11 april 2013: Subsidiraritetsprincipen (kommer)

I dag - torsdagen den 11 april 2013 - var det debatt, första ärendet, i riksdagen om något så enkelt som Subsidiaritetsprövning av kommissionens förslag om ett fördjupat samarbete på området för skatt på finansiella transaktioner (FTT), skatteutskottets utlåtande 2012/13:SkU33 om  kommissionens förslag om ett fördjupat samarbete på området för skatt på finansiella transaktioner (FTT) (KOM(2013) 71).
  Det var paradoxalt: Miljöpartiet och vänsterpartiet vill införa en skatt på finansiella transaktioner, folkpartiet och övriga allianspartiet var emot. Därför hade de två partierna reserverat sig - vänsterpartiet vill dock inte att att pengarna som FTT kan tänkas dra in, skall tillfalla EU utan de enskilda länderna, vilket ju inte är EU-kommissionens linje. Miljöpartiet resonerar likadant.
  Deras slutsatser är obegripliga: De stöder i praktiken att 17 EU-länderna, men inte Sverige, skall ha beskattningsrätt - också av transaktioner som berör Sverige.
  Mitt svar är enj.
  Och socialdemokraterna genom Leif Jakobsson säger också nej - och tycker till och med att regeringen bort, hur det nu skulle gå till, verka mer mot det som nu pågår mellan elva länder i Bryssel.
  Detta var mitt anförande:
Herr talman!
 Europa mår inte riktigt bra. Så är det. En del länder mår bättre än andra länder.
  Vi skall vara glada för att inte alla mår dåligt.
  Sverige och flera andra nordeuropeiska länder har klarat den finansiella krisen, som nu är inne på sitt femte år, ganska bra.

Precis som Leif Jakobsson var inne på – jag tror att det stöds av alla andra – finns det ett uppdämt behov av att se över att den finansiella sektorn, efter det som hänt nere i Europa, får bidra mer än som har skett hitintills.
  Vi undgick det i Sverige på 1990-talet genom till exempel inrättandet av bankakuten. Det var viktigt. I många europeiska länder har man inte haft motsvarande möjligheter. Det har gjort att man fått vidta, uppriktigt sagt, ganska märkliga åtgärder som har drabbat på ett sätt som vi i Sverige i alla fall har sluppit både under 1990-talet och nu. Och de stora nedskärningar i olika system som har skett nere i Europa har slagit hårt mot många människors köpkraft. 

  Det är bakgrunden till det förslag som nu finns här. 

  Mats Pertoft (mp)ställer en väsentlig fråga. - Finns det någon meningsskiljaktighet när det gäller subsidiaritetsprövningen mellan regeringen och utskottets majoritet?
  På den frågan finner man ett tydligt svar i det förslag till motiverat yttrande som vi har lämnat här. Det är nämligen ett diskuterande yttrande som vi har lämnat. Den väsentligaste meningen i det här förslaget ska jag gärna läsa upp för kammaren och de ärade åhörarna:
   ”Bristen på klarhet när det gäller dessa beskattningsanspråk gör att förslaget i nuläget bedöms gå längre än vad som är nödvändigt för att nå målen för den planerade åtgärden.” 

  Det är detta som är det viktiga och diskuterande när det gäller varför man kommer fram till att detta i nuläget går längre än en subsidiaritetsprövning, att godkänna den, skulle ge vid handen. 

  Det är synd att inte Mats Pertoft  (mp) har läst förslaget. Då hade han kunnat undvika att ställa frågan om det finns någon skillnad mellan regeringen och utskottsmajoriteten. Det gör det inte. Det diskuterande yttrandet är tydligt på den här punkten. 

  Man måste också se detta i en annan relation. Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill nu ha ett godkännande – det är lite överraskande, måste jag medge, särskilt från Vänsterpartiet, som vill lämna EU – när det gäller att man ska överlåta en del av beskattningsmakten.
  Det är inte det vi hanterar, men det ställningstagande som Vänsterpartiet och Miljöpartiet gör möjliggör att man överlåter en del av beskattningsmakten till Europeiska unionen. 

  Då finns det en lång rad frågor.
  Jag tycker i och för sig att det är logiskt att ni som vill ha den här typen av överstatlig beskattningsmakt tycker att det här förslaget är bra. Det förstår jag i och för sig. Det finns logik i detta och i Tobinskatten. 

  Men sedan kan man läsa ert förslag till yttrande:  Det finns inte med ett ord om att detta förslag i all sin oklarhet i själva verket skapar egna medel till Europeiska unionen. Det är en ståndpunkt som ni aldrig någonsin har haft och som inte heller Alliansens partier vill ha, att EU skulle skaffa sig en egen beskattningsmakt. 

  Det är en helt annan sak att den finansiella sektorn på olika sätt måste bidra. Men ni går ett steg längre. Om ert förslag skulle vinna riksdagens bifall – det kan man ju tänka sig; det vet vi ingenting om – har ni i själva verket sagt någonting annat, fast ni underlåter att tala om det för väljarna, nämligen: Vi tycker att EU ska få en beskattningsmakt och den vägen finansiera EU. 

  Det är vi väldigt mycket emot.
  Precis som Anette Åkesson (m) sade skall beskattningsmakten vara nationell. Det är en viktig princip.
  På den här punkten måste medborgarna vara klara över att Vänsterpartiet och Miljöpartiet, med den position som de intar, öppnar för en internationalisering och en finansiering av EU, även om det ena partiet inte vill vara med i detta. Det är en finansiering via denna transaktionsskatt som man inför. 

Jag tycker, herr talman, att det finns en annan sak som inte berörs så mycket i det här förslaget till yttrande, nämligen att EU är en gemenskap, en förening, mellan för närvarande 27 länder. Det kommer att bli 28 länder, och fler vill in i denna förening. 

  I det här läget är det bara elva av de 17 euroländerna som vill vara med. Man måste också, herr talman, lägga märke till vilka länder som inte är med över huvud taget. Det är viktiga länder.
   Det är inte bara Storbritannien.
   Det är ett sådant kärnland som Holland, som av särskilda skäl inte vill vara med i den här transaktionsskatten. Det är inte betydelselöst att känna till detta.
  Ett annat sådant land är Luxemburg, med sin stora banksektor, som inte heller vill vara med.
  Danmark, som inte är ett euroland men har en valuta knuten till euron, vill inte heller vara med.

Det finns alltså en lång rad länder nära knutna till euron som inte vill vara med i detta samarbete.
  Därmed är vi inne på en annan fråga:
  - Är detta ett gemenskapsinitiativ över huvud taget? Det är en viktig fråga.
  Detta skulle kunna få andra konsekvenser, konstitutionella konsekvenser, för EU. Det kan vara att man skapar ett mindre EU i olika frågor.
   EU-länderna kan samarbeta på olika sätt. Men här är det fråga om någonting annat. 

  Jag tycker, herr talman, att det förslag som nu finns till skrivelse till Europeiska unionen i majoritetens yttrande väl täcker vad svenska folket förväntar sig att vi i riksdagen ska tycka i den här frågan. 

(Applåder)