22 mars 2013: Eritreaner demonstrerar

Regimtrogna svensk-eritreanska demonstranter
protesterar utanför riksdagen mot att möteslokaler
som tillhör dem brunnit. Fråga: Hade en motsvarande
demonstration varit möjlig i Asmara, Eritreas hvuudstad?

Den här dagen är det demonstrationer utanför riksdagshuset.
  Det är företrädare för Svensk-Eritreanska samfundet som protesterar mot att tre av deras möteslokaler satts i brand den 25 februari. Det kan ju omöjligen försvaras. Man får verkligen hoppas att polisen lyckas klara ut vem som ligger bakom bränderna. De skall ha sitt straff. Sverige skall vara ett land där man känneer trygghet, inte blir utsatt för brott och att lagarna - med allt från mänskliga rättigheter till likhet inför lagen tillämpas.
  Manifestationen är, kanske inte det muntliga budskapet men i övrigt, lugn och fredlig.
  Den är välbevakad.
  Riksdagen har som bekant beslutat om formerna för demonstrationer. Jag gläds verkligen när jag ser hur eritreanerna uttrycker sin avsky över det våld deras lokaler utsatts för.
  Många poliser lyssnar också. Kanske befarar de motaktioner?
  De som demonstrerar företräder den nuvarande regimen i Asmara, den som det gjordes ett lamt upprorsförsök mot tidgare, då kravet var att alla politiska fångar skulle släppas. De är - tyvärr - många i Eritrea. Gränskonflikten med Etiopien får motivera åsidosättandet av rättssäkerhet och mänskliga rättigheter.
  Demonstranterna delar ut ett flygblad, på oklanderlig svenska.
  Det är hatiskt, mot fp-kollegan Fredrik Malm, mot s-kollegan Arhe Hamednaca. Båda utmålas som antidemokrater därför att de är kritiska till de metoder som regimen i Asmara använder för att påverka sina landsmän i vårt land, penningindrivning, hot om repressalier mot släktingar etcetera.
  Därför kräver de att i Sverige vidtas "tillbörliga säkerhetsåtgärder för att ta sig an hotbilden som inskränker det svensk-eritreanska samfundets grundlagsfästa fri- och rättigheter" - man exemplfierar med mötes- och föreningsfrihet.
  Det är lätt att instämma i.
  I Sverige skall envar vara trygg till kropp och själ.
  Men det hade ju varit på sin plats att något titta ut över världen i samma ärenden, till exempel kunde ju de ärade demonstranterna i Stockholm, bevakade av polis som ser till att inte ett hår kröks på demonstranterna, funderar över hur det är med rättssäkerhet i Asmara.
  Skulle den demonstration, eller någon annan, kunnat ske i Eritrea?
  Hur står det till med mötes- och föreningsfrihet? Med rättssäkerhet? Riskerar man rent av att bli inspärrad utan rättegång i år efter år för att man hyser mot regimen kritiska åsikter och hävdar att dess demokratiska sinnelag, upprätthållandet av konstitutionen och mänskliga rättigheter, undertrycks å det grövsta?
  Det är utmärkt att det svensk-eritreanska samfundet kan demonstrerad i Sverige, till och med anklaga vanliga riksdagsledamöter för lögner och allt möjligt.
  Men det kräver demokrati.
  Någon person som man kan vända sig till finns inte i flygbladet, bara denna e-postadress Erfis11@hotmail.com
   (Jag har tidigare skrivit till den men aldrig fått svar.)