20 maj 2013: Ett lyckat misslyckande (i skolan)

Elisabeth Hasselberg Olsson: Sverige (i plenisalen)

Det är ju mycket kritik numera som riktas mot skolminister Jan Björklund (fp). Det får han räkna med. Jag tror han tål det.
  Men en sak är han inte är ansvarig för:
  Kommunalise-ringen av skolan. Det fattades i riksdagen den 8 december 1989.
  Den var ett förslag som drevs igenom av socialdemokratiska regeringen Carlsson I, skolministern hette Göran Persson, finansministern Kjell-Olof Feldt. Genom ett klubbslag fick 120.000 svenska lärare ny arbetsgivare, 290 kommuner i stället för staten.
  Det var en ganska märklig debatt. Utöver utskottsföreträdarna deltog partiledarna från oppositionen Carl Bildt (m), Bengt Westerberg (fp) och Olof Johansson (c).
  Stöd fick socialdemokraterna endast av vänsterpartiet. I riksdagen blev voteringssiffrorna 162-157.
  Vänsterpartiet företräddes av Ylva Johansson, parteit hette då vpk.
  Samtliga närvarande vänsterpartister instämde i hennes devota anförande. (Det borde kanske vänsterpartiets utbildniongstalesman Rossana Dinamarca ha tagit reda på innan hon ger sken av att vänsterpartiet var emot reformen.
  Men efter Ylva Johanssons stöd 1989 är det inte konstigt att Göran Persson (s) senare gjorde henne till sin skolminister (s).
 
Folkpartiet var då som nu - partiets företrädre i debatten var Lars Leijonborg - emot.
   Han yrkade avslag. Utan krusiduller.
  Även moderaterna och delvis även centerpartiet - som dock svajade utifrån decentraliseringsargumentet - röstade emot. (Kd fanns ännu inte i riksdagen. Miljöpartiet, via Claes Roxbergh, röstade också emot, men mest på sina egna svårbegripliga ställningstaganden; Gustav Fridolin kanske kan tolka 2013 vad partiet tyckte 1989?)
  I regeringen 2013 är folkpartiet ensam om att stå fast vid 1989 års åsikt.
  (Ett tråkigt parti som inte byter åsikt ens efter nära 25 år!)

Men man måste säga att det var en lyckad reform.
  Det som socialdemokraterna och vänsterpartiet eftersträvade har uppnåtts, kommunalt inflytande över skolorna, mer självständighet, mer ojämlikhet.
  Hoppsan! Mer ojämlikhet?
  Ja, vi som varnade för denna åtgärd, att förflytta ansvaret för den nationella skolan till kommunerna från staten, har fått våra farhågor besannade. Det var endast vi liberaler som motsatte oss denna reform - och som inte har bytt åsikt.
  Nu klagar flera partier, främst socialdemokraterna och vänsterpartiet, på att förutsättningarna i skolan är så olika mellan kommunerna. Ja, men  det kunde man ju räkna ut redan 1989!
  Folkpartiet står fast vid att själva grunden för att göra skolan mer jämlik är att huvudmannaskapet återgår till staten, att fördelningen av resurser - så att resurssvaga områden kompenseras - sker enligt statliga kriterier, inte kommunala.
  Nu lappas och lagas på ett system som har allvarliga sprickor i grunden.
  Men lägg ansvaret för att resultaten blivit allt sämre där de hör hemma, inte på det enda partiet som vill återförstatliga skolan utan på dem som drev igenom kommunaliseringen.
  För det är ett lyckats misslyckande