6 juni: Vem är fattig?

Att Sverige har Europas nästan lägsta
fattigdom kan bland annat tillskrivas
att vi förskonats från att kräva gratis
bidrag till allsköns projekt - det som så
många kräver eftersom de ser det bara
som en återbäring på medlemsavgiften
till Europeiska Unionen - en total felsyn

 "Fattigdom fördras lättare om den delas av alla", skrev den senare mångårige finansministern Ernst Wigforss i en lika berömd som ökänd (arvsskatte)motion (s) 1928 - avsikten var säkert god men formuleringen dubbeltydig, medvetet eller omedvetet.
  Socialdemokraterna förlorade valet 1928, en del av förlusten tillskrivs just denna formulering - vem vill vara fattig?
  Nu har det gått 84 år och på Nationaldagen kan finnas skäl att fundera på läget både i vårt land och runtomkring i världen.
  Vem är fattig?
  Hur många och var?
  För riktiga socialliberaler är det viktigt att alltid arbeta för att fler människor, här hemma och bortom våra egna nationsgränser, alltid kan se möjligheten och ha hoppet för en bättre framtid, att kunna häva sig ur fattigdom hur än denna är definierad, ja, det finns många olika sorters fattigdom.
  Men möjligheten att växa måste alltid värnas - och det är också huvudtemat för folkpartiet, symboliserat i 1997 års partiprogram. Politiken är viktig för att detta skall bli möjligt: att öka sina kunskaper är den viktigaste av alla hävstång från fattig- mot rikedom.
  EU definierade 2010 måttet på fattigdom på ett nytt sätt - och Thomas Helgesson vid Statististiska centralbyrån (SCB) har förtjänstfullt räknat på hur det förhåller sig i olika länder.
  (Tidningen Dagens Samhälle skrev nästan av tikeln utan att ens med en antydan ge Helgesson äran av att ha räknat på siffrorna utan hänvisade till Eurostat.)
  Med de definitioner - främst att den som inte uppnår minst 60 procent av medianinkomsten i landet ifråga - som EU slagit fast kan konstateras att (2010)  1,4 miljoner svenska är fattiga, rent materiellt sett (själslig fattigdom är en annan sak, den kan även materieltt välbeställda drabbas av; inte heller mot sjukdom kan den rike försvara sig).
  Om vi ser till E27 är fattigdomsandelen denna bland EU:s medlemsländer:
Tjeckien         14,4 procent
Sverige          15,0 procent
Holland          15,1 procent
Österrike        16,6 procent
Finland          16,9 procent
Luxemburg        17,1 procent
Danmark          18,3 procent
Slovenien        18,3 procent
Frankrike        19,3 procent
Tyskland         19,7 procent
Slovakien        20,6 procent
Malta            20,6 procent
Belgien          20,8 procent
Estland          21.7 procent
United Kingdom   23,1 procent
Italien          24,5 procent
Portugal         25,3 procent
Spanien          25,5 procent
Irland           25,7 procent
Grekland         27,7 procent
Polen            27,8 procnet
Ungern           29,9 procent
Kroatien (kandid)31,3 procent
Litauen          33,4 procent
Lettland         38,1 procent
Rumänien         41,4 procent
Bulgarien        41,6 procent
Cypern ej angivet

Vad göra? Ja, det är ju uppenbart att förvärvsfrekvensen spelar roll för materiell, men inte nödvändighet själslig, standard.
Men två saker till bör tas med:
1) Samhällsapparaten måste vara effektiv, skatteverk fungera, bidragssystem vara korruptionsfra; jag tycker att det senare är det kanske största problemet som EU nu genomlever, att staterna är så svaga att olika intressentgrupper endera kan avstå från att medverka i samhällsbygget eller genom olika maffiametoder påverka myndighetsutövning och beslut hos enskilda så att hela näringslivet och vanliga människor drabbas men befinner sig i något av moment 22-situaitoner
2) Även EU:s egen bidragsgivning måste ses över. De länder som under 20-25 år fått mest pengar av jordbruksstöd, vilket lett till ett ineffektivt jordbruk i nästan hela Europa och därmed felaktig resursfördelning, samt strukturfonderna under 20-25 år - jag lämna de forna Öststaterna därhän, men de kan hamna i samma situation - har gjort att de länder som är mest illa ute nu, Grekland, Spanien, Portugal och Italien, har fått och tilltvingat sig enorma anslag med "gratis" pengar som gjort att allt från banker och andra företag till hela statsbudgetarna kommit ur balans och vi ser nu resultatet av denna missriktade stödpolitik: Låg förvärvsfrekens, mycken byråkati, låg produktivitet i hela samhället.
  Fråga inte vilka bidrag du kan få!
  Fråga vad jag kan göra för att hjälpa andra att försörja sig själva genom arbete och företagande!