9 april 2013: Skogsmuseet i Lycksele

Under dagens interpellationsdebatter - som är många och långa och, uppriktigt sagt, en del av den karaktären att man kan undra om frågeställarna förstått vad det handlar om - deltar jag i den interpellationsdebatt som handlar om skogsmuseet i Lycksele - jag känner väl till det efter att ha besökt det och fått en utförlig genomgång av ledningen av museet tillsammans med tidigare riksdagsledamoten Yvonne Ångström, representant just från Västerbotten och Lyckelse.
  Jag återger här mitt anförande:
"Fru talman!
Även om det är många hundratusentals människor som har besökt Skogsmuseet i Lycksele under de senaste decennierna är det möjligen inte alla riksdagsledamöter som har varit där, och kanske inte ens statsrådet.
  Jag tillhör dem som har besökt museet vid många tillfällen, och jag tycker att det är en stor nationell tillgång.
  Museet ligger centralt i förhållande till Lycksele, men i förhållande till många andra delar av Sverige ligger det inte helt centralt. Det är en komplikation i sammanhanget.
  Jag tror för min del att det är viktigt att man i denna typ av museer och inte minst i andra sorters forskningsinstitutioner som vi har i olika delar av landet - ända uppe i Abisko, där man fastställer åldern på trä - tar i anspråk modern teknik. På så vis kan man möjliggöra för fler att ta del av de viktiga insatser som finns till exempel på Skogsmuseet.
  Vi har sådant också på andra ställen, där man med modern överföringsteknik kan ta del av de många viktiga saker som görs där, både när det gäller vilka tillgångar från skogen man har och vilka möjligheter skogen ger.
  Just Skogsmuseet i Lycksele har en stor samling av äldre teknik som kanske inte just är så aktuell för skogen i dag och för modernt skogsbruk. Däremot är det intressant att titta på detta när man kommer dit.
   Vattnet, malmen och skogen tillhör onekligen våra basindustrier.
   Isak From (s), som har ställt denna angelägna fråga, pekar också på vilket stort förädlingsvärde detta har och vilket nationellt intresse det finns av att just skogen har vi mer skog eller fler träd nu än någonsin i detta land.
  Det finns i Sverige ingen brist på skogsråvara, och för det har vi att tacka någonting som det är viktigt att vi slår vakt om, nämligen ett rationellt skogsbruk.
  Vi behöver en rationell verksamhet på alla områden, men det rationella skogsbruket är en mycket stor tillgång. Där spelar de kunskaper som kan skapas både vid skogliga akademier och på andra ställen, till exempel Skogsmuseet i Lycksele, en viktig roll.
  Skogsindustrin är i dag hårt konkurrensutsatt.
  Det gör att det är svårt att få fram pengar till att utveckla den typ av verksamhet som Skogsmuseet representerar. Det är alldeles uppenbart att företagen blir alltmer internationella - Stora Enso är ett bra exempel på det - och i stor utsträckning styrs så.
   Därför tror jag att det är viktigt att se att detta är en nationell fråga i bemärkelsen att det är angeläget att verksamheten kan fortbestå och utvecklas med just den inriktning som jag har talat om - ungefär som Riksteatern som kan resa runt i landet.
  Man ska ta vara på den viktiga verksamhet som bedrivs på många fler platser i vårt land.
  Där ger den nya tekniken många fler nya möjligheter i dagens läge än tidigare."