Jag har ju länge, det vill säga i princip alltid. att vi är på väg mot bättre tider.
Det känns ju ganska ensamt, skall sägas.
Men de åtgärder som vidtagits i ekonomin i USA, Europa, Sverige efter det dubbla fall vi har varit med om - dels sammanbrottet på de internationella finansmarknaderna efter Lehman Brothers-konkursen den 15 september 2008, dels uppdagandet av flera euro-länders genomruttna ekonomier - Grekland kom med i euro-zonen 2001 på uppenbart missvisande ekonomiska uppgifter om tillståndet i landets ekonomi - är vi sakta, sakta på väg mot en vändning.
Alla de sydeuropeiska länderna kommer att genomgå nya kriser, fler som Frankrike, Slovenien och till och med Storbritannien kan drabbas, men rakt mot vad som brukar sägas har solidariteten inom eurozonen visat på styrkan i det ekonomiska samarbetet, inte svagheten.
Men alla tror inte på detta.
De värsta pessimisterna - och besserwissrarna - om ekonomins och allt annat elände och undergång, är de två fristående ekonomiska skribenterna Per Lindvall och Andreas Cervenka i SvD.
Dagens artikel (18 april i SvD, på Cervenkas blogg den 17 april) Centralbankerna har tagit ett brottargrepp utgör inget undantag, möjligen i den meningen att det ändå mellan raderna finns ett frågetecken för att allt inte går åt h-lv-t- utan en annan utgång kan vara möjligt.
Eurozonen har stora problem.
Men varje alternativ till den nuvarande utvecklingen är om inte katastrofalt så dock ett ännu större risktagande.
Vi får se om ett år.
Jag är övertygad om att läget i ekonomin inte är sämre utan mer hoppingivande än i dag.
Inte minst i Irland, Spanien, Portugal och Grekland, ja, jag nämner inte Italien.
måndag 22 april 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar