25 okt: God morgon, mp!

I elva år har jag suttit i skatteutskottet. Jag har läst och hört vad miljöpartiet har tyckt under dessa år i skattefrågor - det har varit avdrag för ditten och datten, och flygskatter och bensinskatter men aldrig ett ord om räntor eller ränteavdrag - det vi andra diskuterat flitigt.

  Så hux flux - ungefär som när socialdemokraterna gör en 180-graderssväng om bärplockning eller tonnageskatt, miljöpartiets totala omsvängning om rut- och rot-avdrag (som man ville avskaffa så sent som i valrörelsen 2010) eller sverigedemokraternas uppslutning kring jobbskatteavdrag:
  Nya kvastar, ny politik, alla tidigare principer och argument på sophögen.
  Nu skall - helt plötsligt - ränteavdragen begränsas.
  Jag är visserligen av samma åsikt i sakfrågan men efter 30 års verksamhet verkar miljöpartiet ha kommit på en ny ståndpunkt på just detta område denna höst, detta sedan en mer allmän debatt dykt upp av konjunkturskäl.
  Det är inte min utgångspunkt.
  Jag har sett avdragen för räntor som i första hand ett abnormt inslag i skattepolitiken.
  Här är min (avslagna) motion från 2011, insänd till folkpartiets landsmöte den 15 maj 2011:
  Gunnar Andrén, Stocksund

Förslag till landsmötesbeslut:
 att Folkpartiet ska arbeta för en översyn av rätten till ränteavdrag samtidigt som förutsebarheten för enskilda´bibehålls.
  Att övertecknad vill ha breda skattebaser och låga skattesatser är ju ingen överraskning.
  Jag vill till exempel ha samma skattesats för mervärdesskatten och därmed göra mången skatteplanerare arbetslös.
  Men jag vill också – goda steg togs vid den underbara natten 1980 och S–FP-skatteuppgörelsen 1990 – avskaffa avdragsrätten för ränteutgifter.
  Jag vet att många är emot detta, inte minst bankerna som självfallet gynnas av denna asymmetri i skattesystemet. Varför ska man få dra av 30 procent av just ränteutgifter upp till 100 000 kronor när man inte får dra av till exempel utgifter för inköp av nödvändiga drivmedel, barnmat, tandvård eller ytterligare en rekreationsresa till Mallorca?
  Vi bör planera för att minska avdragsrätten för räntor. Men viktigt är här att det måste ske över en så lång tidsperiod att vanliga människor hinner anpassa sin ekonomiska planering.
  Mitt förslag är därför, för att göra det konjunkturoberoende, att minska avdragsrätten med 1 procentenhet per år. Då tar det 30 år innan denna oformlighet i skattelagstiftningen är borta – samtidigt som inkomsträntor och utdelningar på samma sätt görs skattefria på motsvarande sätt.
  Då får vi en större skattebas och ett mer ekonomiskt robust skattesystem – som dessutom kommer att innebära att sparande blir mer lönsamt och att leva på lån dyrare, en god liberal ekonomisk politik i Bertil Ohlins anda: Det ska löna sig att arbeta.

  Uppriktigt sagt: Lita inte på miljöpartiets och andra partiers skattepolitik.   De är som ett rö för vinden, än blåser det hit, än dit.
  Själv började syssla med ränteavdragen för ungefär 15-20 år sedan, deras avtrappning.
  Man skall leva på lön, inte på lån.