskemål:
1. Det ena luktur planekonomi, att förbjuda byggande av stormarknader utanför städerna under en femårsperiod. Det kan man förstås rent tekniskt klara genom att kommunerna har planmonopol och skulle kunna tänkas den vägen förhindra etableringen av nya köpcentra utanför städernas kärna.
Men hur ser verkligheten ut?
Vilken kommun vill avsvära sig möjligheten att f mer handel till de sina eller rent av se en etablering hamna i en annan kommun?
Nä, det där är önsketänkande - och etableringsskatt på handel är knappast ens gångbart.
2. Fördubblad kollektivtrafik i städerna på tio år - för utanför städerna, främst glesbygd men även vanlig landsbygd kommer bilen att dominera.
Med detta mp-krav är det som Gustav Fröding skriver att "Så ska vi ha´t men var ska vi ta´t?"
En mycket bra målsättning, vem är emot?
Men det är som med Lars Ohly: Man måste i politiken skilja på önskelistor och prioriterade politiska krav. Om vi skall fördubbla kollektivtrafiken, måste annat ställas på framtiden. Vad? Inget svar förstås.
Miljöpartiet har gått jättebra opinionsmässigt de senaste 2-3 åren. Om partiet vore Wetterstrand och Eriksson och några till, då skulle det till och med kunna vara en del av Alliansen.
Men det är det inte - och man kompromissar med det allt mer kaxiga vänsterpartiet.
Detta kommer att begränsa valframgången 2010.
Lördagen i Almedalen - jag minns att Nyamko Sabuni (fp) häromåret hade fått samma lott - är den minst publikdragande veckodagen i Almedalsveckan. De flesta journalister, organisationsföreträdare och politiker från andra partier har åkt hem, dvs till fastlandet. Så det blir hur gärna man än vill lite avslaget.
Redan i Bibeln står det ju - lätt travesti för att inte direkt åberoåa Gud - att "på den sjunde dagen vilade han sig". Nu framför språkrören Wetterstrand och Eriksson i huvudsak tydligen två önskemål:
1. Det ena luktur planekonomi, att förbjuda byggande av stormarknader utanför städerna under en femårsperiod. Det kan man förstås rent tekniskt klara genom att kommunerna har planmonopol och skulle kunna tänkas den vägen förhindra etableringen av nya köpcentra utanför städernas kärna.
Men hur ser verkligheten ut?
Vilken kommun vill avsvära sig möjligheten att f mer handel till de sina eller rent av se en etablering hamna i en annan kommun?
Nä, det där är önsketänkande - och etableringsskatt på handel är knappast ens gångbart.
2. Fördubblad kollektivtrafik i städerna på tio år - för utanför städerna, främst glesbygd men även vanlig landsbygd kommer bilen att dominera.
Med detta mp-krav är det som Gustav Fröding skriver att "Så ska vi ha´t men var ska vi ta´t?"
En mycket bra målsättning, vem är emot?
Men det är som med Lars Ohly: Man måste i politiken skilja på önskelistor och prioriterade politiska krav. Om vi skall fördubbla kollektivtrafiken, måste annat ställas på framtiden. Vad? Inget svar förstås.
Miljöpartiet har gått jättebra opinionsmässigt de senaste 2-3 åren. Om partiet vore Wetterstrand och Eriksson och några till, då skulle det till och med kunna vara en del av Alliansen.
Men det är det inte - och man kompromissar med det allt mer kaxiga vänsterpartiet.
Detta kommer att begränsa valframgången 2010.
måndag 10 maj 2010
7 maj: Resan till Umeå
Hur kommer man till Umeå från Stockholmsregionen en lördag?
Jo, man åker på fredag, sista flygplanet som går.
Sverige är avlångt, borde bli rundare med bättre kommunikationer.
Miljöpartiet önskar häst och vagn åter.
Eller åtminstone - ett krav från partiets första program - att cyklister skall få köra två i bredd.
Jo, man åker på fredag, sista flygplanet som går.
Sverige är avlångt, borde bli rundare med bättre kommunikationer.
Miljöpartiet önskar häst och vagn åter.
Eller åtminstone - ett krav från partiets första program - att cyklister skall få köra två i bredd.
tisdag 13 april 2010
13 april: Man tar sig för pannan!
Jag har just lyssnat mig igenom riksdagens särskilda debatt om de nya sjukförsäkringsreglerna, de som öppnat arbetsmarknaden igen för så många.
Men få reformer är som bekant barnsjukdomar eller förhindrar att enskilda hamnar mellan olika regelsystem, så inte heller denna reform.
Det har socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet med full kraft slagit ned på.
Och då uppstår frågan:
- Vill man gå tillbaka till den gamla ordningen?
Nej, om det är den rödgröna röran enig. Men däremot spretar man vilt åt vad man vill ha i stället. Vänstepartiet är mest inne på bidragslinjen, alla skall få nästan allt.
Den motfråga man ställer sig är:
- Vill då vänsterpartiet att vi andra, som inte utnyttjar systemet på ett sätt som inte är avsett (det handlar om kanske 90-95 procent av alla svenska medborgare), skall betala för dem som inte vill acceptera att arbetslinjen gäller för arbetsföra, att man skall försörja sig själva?
Nja, där får man inte något klart svar - men jag tycker att det är intressant att upplysa alla som betalar sina försäkringsavgifter att vänstepartiet i all sin godhet tycker det är rätt att några utnyttjar systemet och slipper betala.
Jag tycker det är orättvist, även om vänsterpartiet anser att det är rättvist.
En annan sak som visade sig bra med det här nya systemet, som går ut på att Försäkringskassan flytter över de som anses arbetsföra till arbetsförmedlingen, är att 35 procent fått högre ersättning än tidigare. 49 procent har tydligen fått lägre, dvs har tidigare fått mer än de borde ha, det är problematiskt för dem men inte orättvist. Däremot är det orättvist mot dem som hade lägre ersättning än de var berättigade till.
I medierna pratar man bara om de 49 procent, aldrig om de 35 som blivit orättvist behandlade.
Men till slut måste jag få citera Gunvor G Ericsson (mp) som med energi och kraft förklarade att miljöpartiet är för att sociala försäkringar skall vara rättvisa och gälla alla, dvs sjukförsäkringen.
Det måste man hålla med om. Bra!
Men hur är det då med arbetslöshetsförsäkringen?
Ursäkta - men den vill miljöpartiet uppenbarligen inte skall vara generell och gälla andra.
Det görs skillnad på vad rättvisa är. Man tar sig för pannan - samma företrädare för miljöpartiet har två helt skilda åsikter om samma sorts trygghet. Det är imponerande - och lite skrämmande.
Men få reformer är som bekant barnsjukdomar eller förhindrar att enskilda hamnar mellan olika regelsystem, så inte heller denna reform.
Det har socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet med full kraft slagit ned på.
Och då uppstår frågan:
- Vill man gå tillbaka till den gamla ordningen?
Nej, om det är den rödgröna röran enig. Men däremot spretar man vilt åt vad man vill ha i stället. Vänstepartiet är mest inne på bidragslinjen, alla skall få nästan allt.
Den motfråga man ställer sig är:
- Vill då vänsterpartiet att vi andra, som inte utnyttjar systemet på ett sätt som inte är avsett (det handlar om kanske 90-95 procent av alla svenska medborgare), skall betala för dem som inte vill acceptera att arbetslinjen gäller för arbetsföra, att man skall försörja sig själva?
Nja, där får man inte något klart svar - men jag tycker att det är intressant att upplysa alla som betalar sina försäkringsavgifter att vänstepartiet i all sin godhet tycker det är rätt att några utnyttjar systemet och slipper betala.
Jag tycker det är orättvist, även om vänsterpartiet anser att det är rättvist.
En annan sak som visade sig bra med det här nya systemet, som går ut på att Försäkringskassan flytter över de som anses arbetsföra till arbetsförmedlingen, är att 35 procent fått högre ersättning än tidigare. 49 procent har tydligen fått lägre, dvs har tidigare fått mer än de borde ha, det är problematiskt för dem men inte orättvist. Däremot är det orättvist mot dem som hade lägre ersättning än de var berättigade till.
I medierna pratar man bara om de 49 procent, aldrig om de 35 som blivit orättvist behandlade.
Men till slut måste jag få citera Gunvor G Ericsson (mp) som med energi och kraft förklarade att miljöpartiet är för att sociala försäkringar skall vara rättvisa och gälla alla, dvs sjukförsäkringen.
Det måste man hålla med om. Bra!
Men hur är det då med arbetslöshetsförsäkringen?
Ursäkta - men den vill miljöpartiet uppenbarligen inte skall vara generell och gälla andra.
Det görs skillnad på vad rättvisa är. Man tar sig för pannan - samma företrädare för miljöpartiet har två helt skilda åsikter om samma sorts trygghet. Det är imponerande - och lite skrämmande.
söndag 4 april 2010
4 april: Partiledarförtroende
Enligt en opinionsundersökning har förtroendet för partiledarna överlag minskat utom för Maria Wetterstrand där det ökat starkt.
Vad beror det på? Vad kan det bero på?
Jag tror att huvudanledningen är att Wetterstrand är så skicklig på att dels hinna ikapp de TV- och radioteam hon önskar, dels att hon slipper uttala sig i frågor där hennes åsikter är kontroversiella.
Jag vill ha bättre miljö. Vem är emot?
Jag vill alla väl. Vem är emot?
Jag vill sitta i en regering som vill gott. Vem är emot?
Under lång tid har jag haft intrycket - utöver att det i journalistkretsar gullas alldeles otroligt för Maria Wetterstrand - att mp-språkröret är mycket skicklig på att uttala sig på ett sätt som gör att det är lätt att instämma i hennes avsikter men att man samtidigt inte tror att hon kommer att nå ända fram med sina konkreta förslag.
Miljöpartiet inger trovärdighet - därför att det inte tas riktigt på allvar.
Avveckling av alla svenska kärnkraftsreaktorer? Nej, det kan ingen tro på.
Friår återinfört? Nej, det kan ingen tro på.
Höjd bensinskatt med flera kronor? Nej, det skulle ödelägga delar av landet.
Inte en krona till vägar? Nej, det är ju helt omöjligt.
Så här kan man fortsätta - visst vore det bra om kärnkraften inte behövdes, om alla kunde få ett friår samtidigt som arbetslösheten minskar, att vi kör bil på alternativa bränslen, om vi kunde satsa bara på spårtrafik av miljöskäl utan att det skulle få effekter för dem som är beroende av bil för jobbet och att få vardagen att fungera.
Så byggs förtroendet för Maria Wetterstrand upp - goda föresatser, få tror att programmet kan genomföras vilket betyder att man inte behöver ta ställning till alla de negativa saker som programmets genomförande skulle få i sak.
Vi skulle få en helt otrolig arbetslöshet när nästan hela industri-Sverige skulle monteras ned.
Folk som bor i orter med tunnelbana skulle jubla över att inga bilar skulle tillåtas, i Norrlands inland skulle folk inte kunna gå till de jobb som eventuellt finns kvar.
Miljöpartiet har blivit ett storstadsparti.
Stureplan i Stockholm är dess bästa förebild. Där finns få bilar, men tunnelbana, bussar, snart språvagnar, taxi och cykelbanor, för säkerhets skull fins också trängselavgifter som håller fattiga människor borta, där finns bara direktörer och andra som låter firman betala.
Miljöpartiet är det största miljöhotet i Sverige.
Vad beror det på? Vad kan det bero på?
Jag tror att huvudanledningen är att Wetterstrand är så skicklig på att dels hinna ikapp de TV- och radioteam hon önskar, dels att hon slipper uttala sig i frågor där hennes åsikter är kontroversiella.
Jag vill ha bättre miljö. Vem är emot?
Jag vill alla väl. Vem är emot?
Jag vill sitta i en regering som vill gott. Vem är emot?
Under lång tid har jag haft intrycket - utöver att det i journalistkretsar gullas alldeles otroligt för Maria Wetterstrand - att mp-språkröret är mycket skicklig på att uttala sig på ett sätt som gör att det är lätt att instämma i hennes avsikter men att man samtidigt inte tror att hon kommer att nå ända fram med sina konkreta förslag.
Miljöpartiet inger trovärdighet - därför att det inte tas riktigt på allvar.
Avveckling av alla svenska kärnkraftsreaktorer? Nej, det kan ingen tro på.
Friår återinfört? Nej, det kan ingen tro på.
Höjd bensinskatt med flera kronor? Nej, det skulle ödelägga delar av landet.
Inte en krona till vägar? Nej, det är ju helt omöjligt.
Så här kan man fortsätta - visst vore det bra om kärnkraften inte behövdes, om alla kunde få ett friår samtidigt som arbetslösheten minskar, att vi kör bil på alternativa bränslen, om vi kunde satsa bara på spårtrafik av miljöskäl utan att det skulle få effekter för dem som är beroende av bil för jobbet och att få vardagen att fungera.
Så byggs förtroendet för Maria Wetterstrand upp - goda föresatser, få tror att programmet kan genomföras vilket betyder att man inte behöver ta ställning till alla de negativa saker som programmets genomförande skulle få i sak.
Vi skulle få en helt otrolig arbetslöshet när nästan hela industri-Sverige skulle monteras ned.
Folk som bor i orter med tunnelbana skulle jubla över att inga bilar skulle tillåtas, i Norrlands inland skulle folk inte kunna gå till de jobb som eventuellt finns kvar.
Miljöpartiet har blivit ett storstadsparti.
Stureplan i Stockholm är dess bästa förebild. Där finns få bilar, men tunnelbana, bussar, snart språvagnar, taxi och cykelbanor, för säkerhets skull fins också trängselavgifter som håller fattiga människor borta, där finns bara direktörer och andra som låter firman betala.
Miljöpartiet är det största miljöhotet i Sverige.
söndag 28 mars 2010
28 mars: När TV gick på pumpen
Vad skall man tro?
När riksdagen behandlade regeringen Göran Perssons (s) förslag till skyldighet för bensinstationer att tillhandahålla så kallade miljövänliga drivmedel - det var vid riksmötet 2005/06 och propositionen sakbehandlades i trafikutskottet (2005/06:TU6) - var det helt klart att folkpartiet, centerpartiet och kd var emot förslaget. Det var också moderaterna som yrkade avslag på hela propositionen, sin vana trogen, medan c, fp och kd, formulerade sig så här när det gällde tvingande krav på alla landets bensinstationerna:
"Enligt vår mening är det nödvändigt att på olika sätt främja användningen av förnybara drivmedel eftersom dagens beroende av fossila drivmedel inte är hållbart.
Som ett stort antal remissinstanser påtalat kommer dock den av regeringen föreslagna lagen att motverka detta syfte, eftersom den kommer att leda till en situation där etanol gynnas framför biogas och andra förnybara bränslen.
Det är angeläget att staten vinnlägger sig om en teknikneutral hållning i förhållande till vilka alternativa drivmedel som på sikt kommer att visa sig bäst ur miljömässig och ekonomisk synpunkt.
Vi vill vidare påminna om den kritik som Lagrådet framfört mot förslaget, inte minst bristen på konsekvensanalys och datum för ikraftträdande.
Med hänvisning till vad som anförts ovan avstyrker vi regeringens förslag till lag om skyldighet att tillhandahålla förnybara bränslen."
Det är väldigt klart uttalat. Jag själv, samtliga andra närvarande folkpartister, centerpartister och kd-are, röstade nej till regeringens förslag, de närvarande moderaterna lade av oförklarlig anledning ner sina röster.
Socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet samt den tidens politiska vildar, Gudrun Schyman (f.d. v) och Karin Svensson-Smith (f.d. v), röstade ja till det tvingande förslaget.
När därför Karin Svensson-Smith i TV2:s Rapport och senare Aktuellt i dag fick säga att hon delvis var emot lagen, då är det ett hyckleri som inte ens borde få förekomma utan att hon konfronteras med sina egna göranden tidigare.
Jag har ju länge hävdat att miljöpartiet inte tar ansvar för sin politik. Här ser vi ytterligare ett flagrant fall av denna politik, en extremt glesbygdsfientlig politik. Miljöpartiet kommer att med stöd av socialdemokraterna och vänsterpartiet utarma de många byar och orter som utan deras politik kunde ha levt vidare.
Att miljöpartiets politik dessutom är den mest miljöskadliga av alla är uppenbart. Här tvingas 10.000-tals bilister köra extra långt för att tanka, inte miljövänliga alternativ utan vanlig bensin.
Reportagen i TV visar bara en sak: Hur TV har gått på pumpen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
