9 juni: Habilt, habilt, habilt- men vad?

Den enda nyheten - och den var i grunden stor - när statsminister Fredrik Reinfeldt (m) intervjuades i Radions lördagsutfrågning var statsministerns förmodande att Spanien för att klara sina banker måste låna en stor summa pengar ur EU:s krisfond - hade inte Sverige varit en så marginell medlem i EU hade det varit en stor nyhet, tänke om Frankrikes president eller Tysklands förbundskansler gjort samma antydningar. Nu förstod man att Reinfeldt visste mer efter fredagens långa överläggningar mellan EU-ländernas finansministrar.
I övrigt var det mesta som Reinfeldt sade korrekt, korrekt, korrekt, habilt, habilt, habilt.
Men var fanns flöjten?
Visionen? Budskapet om det bättre Sverige under hans ledning även 2014-18? Svaret på den socialdemokratiska utmaningen - den är under Stefan Löfvens tystnad en realitet!
Inte kan det vara effektivare poliser - här gör ju också partikamraten Beatrice Ask ett habilt jobb men mer pengar motsvaras inte av bättre resultat som man mäter brottslighet och uppklarade brott ännu.
Vad Reinfeldt borde sagt är att polisen behöver nya utmaningar för att klara upp inte bara vad statatsministern kallar mängdbrott utan famförallt den internationellt relaterade brottsligheten. Här duger ju inget annat än mycket mer omfattande internationellt samarbete, att verkligen riva alla gränshinder, de som vik att Sverige skall vara en ö i en helt internationaliserad värld kan ta just brottsligheten som exemopel: Där hjälper inga svenska lösningar, att stänga ute samarbete över gränserna, det är - om vänsterpartister och sverigedemokrater inte förstått hur världen ser ut är det inget att göra åt - att be om mer ouppklarade brott i Sverige.
Nej, jag tror inte att Stefan Löfven darrade efter statsministerns halvtimmesmonolog.
Det är säkert riktigt att både centern och kd - och för delen också folkpartiet- har problem som måste lösas i sak och opinionsmässigt, men Den enda vägens politik som varit moderat framgångsrecept under så många år nu, den är inne i en återvändsgränd.
Varför? Jo, i samma ögonblick som moderaterna stolt förklade sig vara det statsbärande partiet, började dess ideologiska resa mot oklart mål; man måste alltid - även i regeringsställning, det får riktiga liberaler aldrig glömma - vara i opposition mot orättvisor och byråkarti och lagar och skatter som gör att människor känner att om det bara bleve en ändring, så skulle om inte allt så mycket kunna bli bättre.
Folkpartiet måste alltid vara ett reformparti.
För moderaterna känns historien vara på parrtiets sida, i alla fall just nu.
Men ärligt talat: Vem röstar på partiet Goda statsfinanser?.