8 okt: En (sann) historia från 1976

Dagens 18-möte är förbundsstyrelsen i folkpartiet i Stockholms län som sammanträder i fp-lokalen på Stora Nygatan i Gamla stan.
  Vi diskuterar det politiska läget under ledning av Erik Ullenhag, Nina Lundström och Lennart Rydberg med arbetsutskottsordföranden Martin Andreasson och våra ombudsmän Per Hammar, Berith Eriksson och Isabel Smedberg-Palmqvist som alltid på plats.
  Förbundsstyrelsen för folkpartiet i Stockholms län är gemensam för Stockholms stad och alla övriga kommuner och har företrädare som Lotta Edholm (borgarråd), Birgitta Rydberg och Anna Starbrink (landstingsråd) och en rad andra ledande kommunala företrädare.
  Från riksdagsgruppen kommer utöver Nina, som är första vice ordförande, ledamöterna Fredrik Malm, Anna Steele och jag själv - som marscherat raskt från sjätte till andre suppleant i denna styrelse på bara tio år. Det ni!
  En fråga som förstås diskuteras är hur man vinner val.
  Vi är många som är överens om att politisk ideologisk klarhet (dvs politisk inriktning) med tydlig sakpolitik (ståndpunkter i allt från ekonomi och miljö till bildning och sjukvård) är viktig.
  Men därtill kommer förtroende för de valda företrädarna - det är avgörande för många väljare.
  Där har jag möjlighet att bidra med en liten historia denna kväll, inträffad 1976 och berättad för mig av framlidne Olof Palme som satt ordförande vid det aktuella tillfället.
  Det var nämligen som så att på våren 1976 inträffade ett plötsligt opinionsfall för socialdemokraterna i Sifo-mätningen för april - tillbakagången var på hela 4 procent vilket var oerhört mycket på den tiden. Straxt innan inträffade Pomperipossaaffären - där Astrid Lindgren påstord att hon fick betala 102 procent av sin inkomster i skatt vilket finansministern Gunnar Sträng förnedkade - och Transports omstridde ordförande Hasse Eriksson hade solat på Kananrieöarna just under LO:s Spanienbojkett, polisen hade gripit Ingmar  Bergman under en repetition på Dramatens stora scen för påstått skattebrott etcetera.
  Thorbjörn Fälldin, centerledaren, attackerade dessutom nästan dagen villrådiga socialdemokrater i kärnkraftsfrågan och de ekonomiska orosmolnen hopade sig.
  Konsekvens: Det politiska läget blev föremål för en stor debatt i den socialdemokratiska riksdagsgruppen- och partisekreteraren Sten Andersson (s) höll ett långt anförande om orsakerna till opinionsfallet och nämnde - enligt Palme - ett tjugotal orsaker utöver de välkända Pomperipossa- och Hans Eriksson-äventyren.
  Så blev det tyst enligt mötesordföranden Palme. Ingen sade något.
  Men veteranen, ordfföranden i riksdagens skatteutskott Erik Brandt i Aspabruk (född 1905) räckte upp handen, fick ordet, reste sig och sa:
  - Partisekreteraren har alldeles rätt, på alla punkter - utom en sak. Det är att väljarna utöver Pomperipossa och Hans Eriksson, aldrig hört talas om en enda av de tjugo frågor som partisekreteraren räknade upp som orsak till våra problem.
  Så är det med förtroende - det handlar inte alltid om sakfrågor, det handlar om tilliten.
  Och den (s)aknades.
 Socialdemokraterna förlorade valet 1976, Olof Palmes tredje förlustval i rad: 1970, 1973 och 1976.