Jag tillhör dem som anser att det finns två infrastrukturprojekt som är viktigare än andra - från nationella utgångspunkter.
Det ena är utbyggnaden och tryggandet av trasnporterna till Göteborgs hamn, vår enda stora isfria hamn i Norden.
Det andra är utbyggnaden av Norrbotniabanan. Den skulle bli en mycket viktig transportlänk - om än inte för persontransporter - för hela det svenska näringslivet.
I dag var det åter en debatt om Norrbotniabana i riksagen, initierad av riksdagsledamöterna Isak From (s) coh Leif Petersson (s), från Sorsele respektive Boden.
Den var ställd till infrastrukturminister Catharina Elmsäter Svärd (m) - som klarade sig bra, etydligt bättre än när hon svara på mina frågor om kryssningskajen i Visby ...
Här mitt första inlägg i debatten (anförande 50 (i debatten):
Herr talman!
Svenska folket är ett prövat folk.
Jag erinrar mig en intervju i tidningen Expressen (lib) i början av 1980-talet då dåvarande trafik- och säkerhetschefen vid SJ Yngve Gelotte tillfrågades hur det var möjligt att Roslagsbanan gick när alla SJ-tåg i hela Stockholmsområdet stod still på grund av snöstorm.
Herr Gelotte hade ett bra svar:
- Ja, men det är inte så konstigt. Roslagsbanan har ju gammal.beprövad och omodern teknik.
Detta är lite av det problem vi har i Sverige. Under decennier, inte bara sedan den 6 oktober 2006, har vi ett eftersatt underhåll på SJ och Banverket.
Att vi är prövade kan vi alla vittna om. Så sent som den 8 maj stod jag själv på Stockholms central och åldrades tillsammans med tusentals andra passagerare på grund av att det hade brunnit ett ställverk vid Stjärnhov och det var totalstopp i hela trafiken.
Det är lite samma sak. Hela järnvägssystemet är väldigt sårbart. Man kan gå inte bara till Norrland utan till Sörmland.
En folkpartistisk ledamot som hette Kjell Johansson hävdade under hela perioden 82–94 att det behövdes dubbelspår på Sörmlandsbanan. Det kom ett spår, men problemen i Strängnäs och Eskilstuna kvarstår än i dag.
Om vi nu flyttar till de problem som finns i Norrland:
Jag håller med Isak From om inte minst att industrin har ett stort intresse av att vi får bättre kapacitet till övre Norrland. Det är ett nationellt intresse, och där spelar onekligen Norrbotniabanan stor roll.
Men jag håller gärna med regeringen:
När man satsar 522 miljarder kronor måste man veta var de pengarna läggs bäst, och vi politiker är kanske inte bäst på att avgöra det. Men vi måste se till att vi har de bästa förutsättningarna för att fatta rationella och goda beslut.
Själv anser jag till exempel att hamnen i Göteborg och Marieholmsbron absolut är det nationellt viktigaste projektet någonsin. Gårdagens folkomröstningsbeslut i Göteborgs stadsfullmäktige var kanske inte det allra bästa ur den synpunkten sett.
Jag tillhör dem som är varm tillskyndare av Norrbotniabanan, just av de skäl som Isak From och Leif Pettersson för fram, nämligen att vi behöver det här spåret för att stärka nationella intressen och exporten från Norrland, inte minst ned till Göteborg.
Jag håller gärna med vd:n för Norrbotniabanan Gusten Granström - och som skrev i Norran (fris) häromdagen - och som undrade om det inte snart är dags att utöver de järnvägsutredningar som görs titta på vilka olika finansieringsmöjligheter som finns. Det kan ske på olika sätt.
Det räcker inte som Socialdemokraterna har gjort i sin budgetmotion, att anslå pengar som räcker till 9 kilometer norr om Umeå.
Det återstår 263 kilometer fram till Luleå. Det behövs nog nya sätt att få in andra sorters pengar. EU- pengar – det är skattepengar det också – är en sådan sak, och det kan finnas andra möjligheter att finansiera Norrbotniabanan än vi är vana vid.
Jag tror att industrin i övre Norrland – och även det svenska välståndet – skulle främjas mycket om vi fick en lösning på det problem som sårbarheten i övre Norrland är."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar