Nya Karolinska sjukhuset blir inte dyrare än väntat, skriver fyra landstingsråd - Torbjörn Rosdahl (m), Birgitta Rydberg (fp), Stig Nyman (kd) och Gustav Andersson (c) i SvD i dag.
Det är ju alldeles riktigt - men beror förstås på vad man väntat.
Intressantare - det hade var värt en annan artikel - är att se kritiken mot kostnaderna från en helt annan synvinkel, nämligen kvalitets- och vårdperspektivet. Socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet klagar ju numera ständigt på köer och bristande resurser i Stockholms län - men glömmer både att antalet invånare ständigt växer och att resurserna aldrig varit så stora som i dag.
(En viktig förklaring till köerna i vården är - utöver att många går till fel institution för att få vård - vårt absoluta krav på att få behandling just "nu", inte om en vecka eller när det finns plats: Nu skall det vara, läkare, sjuksköterskor och andra skall stå uppradade för att ta emot, Stängt accepteras inte.)
Under den period som vänsterpartiet och miljöpartiet ledde Stockholms Läns landsting senast - 2002-2006 - skar man också bort 300 vårdplatser.
Det föranleder viss självkritik, skriver de nämnda fyra landstingsråden: Vi borde ha sett till att bygga ut fortare och tidigare.
Stämmer.
Men åter till den politiska aspekten: Om det nu är som så att Karolinska blir för dyrt, är försenat - hur går det då ihop med klagomålet på att köerna är för långa och resurserna för ringa?
Socialdemokraterna har en del att fundera på - vänd er gärna till Bosse Karchimirer Ringholm (s) som i egenskap av finanslandstingsråd en gång i tiden var den som såg till att minska läkartätheten mest av alla i alla tider på Karolinska sjukhuset.
Han borde veta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar