Denna Sifo-mätning är den sista före augusti månad 2010. 1.906 personer svarade den 31 maj - 10 juni på frågan:
- Vilket parti skulle du rösta på om det var val i dag?
Vare sig Alliansen eller De rödgröna kan regera själv, enligt Sifo-undersökningen.
Alliansen får 48,4 procent, De rödgröna 45,6.
SD kommer över 4-procentsspärren med 4,3 procent.
Tyvärr har jag inte någonstans hittat bortfallssiffran men SCB-mätningen i torsdags hade 32,1 i bortfall.
Det gör att tillförlitligheten i dagens Sifo-mätning är större, och aktuellare, än torsdagens månadslånga SCB-mätning. SCB måste fundera på sin metod framöver, frågar man fel vid fel tidpunkt räcker det inte med stort antal intervjuer.
GA
År Mån (m) (fp) (c) (s) (v) (kd) (mp) (sd) (övr) Ej svar Antal
2010 06 32.9 6.1 4.9 30.6 5.1 4.5 9.9 4.3 1.7 --,- 1906
2010 05 30.9 6.7 5.1 34.3 4.3 3.5 10.7 3.5 1.0 15,0 1917
2010 04 29.8 6.2 4.9 34.0 5.4 4.1 9.0 4.9 1.6 14,4 1945
2010 03 30.8 5.9 4.7 34.0 5.6 3.8 10.6 3.8 0.9 15,3 1916
2010 02 29.6 6.5 5.6 34.6 5.1 3.9 9.3 3.4 2.0 16,0 1925
2010 01 25.8 6.7 5.0 36.9 5.5 4.0 9.4 5.0 1.8 14,0 1919
2009 12 25.1 6.8 5.2 36.7 5.2 3.7 10.3 5.1 2.0 14,2 1901
2009 11 28.5 7.0 4.5 33.3 5.9 4.0 9.7 5.8 1.4 14,1 1894
2009 10 29.2 6.3 4.6 35.7 5.9 4.3 7.6 4.7 1.8 12,6 1907
2009 09 29.0 7.3 5.0 34.0 5.5 3.7 8.9 3.9 2.7 11,8 1895
2009 08 27.6 6.8 6.1 32.8 6.1 4.7 9.2 4.2 2.5 12,8 1911
2009 07 --------- Ingen mätning ----------------------
2009 06 28.2 8.8 5.0 32.8 5.2 4.2 8.5 3.1 4.2 13,5 1897
söndag 13 juni 2010
12 juni: Goda vänner i Sollebrunn
Riksdagsledamöterna Gunnar Andrén och Anita Brodén flankerar fullmäktige- och kommunstyrelseledamöterna Kristina Grapenholm, Alingsås, och Lill Jansson, Lerum. Foto: Ulrik Hammar, TrollhättanDet är tredje året i rad som jag sommartalar - eller kanske mer pratar - hos Anita Brodén i Bjerke strax söder om Sollebrunn. Anita Brodén, Sollebrunn, arrangerar nu nu för åttonde året i rad ett sommarmöte med deltagare från inte bara Alingsås utan många andra kommuner.
Vid mötet presenterade jag de viktigaste delarna i det som skett under den gångna mandatperioden, och uppehöll mig särskilt vid att Sverige gått igenom den mycket svåra ekonomiska krisen med goda statsfinanser och förhållandevis god sysselsättning.
- Särskilt roligt är ju att kunna notera att Saab alls inte är nedlagt som var ett överhängande hot för ett år sedan, utan nu ser fram mot mycket goda tider – jo, jag kör själv Saab och överväger att köpa en nyare vid tillfälle.
- Men visst finns det problem – alltför många unga saknar jobb, men vi kan också se att det finns inget så viktigt för att få jobb eller bli företagare som bra utbildning.
Vid mötet presenterade också Anita Brodén en rapport om sina insatser under senaste året i riksdagen.
Anförandet följdes av en lång och omfattande diskussion.
Som tack för anförandet fick jag Andrén en gåva i form av en get som ges till en ung flicka eller pojke via ActionAid i byn Kariwa i södra Mocambique.
- En mycket fin solidaritetsgåva.
12 juni: Anten-Gräfsnäs järnväg
På väg till Sollebrunn stannar jag vid Anten-Gräfsnäs museijärnväg.Undrar förres
ten: Är det bara pojkar/män som alltid fascineras av järnvägar, gamla som nya?Jag känner alltid en tillfredsställelse att åka tåg, slå sig ned, läsa, sova, titta, äta notera?
Det är en 12 km lång bana i, som jag kan se, utmärkt skick. Den drivs inte av SJ utan av en ideell förening.
Loket är ett riktigt ånglok, vagnarna från 1940-talet. Dessa har man kompletterat med moderniteter från 1950-talet, rälsbussar.
Man får också riktiga biljetter, som klipps av en konduktör. Förhandsbokning behövs inte, SJ:s alla terminaler kan vara hur moderna som helst men här kan man köpa biljett direkt av konduktören!
Adressen är http://www.agj.net/ och man
har också telefon 0322-721 30 - en telefonsvarare. Observera! Vid köp av biljett accepteras inte kreditkort!lördag 12 juni 2010
11 juni: Fp-möte hemma
Jonas Uebel och Maarit Nordmark, fp-toppkandidater i Danderyd 2010. Foto: Sanuel AndrénFör 18:e året i sträck har vi sommarmöte i folkpartiet i Danderyd på Långängsvägen 34, detta år med dryga 20-talet deltagare.
En stor hälsning sänder vi alla till Ernst Klein, som drabbats av ohälsa och saknas mycket.
Det är ett gemensamt styrelse- och fullmäktigegruppmöte som Lars-Gunnar Wallin och Jonas Uebel leder, huvudfiguerar är annars också Bengt Sylvan.
Och så plåtar Samuel för valrörelsen först Jonas och Maarit Nordmark, sedan Bengt och Maarit.
Bengt Sylvan och Maarit Nordmark, Bengt står högt på landstingslistan, tillsammans är de tre resepktive två på fullmäktigelistan
11 juni: Ett möte i åsiktsfrihetens tjänst
Jag är på eftermiddagen värd för ett mindre möte i riksdagshuset där företrädare för flera partier i Israel skall komma och ge sin syn på landets agerande.
Dessvärre kommer inte de företrädare som utlovats från tre partier i Knesset, från både regeringssidan och oppositionen. Tråkigt.
Nu är det endast ordföranden i Likuds ungdomsförbund, Davidi Hermelin, som kommer. Jag hälsar honom dock - även om Likud minst av allt är ett systerparti till oss svenska liberaler - välkommen.
Jag vill - liksom de 6-8 övriga inbjudna - lyssna till hans åsikter.
Ett viktigt motiv för att vara värd för mötet är också att direkt kunna framför mina - och folkpartiets - synpunkter på Israels agerande på internationellt vatten. Det gör jag också, i tämligen skarpa ordlag, och manar Hermelin ta med sig dessa synpunkter till Israel, regeringen där och Knesset.
- På Israel har vi, som uppskattar Israels demokrati, höga moraliska förväntningar - och skäl att ställa höga krav - och godtar inte statspiratinspirerad överhöghet på internationellt vatten, understryker jag bestämt.
Det förhållandet - säger jag vidare - att vissa anser att Israels sätt att agera, och som man anser ha rätt att göra för att freda sig, skulle ligga inom ramen för vad som kan tänkas inte vara internationellt förbjudet - någon professor emeritus i inernationell rätt har uttalat det - betyder inte att det är tillåtet med statspirater.
- Och framför allt är det ovärdigt och olämpligt en nation som omfattar viktiga rättsprinciper och som skall präglas av humanism och respekt för andra människor och deras rätt.
Att få möjighet att framföra detta direkt till Davidi Hermelin är bra. Dialog kräver faktiskt två som lyssnar.
Jag klargör vidare:
För oss som vill Israel och människorna som bor i landet väl, som uppskatt denna ensamma och hotade demokrati i Mellersta Östern, som beundrar landet och dess medborgare, som vill att landets medborgare skall kunna leva trygga och säkra, inom internationellt erkända gränser, har detta varit en mycket svår tid - när landet som vi vill väl använder metoder som inte kan försvaras rättsligt eller demokratiskt.
Sedan lyssnar jag till Hermelin och det blir en bra debatt, många saker instämmer jag i, inte i annat.
Hermelin ger en intressant 15-årig bakgrund till varför Israel bytt strategi vid tre tillfällen, step by step, final solution och dagens politik som bygger på andra grunder.
Det borde inte minst många palestinier lyssna till - och det finns, påtalar Hermelin, ungefär halvannan miljon palestinier i Israel som stöder den politik som till och med den nuvarnade regeringen bedriver gentemot Gazas och Västbankens invånare.
Det bör också noteras att Hermelin långt ifrån är okritisk -som man kanske i förstone skulle kunna tro - mot Israels agerande, tvärtom: Däremot präglas hans åsikter av den enligt honom snedvridna rapporteringen av Ship to Gaza, dess yttersta syften, finansiering och genomgörande.
Det kan jag i flera avseenden förstå - retuscherade bilder är inte god reklam för Ship to Gaza, då kan man misstänka att andra motiv än omsorgen om människorna på Gaza-remsan föreligger.
Och i Gaza finns enligt Hermelin många människor "som lider svårare än i Israel av yttre hot" - det är en realitet men som den styrande Hamas-falangen inte bryr sig om, vilket gör lidandet än svårare.
Det finns verkligen alltid skäl att vara skeptisk mot alla former av fundamentalism och fundamentalister. Skillnaden mellan talibaner och Hamas - och för den delen de styrande mullorna i Iran - är i det avseendet obefintlig. Vi i Sverige är ovana vid att umgås med fundamentalister, men människor som känner hela sanningen och inget annat än den går oftast inte att ens diskutera med.
Lösningen?
Enligt min mening finns ingen utsikt till lösning förrän demokrati kunnat etableras i Gaza, på Västbanken, i länderna runtikring. Människorna lider nu dubbelt: av isolering och brist på demokrati.
Till slut en annan, mindre viktig, sak:
Jag är kritisk till hur en del av företrädarna för inbjudarna till mötet, Liberal Mångfald, före och efter mötet, hanterat detta publikt. Någon som bort veta bättre - och då tänker jag verkligen inte på LM:s ordförande - visade sig i sina kontakter med mig inte kunna skilja på sanning och lögn. Det är inte liberalt, det är förkastligt.
Deet har gjort mig bedrövad. Att kunna lita på uppriktiga och sanningsenliga besked tillhör anständiga människors sätt att umgås.
Att inte våga stå för saker man gjort, är ingen god reklam.
Att sträva efter egen mediefokusering är eländigt.
Men i slutändan är det viktigt för parlamentariker att även i kontroversiella frågor höra företrädare för åsiktsriktningar som inte har medial access. Det må gälla företrädare för Israel, Belarus, Kina eller andra länder - friheten att yttra sig, att lyssna, att utbyta åsikter måste gå före allt annat.
Här måste kompromisslöshet föreligga - och jag står för den.
De som vill isolera andra - och därmed sig själva - förstår inte att lösningar på konflikter ligger i samverkan och försoning, förståelse och sprängning av fördomar.
Här har den s.k. vänstern mycket att fundera över.
Deras retorik är lika ihålig som förfärligt innehållslös.
Tillägg:
DN-reportern Mats J Larsson har en vinkling i DN 12/6 om mötet Spricka i folkpartiet om Ship to Gaza.
Man kan diskutera vinklingen. Men för min del anser jag att artikeln är korrekt om än tillspetsad i den del som handlar om stoppandet av mötet. Ingen har i alla fall stoppat mig - och jag låter mig inte stoppas.
Dessvärre kommer inte de företrädare som utlovats från tre partier i Knesset, från både regeringssidan och oppositionen. Tråkigt.
Nu är det endast ordföranden i Likuds ungdomsförbund, Davidi Hermelin, som kommer. Jag hälsar honom dock - även om Likud minst av allt är ett systerparti till oss svenska liberaler - välkommen.
Jag vill - liksom de 6-8 övriga inbjudna - lyssna till hans åsikter.
Ett viktigt motiv för att vara värd för mötet är också att direkt kunna framför mina - och folkpartiets - synpunkter på Israels agerande på internationellt vatten. Det gör jag också, i tämligen skarpa ordlag, och manar Hermelin ta med sig dessa synpunkter till Israel, regeringen där och Knesset.
- På Israel har vi, som uppskattar Israels demokrati, höga moraliska förväntningar - och skäl att ställa höga krav - och godtar inte statspiratinspirerad överhöghet på internationellt vatten, understryker jag bestämt.
Det förhållandet - säger jag vidare - att vissa anser att Israels sätt att agera, och som man anser ha rätt att göra för att freda sig, skulle ligga inom ramen för vad som kan tänkas inte vara internationellt förbjudet - någon professor emeritus i inernationell rätt har uttalat det - betyder inte att det är tillåtet med statspirater.
- Och framför allt är det ovärdigt och olämpligt en nation som omfattar viktiga rättsprinciper och som skall präglas av humanism och respekt för andra människor och deras rätt.
Att få möjighet att framföra detta direkt till Davidi Hermelin är bra. Dialog kräver faktiskt två som lyssnar.
Jag klargör vidare:
För oss som vill Israel och människorna som bor i landet väl, som uppskatt denna ensamma och hotade demokrati i Mellersta Östern, som beundrar landet och dess medborgare, som vill att landets medborgare skall kunna leva trygga och säkra, inom internationellt erkända gränser, har detta varit en mycket svår tid - när landet som vi vill väl använder metoder som inte kan försvaras rättsligt eller demokratiskt.
Sedan lyssnar jag till Hermelin och det blir en bra debatt, många saker instämmer jag i, inte i annat.
Hermelin ger en intressant 15-årig bakgrund till varför Israel bytt strategi vid tre tillfällen, step by step, final solution och dagens politik som bygger på andra grunder.
Det borde inte minst många palestinier lyssna till - och det finns, påtalar Hermelin, ungefär halvannan miljon palestinier i Israel som stöder den politik som till och med den nuvarnade regeringen bedriver gentemot Gazas och Västbankens invånare.
Det bör också noteras att Hermelin långt ifrån är okritisk -som man kanske i förstone skulle kunna tro - mot Israels agerande, tvärtom: Däremot präglas hans åsikter av den enligt honom snedvridna rapporteringen av Ship to Gaza, dess yttersta syften, finansiering och genomgörande.
Det kan jag i flera avseenden förstå - retuscherade bilder är inte god reklam för Ship to Gaza, då kan man misstänka att andra motiv än omsorgen om människorna på Gaza-remsan föreligger.
Och i Gaza finns enligt Hermelin många människor "som lider svårare än i Israel av yttre hot" - det är en realitet men som den styrande Hamas-falangen inte bryr sig om, vilket gör lidandet än svårare.
Det finns verkligen alltid skäl att vara skeptisk mot alla former av fundamentalism och fundamentalister. Skillnaden mellan talibaner och Hamas - och för den delen de styrande mullorna i Iran - är i det avseendet obefintlig. Vi i Sverige är ovana vid att umgås med fundamentalister, men människor som känner hela sanningen och inget annat än den går oftast inte att ens diskutera med.
Lösningen?
Enligt min mening finns ingen utsikt till lösning förrän demokrati kunnat etableras i Gaza, på Västbanken, i länderna runtikring. Människorna lider nu dubbelt: av isolering och brist på demokrati.
Till slut en annan, mindre viktig, sak:
Jag är kritisk till hur en del av företrädarna för inbjudarna till mötet, Liberal Mångfald, före och efter mötet, hanterat detta publikt. Någon som bort veta bättre - och då tänker jag verkligen inte på LM:s ordförande - visade sig i sina kontakter med mig inte kunna skilja på sanning och lögn. Det är inte liberalt, det är förkastligt.
Deet har gjort mig bedrövad. Att kunna lita på uppriktiga och sanningsenliga besked tillhör anständiga människors sätt att umgås.
Att inte våga stå för saker man gjort, är ingen god reklam.
Att sträva efter egen mediefokusering är eländigt.
Men i slutändan är det viktigt för parlamentariker att även i kontroversiella frågor höra företrädare för åsiktsriktningar som inte har medial access. Det må gälla företrädare för Israel, Belarus, Kina eller andra länder - friheten att yttra sig, att lyssna, att utbyta åsikter måste gå före allt annat.
Här måste kompromisslöshet föreligga - och jag står för den.
De som vill isolera andra - och därmed sig själva - förstår inte att lösningar på konflikter ligger i samverkan och försoning, förståelse och sprängning av fördomar.
Här har den s.k. vänstern mycket att fundera över.
Deras retorik är lika ihålig som förfärligt innehållslös.
Tillägg:
DN-reportern Mats J Larsson har en vinkling i DN 12/6 om mötet Spricka i folkpartiet om Ship to Gaza.
Man kan diskutera vinklingen. Men för min del anser jag att artikeln är korrekt om än tillspetsad i den del som handlar om stoppandet av mötet. Ingen har i alla fall stoppat mig - och jag låter mig inte stoppas.
11 juni: EU-nämnden
Obs! Fotot från 4 juni 2010, ej 11 juni om någon tror det. Men personerna, platsen och tiden på dagen är densamma: kanslichefen Maria Hjorth, nämndordföranden Anna Kinberg Batra (m) och viceföranden Susann Eberstein (s).I dag var det Emma Löfdahl Carlsson från Eksjö och Karin Granbom Ellison från Linköping som företrädde folkpartiet vid EU-nämndens möte. Men jag slank också in för att lyssna till Carl Bilt och Birgitta Ohlsson när de presenterade Sveriges ståndpunkter i en rad viktiga EU-frågor vid den rad av EU-möten under Belgiens ordförandeskap som avslutas den 30 juni - sedan tar ju Ungern vid, man kan dessvärre frukta att den fasthet som präglade Sveriges hantering av ordförandeskapet under andra halvåret 2009 kanske inte kommer att utmärka det ungerska ordförandeskapet med det landets mycket darriga ekonomi.
Och Belgien har ju just under första halvåret drabbats av regeringskris, den har något vägts upp, ja, ganska mycket, att förre premiärministern Herman Van Rompuy den 1 januari tillträdde som "President of the European Council".
Birgitta Ohlsson är mycket tydlig i en rad frågor där Sverige inte direkt ligger i linje med många andra EU-länder. Allra tydligast blir det faktiskta i kollektivavtalsfrågan och ifråga om mäns och kvinnors deltagande på arbetsmarknaden.
I den första frågan - som svar till Lars Lilja (s) - tydliggör Birgitta Ohlsson att Sverige motsätter i alla delar de försök som kan tänkas kom från kommissionen och/eller andra EU-länder att ha synpunkter på de svenska kollektivavtalens utformning. Punkt.
Mer behöver inte sägas.
Möjligen kan det vara att vi i Sverige inte alltid förstår att det i rader av andra länder finns en helt annan lönestruktur, dels med större spännvidd än vi i Sverige har med många mycket rika människor, dels en statligt bestämd minimilön som dessvärre får den funktionen att många företag och myndigheter tillämpar just denna lagstadgade minimilön - det är just själva finessen med avtalsfrihet som vi har i Sverige att man kommer ifrån det statliga inflytandet över lönebildningen, å andra sidan förutsätter det att parterna i Sverige inte missbrukar sin rätt att agera på arbetsmarknaden med just löner och andra förmåner som konkurrensmedel om viktiga medarbetare.
Sedan gäller det EU20-direktivet om hur många män och kvinnor som skall finnas på arbetsmarknaden. Här har regeringen gått med på en miniminivå för män och kvinnor på 75 procent, det var inte Sveriges önskan utan vi ville dela upp det så att det skulle vara minst 75 procent för kvinnor och minst 75 procent för män, men det var alltför höga målsättningar för många andra länder med förfärande låg procent av kvinnor på arbetsmarknaden. Nu reserverade sig socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet mot den svenska hållningen i när frågan var uppe i finansutskottet i våras då EU20-strategin uppföljaren till Lissabonstrategin, fastställdes. Ständigt hänvisas nu till denna så kallade avvikande mening - det har papegojans styrka bakom sig varje gång det sägs: Visserligen är det ingen som hör på oss men vi har rätt i alla fall.
Birgitta Ohlsson förklarar tålmodigt att Sverige är inte hela EU - och att EU-länderna inte ser ut som Sverige överallt. Det är som att hälla vatten på en gås vad gäller t.ex. miljöpartiet och vissa socialdemokrater - vänsterpartiet är inte ens närvarande, vilket ordföranden Anna Kinberg Batra (m) låter notera till protokollet när beslut skall träffas.
Att inte ens försöka argumentera eller påverka, det är tydligen vänsterpartiets politik. Bedrövligt!
Sedan kommer frågan om uppbyggandet av EU:s nya utrikesförvaltning upp och ett intressant meningsutbyte utspinner sig mellan Carl Bildt, utrikesministern, och Urban Ahlin, socialdemokratiska talesman i utrikesfrågor.
Det intressanta ligger i enigheten om att länderna skall ha inflytande via tjänstemän, men EU:s utrikespolitiska hållning skall inte fastslås eller drivas av EU-parlamentet utan av de valda företrädarna för regeringen. Båda uttrycker - och där vill jag gärna instämma starkt - att det är bra att EU-parlamentet kontrollerar hur pengar används men EU-parlamentet är inte valt av mig och andra för att föra utrikespolitik. Det har vi en regering i Sverige och andra länder som skall göra, alltid och oavsett hur dess partipolitiska sammansättning ser ut.
Ett klargörande meningsutbyte där enigheten är större än motsättningarna - och det i en mycket viktig fråga.
Det kan noteras att också här är vänsterpartiet frånvarande - men det är ju i denna fråga mer förståeligt eftersom partiet i utrikespolitiken är totalt isolerat. När Bildt och Ahlin och vi andra ser uppbyggandet av en administration i Europa för enigt agerande utom Europa är ju detta i själva verket den kanske viktigaste motkraften till USA som förekommit sedan Sovjetunionens fall.
Men vänsterpartiet vill att Sverige inte skall vara med i denna 27-nationsgemenskap utan överlåta än mer inflytande till supermakterna USA, Indien, Kina och vad nu världens mest folkrika länder heter.
Jag tror inte Lars Ohly förstår följderna av sitt eget isolationsistagerande: Han bidrar till att stärka supermakternas dominans, EU-medlemskapet ger små nationer mer inflytande än de skulle ha om de agerade alldeles ensamma.
fredag 11 juni 2010
11 juni: Genomsnittsintelligent undersökning
Genomsnittåldern för partiernas ledamöter är lätt att räkna ut. Det sker därför i dag.
Men vem röstar på ålder?
Är det inte åsikter och förmåga att genomföra förändringar som är viktigt?
Fördumningsfaktorn i svensk politik är ibland förfärande hög.
Själv har jag kvar ungefär samma åsikter i dag som 1965 när jag blev partipolitiskt aktiv.
Däremot är frågorna nya, varken Vietnamkriget eller fondsocialismen dominerar åsiktsbildningen, integriets och jämställdhetsfrågor liksom demokratifrågor kvarstår, i lite nya former men i grunden gäller det alltid att försvara tolerans och demokrati, att se till att den peronliga friheten vägs mot dess gränser där den egna frihet blir andras ofrihet och att man måste ta personligt ansvar och inte dölja bristande empati med rosigt och ofta rött retoriskt tal om solidaritet som visar sig vara tom till innehållet.
För dagen får för övrigt Lars Ohly ömma för elitfotbollsspelarnas höga skatter utan mitt stöd. Jag är däremot bekymrad över att många som nu bor åter hotas av höjda bostadsskatter som de inte kan kan påverka. Det avser jag att arbeta mot!
Det kan man göra både som 18-åring och 64-åring.
Och det har inget att göra med bakgrund, religion, etnicitet, kön eller något sådant lätt mätbart: Det handlar om vad som är viktigt för många:
Jag satsar på lägre skatter för dem som arbetar, stopp för bostadsskattehöjningar.
Lars Ohly vill höja skatterna för i stort sett alla utom elitfotbollsspelare, och dessutom höja bostadsskatterna.
Lägenhetsskatten? Den får inte höjas, 1267 kr/år jämte indexuppräkning är maximum, helst borde den sänkas ytterligare.
Men vem röstar på ålder?
Är det inte åsikter och förmåga att genomföra förändringar som är viktigt?
Fördumningsfaktorn i svensk politik är ibland förfärande hög.
Själv har jag kvar ungefär samma åsikter i dag som 1965 när jag blev partipolitiskt aktiv.
Däremot är frågorna nya, varken Vietnamkriget eller fondsocialismen dominerar åsiktsbildningen, integriets och jämställdhetsfrågor liksom demokratifrågor kvarstår, i lite nya former men i grunden gäller det alltid att försvara tolerans och demokrati, att se till att den peronliga friheten vägs mot dess gränser där den egna frihet blir andras ofrihet och att man måste ta personligt ansvar och inte dölja bristande empati med rosigt och ofta rött retoriskt tal om solidaritet som visar sig vara tom till innehållet.
För dagen får för övrigt Lars Ohly ömma för elitfotbollsspelarnas höga skatter utan mitt stöd. Jag är däremot bekymrad över att många som nu bor åter hotas av höjda bostadsskatter som de inte kan kan påverka. Det avser jag att arbeta mot!
Det kan man göra både som 18-åring och 64-åring.
Och det har inget att göra med bakgrund, religion, etnicitet, kön eller något sådant lätt mätbart: Det handlar om vad som är viktigt för många:
Jag satsar på lägre skatter för dem som arbetar, stopp för bostadsskattehöjningar.
Lars Ohly vill höja skatterna för i stort sett alla utom elitfotbollsspelare, och dessutom höja bostadsskatterna.
Lägenhetsskatten? Den får inte höjas, 1267 kr/år jämte indexuppräkning är maximum, helst borde den sänkas ytterligare.
10 juni: Misslyckad fotografering
Ibland kan man nästan bli gråtfärdig, så 64 år vorden man är. I dag fotograferade jag inför valet Maarit Nordmark och Bengt Sylvan - plus ett hundratal andra bilder. Men det blev ingenting. Jag förstår inte varför - antingen tekniskt fel eller så har jag på något obegripligt sätt raderat 100 bilder.
Det konstiga var att 77 andra bilder fanns kvar i kameran. Jag fäller, nästan, en tår.
Ett mysterium - men det måste ju vara jag själv som gjort fel fast jag inte vet hur.
Det konstiga var att 77 andra bilder fanns kvar i kameran. Jag fäller, nästan, en tår.
Ett mysterium - men det måste ju vara jag själv som gjort fel fast jag inte vet hur.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
