1 juni: Slutsats man (inte ) bör dra

I dag publicerar Stockholmstidningen Dagens Nyheter en ny partisympatiundersökning, gjord den 10-29 maj, allstå under lång tid. Det är undersökningsföretaget Ipsos som står bakom undersökningen, 2243 telefonintervjuer, dessvärre redovisas inget bortfall vilket är en brist eftersom det är en kvalitetsangivelse på undersökningens realibitet, som det så vackert heter. Så här blev Ipsos-mätningens resultat - och jag har lagt in mätningarna för februari (02), mars (03) och april (04) också:
År Mån    (m)   (fp)   (c)   (kd)  (s)    (v)   (mp)   (sd)  (övr)
2012 02   32,1  5,2   5,0  3,9   29,3  7,7   9,0    5,5    2,3
2012 03   29,7  5,1   5,0  3,4   35,6  5,7   9,3    4,2    2,0
2012 04   31,8  5,3   4,9  3,2   34,6  5,4   8,9    5,3    0,6
2012 05   30,3  6,8   4,7  3,6   35,8  4,8   7,8    5,9    0,3
Den slutsats man inte bör dra är att det fortsätter framåt eller uppåt för socialdemokratin. Efter det stora lyftet när Stefan Löfven valdes (ökning med över 6 procent) står det ungefär stilla oinionsmässigt - den slutsats man kan dra är att socialdemokratin under lång tid (eran Sahlin/Juholt) har haft en massa utlånade väljare till miljöpartiet och vänsterpartiet och kanske sverigdemokraterna, särskilt vid valet 2010. Varje uppgång mot 40 procent innebär därmed att den övriga oppositionen försvagas i motsvarande grad.

Trenden för folkpartiet är uppåtriktad - medan såväl centern, kd och faktiskt även moderaterna har problem att övertyga. Det som kan spåras är en viss trötthet vid sättet som moderaterna leder regeringen - det blir inget tillskott av väljarna från andra partier.
Folkpartiet har bättre chanser än tidigare då sakfrågor med ideologisk laddning nu kommer mer i fokus än partiledarbyten. Och kritiken mot att ns brister ännu i skoaln kan man ta ganska lätt på, äståndarna gärna vill kritisera. Väljarna - som alla har gått i skolan - vet, att det tar tid att förändra

Och utan folkpartiet torde nästan ingen om ens någon av alla de reformer som nu sätts på plats har kommit till stånd. Det vill andra partier inte höra men man behöver inte säga det: Väljarna vet.