25 april 2013: Riksdagens arbetsformer 3 (arvodesfrågan)

Sedan beslutade vi om hur stort riksdagsarvodet skall vara. Det väcks ju ständigt motioner om detta - som ges stor medial genomslagskraft.
  För de motioner som detta år väckts i ämnet ger jag inte fem öre, de är genomgående opportunistiska.
  Nu har vänsterpartiet reserverat sig för en ny modell som - det har KU-ordföranden Peter Eriksson (mp) med stor tydlighet påpekat - gör att varje riksmöte skall ta ställning till arvodets storlek och därmed själva kan påverka hur mycket ledamöterna skall tjäna.
  Det är jag emot, liksom Peter Eriksson.
  (Man kan lägga märke till att miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin som gjort så stor medial sak vad gäller att ifrågansätta arvodets storlek nu inte ens tycks ha sitt parti med sig.)
  men vad är det viktiga i denna fråga?
  Jo, att ledamöterna inte själva skall kunna påverka arvodets storlek.
  En enskild ledamot eller ens ett enskilt riksmöte skall inte kunna förändra eller på annat sätt påverka arvodets storlek.
  Hur detta skall räknas fram reglerades redan på 1970-talet då samtidigt anslagen till partierna och partigrupperna reglerades i lagen 1972:625 om statlig stöd till politiska partier - och senare lagen 1999:1209 om stöd till riksdagsledamöternas och partigruppernas arbete i riksdagen.
  Den nuvarande lagen om ekonomiska villkor för ersättningar till riksdagens ledamöter kom 1994, (lagen 1994:1065) och det är därefter ingen riksdag som ändrat på beräkningsgrunder eller annat.
   Sådan saker bestämdes redan 1994 - det är nu tjugo år sedan - av Riksdagens arvodesnämnd.
  Denna innehåller inte någon - och det är viktigt - riksdagsledamot.
  Jag tycker det är ett bra system eftersom det inför varje val ger väljarna möjlighet att veta hur arvodena kommer att bestämma i framtiden; varje ändring kommer bara att förvilla.
  Om sedan arvodet skall vara 58.300 kr/månad som det är nu eller någon annan summa, det är en sak för Riksdagens arvodesnämnd att bestämma enligt de principer som riksdagen beslutade om 1994.
  Dagens riksdagsledamöter, eller de som väljs 2014, bör inte ändra på denna ordning.
  Och de som vill ändra på nuvarande ordning bryter den viktiga principen att en ny riksdag inte skall bestämma riksdagsarvodet.
  Det var ett bra beslut som 1994 års riksdag träffade.
  Behåll det.