17 maj 2013: Vindkraftsdebatt - men kolet är problemet

Här början av eneergidebatten: Energiminister Anna-Karin
Hatt (c) och Kent Persson (v). Lyssnande talman Ulf Holm (m)

Så nästa debatt - nu är det Kent Persson (v) som ställt en fråga till Anna-Karin Hatt (c) om att sänka trösklarna för introduktionen av alternativa energislag, särskilt vindkraft.
  Och visst kan det finnas problem där - men borde det inte handla om statssubventionerna i olika former till just det för tillfället mest politiskt populära energislaget, ibland är det etanol, nu är det vindkraft, snart blir det vågkraft eller solkraft.
  Jag har inget emot nya energislag - men jag kunde inte låta bli att erinra om att Sverige till 97-98 procent alltjämt får sin elektricitet från vattenkraft och kärnkraft.
  Här mitt inlägg i den debatten:
  "Herr Talman!
  Tiden går. För nästan exakt tio år sedan kom den senaste stora energiskatteutredningen Skattenedsättningskommittén, SOU 2003:38. Där satt bland annat sådana herrar och damer som Per Rosengren, Vänsterpartiet, Ola Alterå, Centerpartieet, och Åsa Domeij, miljöpartiet.
  Den här utredningen, som leddes av den numera framlidne ekonomiprofessorn från Göteborg Lennart Hjalmarsson, behandlade också vindkraft. På två sidor.
  Tröskeleffekterna behandlas också. På en sida.
   Sammanlagt är utredningen på ungefär 653 sidor, inklusive dessa.

Tiden går verkligen, och det är ju otroligt mycket som har hänt på de här åren.
  Utredningen tillsattes av ministären Persson, och Vänsterpartiet var också med där.
  Sedan dess har det framför allt hänt en viktig sak, utöver att skatterna har höjts, nämligen att vi på energisidan har fått fler ben att stå på.
  Det är det absolut viktigaste ur miljösynpunkt, försörjningssynpunkt och även prissynpunkt att vi har fått fler ben att stå på.

Icke desto mindre är det fortfarande på det sättet - trots att vi nu diskuterar vindkraft och hur man ska få in mer el från den sidan - att när det gäller elektriciteten står vattenkraft och kärnkraft för 96- 97-98 procent av tillföseln.
  Det är en viktig del av vår försörjning och vår välfärd.
   Det är inte lätt, och därför är det viktigt, som statsrådet och även övriga debattörer säger, att se till att få in nya former hela tiden så att vi minskar tröskeleffekterna.
  Det är en central del av energipolitiken.

Samtidigt som vi nu diskuterar detta och får det att framstå som det allra viktigaste vill jag betona att det ju inte är så.
  Det allra viktigaste i energipolitiken också för Sveriges del är att förhindra att energiproduktionen från kolförbränning ökar, inte minst i Tyskland där den av olika skäl kommer att öka kolförbränningen väldigt mycket.
  Detta är den miljömässigt mest centrala frågan i hela Europa.
  Hur skall vi minska förbrukningen av kol för elproduktion?

Vi har lyckats bra på ett område i Sverige, nämligen att minska förbrukningen av den sortens fossila bränslen som tas ur haven – olja. Det är bra.
  Förbrukningen på inte minst värmesidan har minskat sedan krisen på 1970-talet.
  Minskningen har varit ungefär 90 procent, herr talman.
  Det är en mycket stor miljöframgång att vi kan använda andra energislag.

Jag vill sätta dessa frågor i relation till de utmaningar som finns.
  Jag har inget emot statsrådets och interpellanternas goda ambitioner att få in mer vindkraft i systemen eftersom det behövs fler ben att stå på, men vi får samtidigt inte glömma bort att den huvudsakliga utmaningen på miljösidan ligger på ett annat plan, nämligen att minska förbrukningen av kol.
  Det är en stor utmaning för hela Europa under lång tid framöver."