Om det - och acceptansen för skatteverket och skattepolitiken, nära sammanvävda - talar jag denna dag i riksdagen (anförande nr 150):
Herr talman! Det svenska Skatteverket, tidigare
Riksskatteverket, har under de senaste decennierna haft många framträdande
chefer. Det är Gösta Ekman, Lennart Nilsson, Anitra Steen, Mats Sjöstrand och nu
Ingemar Hansson.
Jag tror att en av de viktigaste sakerna som har inträffat
under senare år – inget ont sagt om de tidigare generaldirektörerna – är vad
nuvarande generaldirektören Ingemar Hansson kunde redovisa för skatteutskottet
och som Maria Abrahamsson var inne på i sitt anförande, nämligen att det har
blivit större acceptans för att betala skatt i Sverige.
Därmed kan man misstänka
att motståndet mot skattefiffel och skattefusk har ökat, även om det inte har
mätts på det sättet, vilket kan vara svårt att känna till.
När vi diskuterar skatteförfarande i denna kammare –
folkbokföring kommer i bakgrunden – är det ändå viktigt, herr talman, att ta
fasta på att de förändringarna som har inträffat under en följd av år är viktiga
för att legitimera ett relativt högt skattetryck.
Skatteverket har varit framgångsrikt genom att använda
it-teknik, informationsteknik.
Men hur man än lagstiftar är det i
slutändan så att om inte medborgarna känner legitimitet med skattesystemet och
att betala den skatt som vi här lagstiftar om blir det stora skatteläckage,
skattefusk och skattefiffel. Det skapar ingen sammanhållning i samhället.
På den
punkten ska vi vara glada och inte bråka så mycket partipolitiskt med varandra.
I stället ska vi hålla ihop och säga att det som nu sker är bra, det vill säga
att andan mot skattefiffel ökar. Det är min övertygelse att de siffror som
Ingemar Hansson kunde visa har bäring i verkligheten i folks medvetande. Det är
det allra viktigaste vi kan konstatera i kammaren i dag.
Sedan kom Ingemar Hansson in på alla brister som finns.
De har
till exempel Anders Karlsson (s) på ett nästan moraliskt sätt visat på.
Jag känner
mig omoralisk när jag skall försvara den nuvarande situationen. Endast det
förhållandet att det finns ett uttryck som heter tomma tunnor skramlar mest gör
att jag kan fortsätta detta anförande.
Nu säger jag inte att någonting av det
som Anders Karlsson sade i grunden var fel, men däremot är kravet på att allt
ska göras genast svårt att uppfylla.
Man måste ibland ha en god beredning, och
jag tycker att de ärade åhörarna på läktaren och andra som tar del av
skatteutskottets betänkande nr 20 ska se att det har skett en hel del under
senare år.
Vi ska också komma ihåg en sak. Jag vill absolut inte bestrida
detta. Jag har visserligen inte tillhört skatteutskottet så länge som Lars Gustafsson, som har varit med sedan 1998, men dock en lång period. Många
lagstiftningsinitiativ har resulterat i att det har blivit en bättre skattemoral
i Sverige. Det har vi alla förtjänsten av, trots att någon nu vill mucka gräl
för att vi inte har gjort allt genast.
Skatteförfarandelagen trädde i kraft 2012. Det innebar att tio
andra lagar försvann, och det underlättade absolut för skattebetalarna.
Vi har ingått en lång rad informationsutbytesavtal och
skatteavtal. Det är ingenting som bara denna regering ska ha förtjänsten av. Det
finns säkert internationella orsaker till detta. Men det har täppt till väldigt
många hål i det svenska skattesystemet för dem som ville placera pengar
utomlands.
Samtidigt har vi själva gjort en del annat. Pengarna strömmar nu
tillbaka till Sverige, av den anledningen att vi har avskaffat en del andra
lagar som har gjort att folk har flyttat ut pengar därför att de har tyckt att
skattenivåerna i Sverige varit orimliga.
Vi har antagit ett nytt handräckningsdirektiv.
Global Forum finns.
God förvaltning på skatteområdet kom EU med häromåret.
Kommissionen har kommit med en handlingsplan.
Jag tar bara rubrikerna som finns i detta betänkande, herr
talman, för att visa att det inte är på det sättet att man har gått fram med en
snigels fart i Anders Karlssons (s) säkert vackra Landskronaträdgård.
Det sker olika
saker, och även om de kanske inte går så fort, med jetfart, kommer de framåt.
Vi har en OECD-rapport.
Vi har sparandedirektivet.
Vi har ett antibedrägeriavtal.
Personalliggare har kommit.
Det kommer säkert fler saker på detta område. De ska dock
beredas väl.
Vi har certifierade kassaregister. De kanske inte är
kompletta, men vi har gjort en bra början, vill jag påstå.
Månadsuppgifter som man kan ha många synpunkter på – det har
jag också – kommer säkert också.
Det finns en lång rad andra exempel, som omvänd moms och
entreprenaduppdrag.
Det här är saker som sammantaget, herr talman, med stöd av
denna riksdag, vill jag påstå, har gjort att förståelsen för och viljan att
betala skatt på ett korrekt sätt som vi beslutar här har ökat i detta land. Det
är detta betänkandes absolut viktigaste fråga.
Allra sist: Det finns brister på F-skatteområdet – det ska jag
inte bestrida. Jag tycker att Anders Karlsson har rätt i att det säkert kan
finnas en hel del saker att göra. Men man ska komma ihåg att F-skattsedlar också har en
positiv verkan i andra avseenden.
Jag brukar alltid ställa mig frågan: Skulle Ingvar Kamprad ha
fått en F-skattsedel när han startade sin verksamhet?
Om någon kommer till
länsstyrelsen i Växjö – ursäkta Växjö, men det är väl där de beviljar detta –
och säger till en tjänsteman att han vill packa in isärtagna möbler i
pappkartonger och sända dem till människor som inte vet hur man ska sätta ihop
dem, skulle det vara rimligt över huvud taget?
Det finns väl inte en tjänsteman
som skulle säga ja.
Eller ta den tjeckiske judiske flyktingen Herbert Felix som
kom till Sverige 1938 och skar av ändan på gurkor och så småningom blev
gurkkungen – vi känner alla till det. Skulle han ha fått en F-skattsedel för att
göra detta?
Mitt svar är:
Det tror jag inte, inte ens av Länsstyrelsen i Malmöhus län.
(Applåder)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar