11 juli: Om en bortgången vän

Jag har en trist nyhet. Siri Dannaeus, till följd av inte minst sin make Carl-Axels arbete med många resor till bland annat Afrika berest lärare från Strängnäs, född 1937, riksdagsledamot 1996-98, avled i tisdags.
Hon drabbades av cancer för flera år sedan, en sjukdom som framgångsrikt hölls tillbaka men i vår/sommar förvärrades.
Så sent som inför Veterandagen andra veckan i maj 2010 hade jag direkt kontakt med henne och hon gav – efter att TT intervjuat henne den 7 juni - ännu den 10 juni i år en intervju i Eskilstuna-Kuriren om pensionärernas villkor; hon var kritisk till regeringens långsamhet i beskeden om konsumtionshöjande politik riktad till landets pensionärer.
Siri kom in i riksdagen den 26 februari 1996 då Conny Sandholm, Nyköping, plötsligt avled under sin första mandatperiod. Hon var verksam i arbetsmarknads- men även utbildningsutskottet och var fp-ledamot i 1997 års lärarutbildningskommitté.
I Strängnäs var hon under många år kommunalpolitiskt aktiv.
Siri var en duktig bridgespelare, har jag förstått. Hon var också intresserad av kultur i vid mening men särskilt konst och tillhörde vid sin bortgång Strängsnäs konstförening.
Men mesta tiden ägnade hon SPF där hon sedan 2008 var förbundsstyrelseledamot, aktiv sådan. Inte minst engagerade hon sig i den ekonomiska kommitté som SPF tillsatte om pensionerna och som presenterades för regeringen den 26 maj 2009 på Haga slott, en kommitté som leddes av Ingemar Mundebo men också innehöll både Gustaf Lindencrona och Siri, därtill Karl Erik Olsson (c) och Margareta Gärdestad.
Under en följd av år tillhörde Siri Dannaeus också Stiftelsen Eskilstuna-Kuriren, den stiftelse startad av J A Selander 1940 och som är ensamägare till Eskilstuna-Kuriren och de tidningar som numera ingår i koncernen, Katrineholms-Kuriren, Södermanlands Nyheter, Folket och avläggaren till EK Strängnäs Tidning.

Det var inte minst i EK-sammanhang som jag lärde känna Siri coh Carl-Axel, bland annat vid intressanta studieresor till Rom, Göteborg, Örebro och Warzsawa.

10 juli: Ett speciellt museum

Att Holger Larssons traktormuseum fanns visste jag uppriktigt sagt inte. Men denna dag passerar jag det, i Svartbyn i Överkalix kommun, inte långt från just Överkalix med sin karakteristiska sväng på Kalixälven.
Där på gårdsplanen finns något 100-tal gamla traktorer och andra maskiner, alla använda i trakten, en John Deere från 1934, en annan från några år senare, ett levande lager om man så vill.
Det sägs att de går att köra, om det är sant vet jag inte.
Det är kul att titta på och roligt att någon ägnar sig åt. Lokalen är Guds fria natur och om vintern måste hela museet minus en åttakantig byggnad som finns vara täckt av snö.
Någon personal finns inte - men man betalar 20 kr i en kassaapparat där man kan se att fler varit där denna dag.
Heders åt den som ägnar tid och säkert ger plats åt detta museum, möjligen inte av nationellt intresse men kul att gå omkring i.

Tänk att det funnits så många olika sorters traktorer, lyftkranar. bandvagnar och vad det är!
Så hittar jag på nätet detta om det jag ser med egna ögon:
Holgers Traktormuseum
Sveriges nordligaste traktormuseum hittar du beläget vid polcirkeln, Överkalix. I den charmiga byn Svartbyn, får du möta norrbottens jordbruks- och maskinhistoria.Samlat under ett tak och ute på den stora gårdsplanen finns museets alla maskiner.
Inne i det åttakantade museet hittar du ett tjugotal av Holger Larssons 100 talet traktorer. Alla traktorena är i brukbart skick.Många av traktorerna kommer från byarna runt om i Överkalix, men flera av dem är köpt upp eller skänkta av de gamla ägarna, runt om i norra norrland. Det finns även några riktiga rariteter i museet, som John Deere BR från 1934, Case CH från 1939 med endast ett 100-tal tillverkade av den modellen.
Besöka? Passar alla åldrar
Pris: Inträdet kostar 20 kr/person och en guidad tur 500 kr.
Öppettider: Hålls öppet från 1Juni -31Aug.
Öppettiderna är mellan kl. 10. 00-18.00 varje dag, måndag som söndag.

Här ett klipp om detta speciella museum: En traktorutställning från en tid som inte längre finns.

11 juli: Match om tredje pris

Tyskland-Uruguay 3-2
Helt rättvist - en händelserik match där båda lagen ville vinna. Diego Forlán var utmärkt, inte snabbast men skicklig, Sebastian Schweinsteiger också mycket bra.
Målvakterna får inte godkänt.
Men vem bryr sig om vem som blir trea - om det inte gäller Sverige förstås?
Jag såg matchen i Luleå, på ett ganska sunkigt hotell .
Det var skönt att gå ut efteråt.
Jag gillar Norrlandsluften. Tur att det finns mycket - så att myggen får plats.

11 juli: Haparandabanan

Haparandabanan är ett av Sveriges mest intressanta infrastrukturprojekt, ganska okänt söder om Luleå men av största vikt för svensk ekonomin inkl. Göteborgs hamn?
Låt mig förklara - strax.

På väg mellan Pajala/Överkalix och Luleå viker jag av mot Kalix i Morjärv för att studera den nya järnvägen. Det handlar om en upprustning av befintlig järnväg Boden–Kalix/Karlsborg (119 km) samt ny järnväg Kalix–Haparanda (42 km).
Hela sträckan Boden–Kalix-Haparanda elektrifieras och förses med nytt signalsystem - på bilden ser man att det börjar fungera.
Varför detta projekt, långt från Stureplan i Stockholm?
Jo, handeln med Finland och Ryssland - och länder än längre bort i öst, kommer bara att fortsätta växa. Vad finns för spår- och hamnalternativ, ja, isfria hamnar krävs:
1. Moskva-Berlin-Rotterdam
2. Moskva-Hapanda-Narvik/Göteborg
Det är huvudalternativen. På den första sträckan kommer det att bli trångt, trångt - det andra alternativet kan komma att bli en otrolig transportsuccé, det tror jag och det är därför jag studerat och stött detta projekt, Sveriges enligt min mening näst viktigaste infrastrukturprojekt (att fortsätta att rusta Göteborgs godshanteringshamn är och förblir hela Nordens viktigaste infrastrukturprojekt).
Banverket motiverar Haparandabanan så här: För att möjliggöra effektivare och miljövänligare tågtrafik på den enda järnvägslänk som binder samman Sverige med Finland och Ryssland.
I dag - se mina bilder pågår upprustningen av den befintliga järnvägen Boden–Kalix/Karlsborg. Byggnation av ny järnväg Kalix-Haparanda påbörjades februari 2008, trafikstarten beräknas till 2012.
Kostnaden - och då vet jag inte om den mängd stölder av främst koppar som skett ingår - är ungefär 3.400 miljoner kr, varvid en del finansieras genom Europeiska Unionen, Transeuropeiska Transportnätverken (TEN-T).
Fem gånger har jag nu sett projektet växa fram, ett par gånger har jag också besökt Banverket i Luleå för kompletterande information.
Denna lördag framstår det för mig som om projektet ser riktigt lyckat ut - i framtiden behövs också en stor spårväxel, troligen på finska sidan av Torneälven.
Om man kunde köpa andelar i detta projekt - då skulle jag satsa en bra slant. Detta måste, och då vet man ingenting om de slumrande malmtillgångarnas möjliga exploatering, vara Sveriges bästa infrastrukturprojekt på många år.
Varför har inte socialdemokratiska regeringar satsat?
Jo, man ville nog, insåg potentialen. Men man saknade finansiering - det är helt rätt som flera socialdemokratiska riksdagsledamöter denna mandatperiod uttalat sig om att projektet saknade tillräcklig finansiering, 700-1000 miljoner kr.
Men det har denna regering sett till att ordna.
Jag tror att det är det som är skillnaden: Projekt måste fullföljas, slutföras.
Tänk själv: Finns det något som är så slösaktigt som att bygga en väg eller järnväg nästan ända fram, bara sista kilometern återstår?
Det finns många sådana projekt i Sverige - E73 till och från Nynäshamn är ett skräckexempel, invigt som första spadtagsgrävare av dåvande statsministern Göran Persson, starkt försenat därför att pengarna för sista 6 km inte fanns!
Också det ordnade denna regering!

11 juli: Miljöpartiet i Almedalen

Jag följer rapporteringen om miljöpartiet i Almedalen denna lördag - precis på samma sätt som 99,9 procent av övriga svenska folket gör, alltså via radio och TV.
Lördagen i Almedalen - jag minns att Nyamko Sabuni (fp) häromåret hade fått samma lott - är den minst publikdragande veckodagen i Almedalsveckan. De flesta journalister, organisationsföreträdare och politiker från andra partier har åkt hem, dvs till fastlandet. Så det blir hur gärna man än vill lite avslaget.
Redan i Bibeln står det ju - lätt travesti för att inte direkt åberoåa Gud - att "på den sjunde dagen vilade han sig". Nu framför språkrören Wetterstrand och Eriksson i huvudsak tydligen två önskemål:
1. Det ena luktur planekonomi, att förbjuda byggande av stormarknader utanför städerna under en femårsperiod. Det kan man förstås rent tekniskt klara genom att kommunerna har planmonopol och skulle kunna tänkas den vägen förhindra etableringen av nya köpcentra utanför städernas kärna.
Men hur ser verkligheten ut?
Vilken kommun vill avsvära sig möjligheten att f mer handel till de sina eller rent av se en etablering hamna i en annan kommun?
Nä, det där är önsketänkande - och etableringsskatt på handel är knappast ens gångbart.
2. Fördubblad kollektivtrafik i städerna på tio år - för utanför städerna, främst glesbygd men även vanlig landsbygd kommer bilen att dominera.
Med detta mp-krav är det som Gustav Fröding skriver att "Så ska vi ha´t men var ska vi ta´t?"
En mycket bra målsättning, vem är emot?
Men det är som med Lars Ohly: Man måste i politiken skilja på önskelistor och prioriterade politiska krav. Om vi skall fördubbla kollektivtrafiken, måste annat ställas på framtiden. Vad? Inget svar förstås.
Miljöpartiet har gått jättebra opinionsmässigt de senaste 2-3 åren. Om partiet vore Wetterstrand och Eriksson och några till, då skulle det till och med kunna vara en del av Alliansen.
Men det är det inte - och man kompromissar med det allt mer kaxiga vänsterpartiet.
Detta kommer att begränsa valframgången 2010.

10 juli: På Pajala marknad

Det är tredje gången jag gästar Pajala marknad - en gång, för två-tre år sedan, var det kyligt och regnigt men i dag - 10 juli - strömmar folk till, inte bara från Pajala utan hela södra Sverige.
I folkpartiets stånd finns Ulla Bergström, känd av alla Pajalabor från Posten, och denna mandatperiod, liksom flera tidigare, folkpartiet liberalernas företrädare i Pajala kommunfullmäktige.
Den platsen kommer dock att nästa mandatperiod tas av Eino Frikvist - i röd keps - som likt många andra liberaler i Pajala har ena handen i Lions, andra i folkpartiet.

Det är en fröjd att stå här mitt i folkvimlet där 10.000-tals besökare går för, just går, här tar man det lite lugnt. Man strosar runt bland alla stånd, äter, pratar, studerar utbudet.
I fp-montern hittar jag också Jens Sundström, landstingsråd från Luleå och folkpartiets toppkandidat 2010 i riksdagsvalet. Med är hela familjern Sundström: Lotta och de två flickorna. Man kan, efter några timmar, ana att döttrarna är en smula mätta på både politik och att blåsa fp-ballonger. Strejken är nära ...

Jens Sundström har placerat sin kampanjbil ett halvkvarter längre bort och vi går dit för tt fotografera bilen och 2 x Sundström.
Hur tas partipolitik emot på en marknad som Pajala?
Det vanligaste - och det är känt av alla politiker - är att väljarna skyndar förbi, man vill inte stanna. Men så finns det också en minoritet, kanske någon procent, som tvärtom tar tillfället i akt att diskutera angelägna frågor.
Ibland står man svarslös: en kunnig person från Uppsala,. han är uppenbart lärare, är urarg på kommunalpolitikerna i Uppsala för nedskärningar i kommunens skolbudget. Samtalet tar emellertid en annan vändning när vi så småningom lämnar frågan om hur stora grupperna i skolan är och borde vara, och diskuterar Jan Björklunds sätt att omvandla skolan. Det visar sig ha fullt stöd - utom på en punkt: Det har gått för sakta. Men målet att eleverna skall lära sig mer och att den som skall bestämma i klassrummet är läraren, det får fullt stöd - och jag får också veta att detta är inte bara vad lärare länge önskat utan även eleverna.
Så är det sjukvårdsfrågor förstås, det finns inte en väljare i detta land som inte har egna, negativa, erfarenheter från kontakterna med sjukvården. Men samma väljare lovordar samtidigt den vård och omsorg man fått när man väl kommit fram.
Talas det något om skatterna? Ja, de är fortfarande höga. Om infrastrukturen, vägar och järnvägar? Ja, det som nu görs borde ha gjorts långt tidigare. Om Littorin? Nä, ingenting.
Mitt intryck är att alltför många väljare inte bryr sig, och inte heller nänns sätta sig in ens i de frågor de bryr sig om. Däremot skall politikerna leverera - det man själv tycker.
Pajala marknad? Jag står fem timmar i fp-montern och har intrycket att detta är en mycket populär marknad, med många besökare som bor i Stockholmsområdet och kommunerna runt i kring, Gällivare, Kiruna, Överkalix, Kalix, Haparanda och Övertorneå.

9 juli: Till Gällivare med Dundretbesök

Gällivare station - en skönhet!
Denna fredagskväll far jag med NextJet - jag tror flygföretaget heter så - till Gällivare. Avsikten är att medverka om lördag på Pajala marknad.
Flygplanet, av propellertyp, landar på Lappland Airport i Gällivare vid 20-tiden, det är ganska mycket folk med planet.
Så tar jag in på Grand Hotel Lappland som ligger mitt emot den granna järnvägsstationen - tyvärr är antalet tåg som passerar och stannar begränsat. Jag vet få tågstationer som till det yttre är så vacker som Gällivare Centralstation - den heter väl så?
Ingen VM-fotboll ikväll, jag noterar att nattlivet i Gällivare verkar ganska livligt men tar bilen på en tur upp till Dundret.
Bilderna är därifrån och talar för sig själva oxh självt.

9 juli: Göran Hägglund i Almedalen

Näst sist ut bland Almedalstalarna 2010 var kd:s Göran Hägglund. Det var - jag hörde bara medierapporteringen - ett tal tydigt inriktat på att tillfredsställa de - i personer räknat ett fåtal procent av väljarkåren - som kan tänka sig rösta på kd. Partiets profil är smal, partiets potential är begränsad, de frågor man vill ägna sig åt få.
Men man klarar nog 4-procentspärren.
Låt mig söka göra en analys av partiet:
Det finns ett fundamentalt problem med kristdemokraterna som går tillbaka till dess bildande 1964. Partiet bygger på värnanade om en viss religion, inget fel i det.
Men därmed har man också dels sagt att partiet är lite bättre för alla de - och de verkar ju inte vara så många - som anser att kristendomen inte bara i kulturellt avseende utan också politiskt skall ha särskilda företrädare i politiken, dels har man definierat sig som ett särintresse i politiken.
Detta utgör ramen för möjligheterna och är en stark begränsning. Men genom att särintresset bara omfattar en sak, religionen och levnadssättet, kan partiet hamna hur som helst i alla andra frågor, vilket ju synts genom att partiet först inte ville samarbeta med något annat parti men nu är klart liberalt i ekonomiska frågor, att partiet först tog stark ställning mot kärnkraft och nu är för, att partiet avvisade svenskt Europamedlemskap och därmed euron, men numera framstår som stark värnare av alla dessa saker efter att ha "bytt åsikt" eller kanske snarare sida i politiken. Så här kan det bli i fråga efter fråga om särintresset religionen inte ger svar på andra frågor: Liberalismen har en helt annan bredd och blir därmed i grunden mer förutsägbar.
Sedan är Göran Hägglund en mycket kompetent person och partiledare.
Fast den som känner honom - och det gör jag väl sedan 1985 - är nog ganska förvånad över hans ministerval: Han borde varit verksam i finansdepartementet, socialdepartemetet är knappast det område som ligger mest i hans personliga intressesfär i politiken.

9 juli: Förberedelser för resa

Vad behöver man ta med sig på resa till Norrland?
Björnsprej? Myggnät? Världskarta? Solskydd när man sover?
Nä, visst finns det fördomar - roliga sådana, man måste kunna skratta - om också Norrland, men det viktigaste att ta med sig är lite tålamod. För medan alla rusar runt och är jäktade i Stockholm är skåningen och norrlänningen sina likar: De tar dagen som den kommer och utan att hetsa, det finns en trygghet - något annat än sävlighet - som gör att Norrland ibland kan framstå som mer inbundet och konservativt än storstadsområdena i Sverige.
Det märks redan när jag skall hämta hyrbilen som skall ta mig till Pajala. Från bilfirman ringer man och säger var nyckeln finns, man har inte tid att - vid 20-tiden - själv lämna nycklarna "men det går ju lika bra att du hämtar bilen själv".
Jo, nog är det sant.
I övrigt kretsar medierapporteringen kring Mona Sahlins tal i Almedalen. Det var ingen nedslagen person som ställde sig i talarstolen utan en optimistisk sådan.
Kanske lyckades hon i en mening: Att höja modet hos de egna. Det är ju många som inte bara är bekymrade över partiledaren själv utan också partiets ekonomiska politik, att den bygger på att landet är i kris vilket inte är fallet. Nu var det mer traditionella löften som fördes fram och stridslinjen gick än en gång kring välfärdens fördelning, inte skolan där socialdemokraterna vikt ned sig, inte utrikespolitiken där samma sak är fallet osv.
Med Arlandabanan mot Gällivare!

8 juli: Mona Sahlin i Almedalen

Tidningen Resumé hade rubriken: Ödesdagen.
Förmodligen avsåg tidningen Mona Sahlins anförande i Almedalen.
Det får skrivas på de politiska överdrifternas konto.
Ödesdagen är valdagen.
Och det är klart att uppmarschen inför denna är tung för Mona Sahlin, inte så mycket den ryktesspridning om henne som sägs förekomma - jag har dessbättre inte träffat på eller fått något sådant meddelande (men det kanske beror på vanliga riksdagsledamöters obetydlighet eller möjligen opålitlighet att inte avslöja slikt) - utan beror på att det socialdemokratiska partiet hamnat i ett sällskap där alla är obekväma med varandra: Att socialdemokraterna efter 1927 skulle samarbeta med vänsterpartiet och dess föregångar har ju varit omöjligt, i alla fall organisatoriskt.
Och den fråga som Sahlin inte kan besvara är: Hur stort inflytande över svensk politik skall dagens socialdemokrater ge f.d. kommunister?
I rader av frågor har socialdemokraterna accepterat den nya regeringens: bostadsbeskattningen, jobbavdraget, valfrihet inom vården - vad man invänder mot är marginellt, så kallad symbolpolitik.
Inte ens i den centralaste frågan, arbetslöshetsförsäkringen, kommer en återgång till tidigare nivåer eller kvalifikationsregler att återinföras - men reträtten sker till pukor och trumpeter och risk finns att vissa tror att socialdemokraterna skall göra det de säger, så är det ju inte.
Betyg:
Sahlin får tre i betyg godkänt men inte mer.