25 april 2013: En riksdagsman (sd) uttalar sig

Det är stundom intressant att ta del av de verkliga åsikterna för företrädare för sverigdemokraterna.
  Här hela inlägget denna dag från David Lång, partiets talesman i invandrarfrågor (efter att ha blivit utputtad ur skatteutskottet).
  Läs och bedöm själv!
David Lång (sd)
"Herr talman!
   I många år var som bekant all debatt om migration och asylpolitik i praktiken omöjlig i det här landet. Inget riksdagsparti vågade ta i frågan annat än när det gällde att förespråka ökad invandring, fler flyktingar och ökade satsningar på andra än det egna landets befolkning.
  Vi är många som genom åren har ställt oss frågan varför det förhåller sig på det sättet.
  I ett försök att besvara frågan skulle jag vilja citera min partikollega Richard Jomshof, som fredagen den 19 april i år debatterade de interna gränskontrollerna här i kammaren.
  Han sade:
  ”Ett svar som jag vill ge är naturligtvis undermåliga politiker men också undermåliga journalister.”
  Sveriges journalistkår bär onekligen en stor del av skulden till att debatten förts så ensidigt i det här landet under flera decennier.
  Varje lögn om massinvandringen och dess påstådda förträfflighet har upphöjts till sanning, medan varje sanning om massinvandringens konsekvenser för samhället har tystats ned.
 
Man hade kunnat tro att det skulle finnas en eller annan folkvald politiker i det här landet som hade ryggrad nog att stå upp för de svenskar som hjälpte till att bygga landet eller åtminstone för dem som är rättmätiga arvtagare till dem som byggde landet – våra föräldrar och förfäder.
  Men det krävdes att ett helt nytt politiskt parti tog sig in i Sveriges riksdag för att debatten skulle vara möjlig.
  Sedan Sverigedemokraterna kom in i riksdagen 2010 har debatten om massinvandringen kommit i gång – långt efter de allra flesta andra västliga demokratier, men bättre sent än aldrig.

Herr talman!
  Jag vill också säga att det är väldigt hedrande och en stor ära att få vara en av dem som får vara med och ta debatten.
  Vi behandlade för ett år sedan ett liknande betänkande i socialförsäkringsutskottet, om just migrationspolitik med anledning av motioner från allmänna motionstiden. Då påpekade jag bland annat att alla forskare och alla ekonomer – alla som har försökt räkna på vilka de samhällsekonomiska konsekvenserna av den förda massinvandringspolitiken är – har kommit fram till att den här politiken är till ekonomisk skada för Sverige.

Jag räknade upp professorerna Bo Södersten, Jan Ekberg, Kjetil Storesletten och docent Jan Tullberg. Jag nämnde dessa forskares avhandlingar samt välkända beräkningar och artiklar. Ingen av mina motdebattörer opponerade sig mot att dessa beräkningar faktiskt finns.
  Jag tolkar det som att alla politiker i den här församlingen är väl medvetna om att beräkningarna existerar, vad de innebär och att vi faktiskt förlorar väldigt mycket på den förda massinvandringspolitiken.
  Det är en stor förlustaffär för Sveriges invånare.

Något annat jag nämnde i förra årets debatt är att Sverige ligger långt efter andra jämförbara länder.
  I andra länder, som till exempel Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Finland, Danmark, Österrike med flera, har man nämligen sedan länge insett att massinvandringen medför stora problem och stora kostnader. Där uttalar sig också ledande företrädare för äldre, etablerade partier – såväl socialdemokratiska som liberala och konservativa – i samma ordalag som Sverigedemokraterna gör i Sverige.
  Här lever dock de största partiernas företrädare kvar i föreställningen att alla lögner till stöd för fortsatt massinvandring är någonting gott och att varje sanning som grund för ett ifrågasättande är av ondo. Inte heller på denna punkt var det någon i riksdagen som ifrågasatte det faktum att politiker över hela det politiska spektrumet i de flesta andra länder har kommit till samma insikt som Sverigedemokraterna.
  Jag tolkar det som att samtliga riksdagens ledamöter, i alla fall de som sitter i det här utskottet, var medvetna om detta redan för ett år sedan.
  Det underliga var bara att riksdagens majoritet, trots att man kände till fakta i målet, valde att bortse från det.

Herr talman!
  Vad har då hänt sedan den debatt vi hade för ett år sedan – sedan alla dessa fakta accepterades?
  Jo, tonläget från andra västländer har skärpts ytterligare.
  I till exempel Storbritannien har premiärminister David Cameron så sent som i mars i år presenterat en rad förslag på hur man ska förhindra ekonomisk massmigration. Framför allt är det möjligheten att flytta till Storbritannien och leva på bidrag som Cameron vill begränsa.
  Det är tvärtemot hur den brittiske premiärministerns kollega här i Sverige, Fredrik Reinfeldt, gör.
  I Sverige ska nämligen till och med de som vistas illegalt i landet få tillgång till all offentlig service.

Cameron föreslår alltså begränsningar i tillgången till offentligfinansierad hälsovård och socialhjälp för EU-migranter.
  Det kommer även att bli mer kännbara påföljder för arbetsgivare som anställer illegala invandrare och för hyresvärdar som hyr ut lägenheter till personer som inte har rätt att vistas i landet.
  Intressant är också att oppositionen i Storbritannien, socialdemokratiska Labour, i det här sammanhanget riktade in sig på att regeringen har misslyckats med att förhindra illegal invandring.
  Man verkade inte ha mycket att anföra emot de nya åtgärdsförslagen i sak, utan det var som sagt regeringens misslyckande med att stoppa illegal invandring man opponerade sig mot.

I Danmark har socialdemokraterna också föregått med gott exempel när de uttalat sig för utvisning av de militanta islamister som har låtit sig rekryteras till inbördeskriget i Syrien för att strida på al-Qaidas sida.
  Från Frankrike rapporterades i augusti förra året att den nye socialdemokratiske presidenten François Hollande har tagit vid där den avgångne, konservative Sarkozy lämnade: Man stängde ned ett antal romska läger och utvisade dussintals romer ur landet.

Det var några exempel.
   Samtidigt som andra länder i Europa går framåt i utvecklingen går vi i Sverige åt fel håll i allt snabbare takt.
  Under den borgerliga regeringens tid vid makten i Sverige har invandringen slagit nya rekord flera gånger om. År 2012 beviljades 111.000 uppehållstillstånd, och därmed är vi uppe i över 1,6 miljoner uppehållstillstånd sedan 1980.
  Från den 1 juli 2013, alltså i år, om några månader, kommer Sverige att erbjuda tandvård, sjukvård och läkemedel på betydligt bättre villkor till personer som bryter mot svensk lagstiftning än till vanliga medborgare.

Sverige kommer att erbjuda svensk välfärd till utlänningar som håller sig undan verkställande av avvisningsbeslut och som befinner sig illegalt inom Sveriges gränser.
  Detta blir verklighet i och med samarbetet som regeringen har med Miljöpartiet.

Ett annat exempel på att Sverige går bakåt i utvecklingen är att det nyligen blev tillåtet med böneutrop från moskén i Fittja utanför Stockholm.
  Det är inte nog med att assimilation av muslimer redan nu är så gott som omöjlig på grund av det stora inflödet så att de bildar parallella samhällen med seder och värderingar som diametralt skiljer sig från de svenska.
  De tillåts dessutom uppföra fullskaliga moskéer och får möjlighet att manifestera sin religion genom böneutropen.

Jag menar att varje nytt steg som tas i den riktningen är ett steg bort från ett sammanhållet Sverige.
Det är ett steg bort från assimilation. Det är ett steg bort även från integration, som jag vet att de flesta andra politiker i utskottet förespråkar.
  Det är ett nytt steg i riktning mot en anpassning av det svenska samhället efter de nytillkomnas behov och önskemål.
  Jag menar att det är de som flyttar till Sverige som ska anpassa sig till oss och inte tvärtom.

Jag vet att många skulle vilja hänvisa till religionsfriheten i det här fallet. Religionsfriheten i Sverige infördes i syfte att möjliggöra för svenskar att utträda ur Svenska kyrkan. Den infördes för att svenskar skulle kunna utöva sin kristna tro utan påbud och politisk styrning.
  Det gjordes också för att svenskar skulle kunna avsäga sig all religiös tro helt och hållet och även för att utländska ambassadörer, diplomater och i enstaka fall arbetskraftsinvandrare skulle kunna bo i Sverige utan att först behöva konvertera till vår luthersk-evangeliska tro.
  Religionsfriheten infördes inte i syfte att möjliggöra för utlänningar att välla in över landets gränser i hundratusental, att föra med sig sina egna religioner eller ideologier, sina vidskepelser och vanföreställningar, och ställa krav på det svenska samhällets anpassning till dessa.

Religionsfrihet är ett privilegium. Det är en frihet under ansvar. Den kan bara värnas i Sverige genom en ansvarsfull invandringspolitik.
  En sådan politik har vi inte i Sverige i dag. Nya moskéer planeras och byggs runt om i landet, och splittringen av Sverige fortsätter.

Herr talman!
  Jag vill förtydliga att Sverigedemokraterna står för att vi ska bibehålla religionsfriheten.
  Det är invandringspolitiken vi vill ändra på, om nu någon tolkade det på något annat sätt.

Herr talman!
   När vi i höstas debatterade regeringens budgetproposition hade vi i socialförsäkringsutskottet att ta ställning bland annat till utgiftsområde 8 Migration.
  Migrationsminister Tobias Billström stod då här i kammaren och gjorde klart att Migrationsverket får alla pengar det vill ha.
  De nedskärningar på Migrationsverket som Sverigedemokraterna föreslog var helt orealistiska och omöjliga att genomföra.

Med tanke på de uppgifter som kom fram i Sveriges Televisions Uppdrag granskning för tre veckor sedan börjar man ställa sig frågan om det kanske inte är så omöjligt ändå.
  Där visades nämligen att det pågår ett fruktansvärt slöseri.
  I värmländska Glava placerades fler asylsökande än det finns fast boende invånare.
  Inte nog med att Migrationsverket missbrukar invånarnas välvilja och gästfrihet.
  Det är samtidigt så desperat efter boende åt asylsökande att det betalar nästan vad som helst för undermåligt boende.

Ett exempel var att man inhyste sex vuxna personer i ett utrymme på 16 kvadratmeter.
  För dessa 16 kvadratmeter betalar Migrationsverket 45 000 kronor i månaden.
  Det slutar inte där. Exemplen på hur hanteringen av flyktingströmmen missköts är många.

Men regeringen har som sagt sett till så att alla pengar finns för att man ska kunna slösa så hejdlöst som man gör. Det får kosta vad det vill.
  Om bara inflödet av nya migranter och asylsökande fortsätter att öka är regeringen nöjd.
  Om bara volymerna upprätthålls är allting bra.

Vad har vi då för opposition i riksdagen?
  Ja, Miljöpartiet, som är ett av världens allra mest extremt massinvandringsförespråkande partier, har ett samarbete med regeringen, så det opponerar sig inte alls.
  Hur är det då med Socialdemokraterna?
  Ja, när vi debatterade migrationsanslagen i höstas hade Socialdemokraterna ingen avvikelse från regeringens förslag över huvud taget och ingen egen politik på området.

När regeringen anslår alla medel som krävs för att upprätthålla västvärldens mest ansvarslösa massinvandringspolitik, då lyser socialdemokraternas opposition med sin frånvaro. Visst hade man ett antal motioner. Men de man önskade bifalla hade uppenbarligen ingen inverkan på budgeten.
  I så fall hade de haft några egna anslag i budgeten, kan man tänka sig.

Tittar vi på de reservationer som finns i betänkandet som vi nu debatterar, ser vi att under första punkten i betänkandet avstyrks återigen min motion om att regeringen ska redovisa hur stora kostnaderna för asyl- och anhöriginvandringen är.
  Den här gången görs det med motiveringen att ”asylrätten bygger på internationella konventioner om mänskliga rättigheter och är inte en fråga om ekonomi”.

Herr talman!
  Det är en fråga om ekonomi.
  Det är därför som inget annat land än Sverige väljer att vantolka de internationella konventionerna till sin egen nackdel på det sätt som Sverige gör.
  Lögnen upphöjs återigen till någonting ädelt och gott.

Herr talman!
   Sverigedemokraterna har lagt fram en lång rad förslag som syftar till att komma tillrätta med asylmissbruk, människohandel och organiserad brottslighet.
  De sju gamla partierna i riksdagen avstyrker samtliga förslag.
  Men i flera andra europeiska länder är det regeringspolitik.

Sverige kommer tyvärr att fortsätta halka efter så länge vi har en regering som vägrar att ta sitt förnuft till fånga på dessa områden."